Kom precis hem från Ica Maxi efter att ha handlat enorma mängder värmeljus, blockljus och andra av stearin tillverkade produkter. Bland annat.

Efter färdigt värv kommer jag susande med vagnen till hissen och pressar in nosen (ja kundvagnsnosen alltså) mellan dörrarna som näst intill gått igen. Kvinnan med den lilla söta flickbäbisen, som redan parkerat sig i hissen, kläcker ur sig:

-- Du tror inte du kan ta nästa hiss? Känns tryggare om vi får åka själva. Hon är ju så liten...

Jag backade ju ut förstås. Snäll som man är. Först efter mitt backande började jag tänka på vad hon egentligen sa. 

Hur tänkte hon? Såg det ut som jag bar på en släng av Digerdöden? Eller uppfattade hon att det latent bodde en lustmördare inom mig? Kan ju varit så enkelt att hon ville stå närmast dörrarna om hissen störtade ner i avgrunden (visserligen bara en våning, men ändå) så hon kom ut först med juvelen. Hon tänkte kanske brand -  det hinner ju ta sig nåt fruktansvärt i hissen på vägen ner, resan tar ju säkert två sekunder. Står hon närmast dörren och inte har någon att trängas med är hon och bebben först ut förstås.
Lär väl aldrig få veta vad hon egentligen menade.

Förresten måste själva handlingen inne på Ica varit ett enda långt trauma för denna kvinna. Såååå mycket folk. Och utrymmet i hissen var för övrigt rymligt, om man jämför med den kvadratmillimeter som var ens egna lilla space vid mjölkdisken. Hon kan omöjligt köpt några mejeriprodukter, om hon inte gick helt bananas och chansade att den lilla skulle klara sig helskinnad.