Igår förlust i handbollen, idag isande nordanvind. Same, same - domarna läggerär orsaken till sordin på stämningen (inte alls deras fel att vi förlorade, dom var bara upprörande urkassa helt enkelt) ena dagen, iskall storm den andra.

Men... yippiiiieeee, den lilla bilen är i sin ordning igen. Tuffar och går utan ett enda missljud (åtminstone hörs inget när man sitter inne i bilen längre). Hade jag inte fått skitbråttom från verksta'n direkt till träningen hade jag strögat några varv på sta'n, suttit rak i ryggen och rattat bilen med högt huvud (istället för den senaste tidens vana, när oljudet varit som värst, försökt krypa ner under instrumentpanelen för att inte synas, samtidigt som man korsar fingrarna och hoppas man inte kör på någon) genom folksamlingarna.

Mycket trevlig, prisvärd och kompetent bilverkstad där förresten.  Rekommenderas varmt.




Hade en ung vacker kvinnas (och mans bör väl tilläggas för att inte könsdiskriminera) bil stående på min uppfart under helgen då dessa trevliga Forsvikare var och förlustade sig i den kungliga hufvudstaden. Damen i fråga fyllde jämnt antal tiotal år dagen till ära och då passade pappsen på att bil-busa lite. Köra pyntning med ballonger och sånt. Han är fiffig, pappa. Själv hade jag aaaaaldrig kommit på sånt där bus.




Avslutar med en, kanske, något filosofisk fråga om varför jag helt plötsligt, idag, är så fruktansvärt pigg? Normalt vid den här tiden brukar jag gäspa käken ur led och undra när jag kan gå och lägga mig utan att rodna av skam.
?