Inget går upp mot känslan när man sätter sig upp i sängen som en furie och ser på klockan att man skulle varit på jobbet för trekvart sen!

Från sängen till jobbet på rekordtid, 10 minuter, och landade inanför dörrarna 07.10. Men där rådde ingen panik, folk hade tänt upp och var all over the place och tränade som om inget hade hänt.

Gulliga Christina tyckte jag skulle åka hem och börja om... äta frukost och läsa tidningen och så. Nu är det gjort och skräckmorgonen har bleknat lite.

Dessutom har jag skiftat linserna. Rätt lins i rätt öga. Nu ser jag också. 

Då gör vi ett nytt försök, mot jobbet!