Ska hela stan brinna upp eller?

För nån vecka sen brann nästan halva stans krogbestånd ner (liten överdrift, men man får överdriva och jag är inte långt från sanningen) och i dag ringer E:
-- Nja, jag känner inte för att gå med ut i dag.
-- Nähä?
-- Det brann ju hos mig i går, så jag är rätt trött - åkte hem mitt i natten till syrran.

Just det. Branden läste jag om i tidningen i morse. Och hörde pratas om på redaktionen. Men la inte närmare notis om exakta adressen på brandplatsen.

Men det brann i E's hus. Två gånger inom loppet av väldigt kort tid dessutom.

Det som verkligen upprörde va att E berättade att de boende fick gå ut och ställa sig på balkongerna, de fick inte gå ut genom den rökfyllda trappan.

Den brandman som skulle få ut mig på balkongen i närmare 20-gradig iskyla skulle jag verkligen vilja träffa. Men han finns med all säkerhet inte.

Och nu funderar jag på om det går nån sjuk människa lös i stan som är extremt intresserad av den röde hanen? Så illa är det väl inte?