Efter att ha blivit hånad i söndags på boxningen när jag råkade klaga över min knoge som var helt blå, tänkte jag helt envist strunta i att den värkte som satan när det var dax för boxning i dag. 
För orkar man höra att man bangade för en futtig knoge i tre år framåt? Nä, det gör man inte.

Så här ser knogen ut efteråt. Men jag var där. Jag sågs, jag slogs och segrade.
Känsliga läsare varnas för starka bilder. (Stark bild.)



Jag är stolt över min tapperhet.