50 grader varmt (ja, ja dom där överdrifterna när det gäller temperaturer har vi ju pratat om förut), vindstilla, grillen skriker "tänd mig", hela gatan utanför är full av lättklädda makligt flanerande människor och risken för ett vansinnesutbrott p g a irritation ligger lika långt bort som Kina eftersom man bara flyter med i sommar-flowet och bara mår. Mår jäkligt bra helt enkelt.

 

Dom förutsättningarna gjorde att jag trodde att mina klasser skulle vara helt tomma. Typ max 5 pers. Och jag satte min motivation utifrån det. Ok, jag går dit. Kör mitt race och dundrar på i det tysta och tänker beach Grekland om två veckor under spinningen, vrider bort mikrofonen så kan jag flåsa bäst jag vill utan att prata i onödan.

 

Helt fel av mig. Folk välde in i spinningsalen och, något senare, i core-salen. (Allvarligt talat, ni måste överväga att köpa en grill för ni äger uppenbarligen ingen!)

 

Mitt fokus på egenträning kom helt av sig, fick styra om och instruera - och mitt psyke ville inte alls prata samtidigt som jag cyklade eftersom det inte var överenskommet så  innan. The mind vägrade helt enkelt och drog upp både pulsen och mjölksyran så fort jag sa nåt, bara för att kroppen ställt in sig på nåt helt annat.

 

Summa sumarum: Jag är inte alls nöjd med min egen insats vad gäller träningen, men endorfinerna man får när man sitter framför en näst intill full spinningsal när sommakvällen ligger ljuv utanför byggnaden är nästan  ett litet snäpp bättre. Där är alla ni, och min uppgift är att ni ska gå härifrån lite starkare, lite nöjdare och njuta lite lite mer av det som är kvar på sommarkvällen. Hoppas jag lyckades..

 

Fascinerande. Hade jag tänkt innan att nu kommer det massor av folk, let's go! Då hade jag tryckt på så det stod härliga till utan problem med det där pratet i kombination med pulshöjning och mjölksyra - hade varit mentalt förberedd - och varit nöjd med min egenträning.

 

Tack ska ni ha, kära deltagare, den dagen jag känner att jag inte går plus på energikontot ska jag sluta sitta/stå/ligga längst fram. (Eller möjligtvis när ni säger att jag suger, när jag envist klamrar mig fast vid spinningcykeln och ni får hjälpa till att lyfta upp mig när jag är 70 bast eller nåt (eller möjligtvis 46, det vet vi ju inte. När jag är så obstinat så jag inte förstår annat än uttalad klartext.)

 

Det är inte jag som skapar den där kicken, det är ju ni! Tack igen. Tusen tack.