Sån där skräckblandad förtjusning

Nu ska det dras igång igen. På allvar. Med sån där... hmmm, vad heter det nu då? Trä... trän... träning! där kom det, även om det satt långt inne.
 
(Energiuttaget under julledigheten har väl legat på cirka 100 kcal. Totalt. (Ungefär vad som gått åt för att öppna kylskåpsdörren, prassla med julklappspapper och knäckformar samt lyft kniv och gaffel.) Intaget av energi vill jag inte ens räkna på, det är i alla fall betydligt fler nollor där.)
 
Mjukstartar idag, för att väcka kroppen så den inte får en chock, med dans. (Precis som förra lördagen faktiskt, men det är ju en eon av tid sen dess.) Vi vet alla att dans inte är undertecknads påse och min känsla förra gången var att jag sinkade hela gruppen. När det där "Bra Åsa!" (med eftertryck och typ sju uttropstecken) kommer varje gång man tragglat med ett steg jättelänge tar jag det mer som "Äntligen Åsa, är du helt dum i huvudet eller?". Johanna blir nog jätteglad att se mig idag igen. Hon kommer i alla fall låtsas, det vet jag, eftersom hon är en snäll, rar och väluppfostrad människa.
Ska på dagens pass inte vara så "stiff". Gå från järnrör till ett dansens underbarn och vara ett med musiken, släppa loss och klumpfötterna ska dansa fram på tå och med mina moves äga salen.
 
Jag bara vet att det där "Bra Åsa!" kommer idag att ha en helt annan innebörd än sist! Det är så jag tänker iallafall.
 
 

Håller med, nja, kanske inte alls...

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0