Det här är inte min bilnyckel. Punkt.

 

Åndå fick jag just denna efter att ha utnyttjat PWG's tjänster när jag var i Grekland förra året i september.

Man ställer bilen på Landvetter, lämnar in bilnyckeln i en servicelucka, dom hämtar bilen och förvarar den under utlandsvistelsen, och väl hemkommen står bilen på plats igen och den tidigare inlämnade nyckeln ligger i handskfacket.

Smidigt, prisvärt och pålitligt. Gjort det flera gånger. Inga problem. Förrän nu då, upptäckte jag för ett par veckor sen.

Nyckeln som låg i handskfacket tog jag bara ur när det begav sig där i september 2011, la den i "nyckelskålen" och har inte tänkt på den mer än nödvändigt (nada tänk, med andra ord) förrän för ett par veckor sen när jag tog fram den för att använda den vid verkstadsbesök. Det är inte min nyckel! Den här nyckeln är utrustad med finessen för centrallås. Det har inte min Ford. Dessutom passar den inte i låset vilket är bindande bevis kan tyckas.

Ringde idag för att höra mig för hur vi gör nu. Ska inte trötta er med den konversationen längre än nödvändigt (-- Du kan inte ha fått fel nyckel! -- Men det har jag fått. -- Det är omöjligt! --Uppenbarligen inte, jag har fel nyckel - har den framför mig. -- Du tror inte du bara blandat ihop reservnyckeln och den vanliga? -- Nej, jag har nämligen inget centrallås, och den passar inte i låset. -- Det är i alla fall omöjligt för oss att blanda ihop nycklarna! -- Tydligen inte. -- Du kanske har blandat ihop den med nån kompis nyckel? -- Nä, inte om vederbörande inte varit inne och rotat i min nyckellåda - det känns inte relevant. -- Men så kan det vara! -- Nej, inte troligt faktiskt. -- Jo. -- Nej!)
Bruden som svarade försökte dessutom 400 gånger förklara för mig hur deras rutiner såg ut. Vilket inte hjälpte mig ett skit, nånstans har rutinen denna gång gått fel. När rutinen var på gång för den 401:a gången i luren lackade jag ur och hon frågade, i falsett, om jag ville prata med chefen.

Chefen rapade ännu en gång upp rutinerna örat på mig. Totalt ointressant, eftersom jag hade rätt bra koll på dom vid det här laget. Till sist gick chefen med på att titta i registret och se om det möjligtvis fanns nån mer Ford inlämnad (för till en Ford går åtminstone den nyckeln som inte är min) i närheten av min rent tidsmässigt.
Det fanns det. En. Kostar ju inget att kolla liksom.
Så chefen ska ringa tillbaka, vilket inte känns så troligt om jag utgår från min magkänsla. (Men till hans stora glädje ringer jag mer än gärna i morgon igen och frågar hur det gått, men det vet han ju inte än.)

Anledningen till magkänslan där ovan förresten beror på den här kommentaren:
-- Ja, men du vet... tänk om alla skulle ringa hit när dom tappat sin nyckel efter sju månader och tro att vi står för en ny?
Lille gubben. Helt fel människa du sa det där till. Inbillar du dig, att jag skulle komma på idén att, efter sju månader, ringa er för att få en ny nyckel om jag tappat den i närtid? Men herre gud, skärp dig! Jag ringer nu, efter sju månader, för att jag upptäckte det nu, din jubelidiot!

En av anledningarna till att jag behöver ha en fungerande reservnyckel är förresten att jag tänkte anlita PWG i augusti.