Så där ja. Då var vi halvvägs. Nästan. Två pass klara, bara tre kvar.
Med tanke på hur trött jag var när klockan ringde i morse så är jag redan nu imponerad av mig själv, att jag ens kom iväg till gymmet. Fick till och med använda kulstötarmetoden för att få in linserna i ögonen. Det är uppenbart tecken på trötthet.

Två frukostar (en fridfull, den andra panikhungervarianten), två träningstimmar och en dusch och klockan är bara elva. Då hinner man göra massor innan nästa omgång av kvalitativ egentid på gymmet.

Nu ska jag dra igång projekt städning, vilket skulle gå lättare om huvudvärken ville ge med sig. Huvudvärk är djävulens påfund tycker jag.