Trodde något hemsk hade inträffat i hyresgästerna lägenhet i morse.
När jag lämnade huset kvart i elva hade Carrie (ja, det är smeknamnet som en kompis gett henne) inte kommit ut och satt sig i trädgården trots att trädgården badade i vårsol.
Jaja, jag går upp och frågar hur det står till när jag kommer hem, tänkte jag, jag ska ju bara vara borta en timme drygt.

Men när jag kom hem kunde jag andas ut:



Klockan halv ett så förmodligen hade det bara inträffat en försovning däruppe.

Klockan tre.




Gud vad skönt. Allt är som vanligt. Stolen är vriden ett kvarts varv efter solen. Härligt.

Men fattar ni hur deprimerande det är när någon sitter så här sex månader om året, dag ut och dag in vardag som helg. Tredje vår- och sommarsäsongen nu.
Tror inte jag kommer att klara fem och en halv månad till utan att säga några väl valda ord faktiskt... var i dag på vippen att fråga om vi inte kunde "dela" på trädgården - att jag nån gång kunde få vara själv i trädgården vid soligt väder och sprätta jord bäst jag vill i rabatterna hit och dit eller bara sitta ner och dricka kaffe utan bevakningen av två ögon som glor varje dag, varje vecka, hela sommaren - sex månader. 

Jag gick ut när jag kom hem i dag och körde en repa med disktrasan på trädgårdbordet och stolar som var rätt skitiga efter en vinter ute i det fria. Slafsade med vatten, skurmedel och disktrasa - trasan blev svart.... och hävde ut vattnet som var kvar i hinken över alltihopa. Allt under övervakande ögon av Carrie.
När jag är på väg in för att hämta kaffe hör jag
-- Åsa... Ååååsa.
-- Ja, sa jag, och vände mig om.
-- Du tror inte du kan torka av den här stolen också? Det är lite fågelbajs och så på den...
Ja, nu var det ju en av mina stolar. Visst. Men har man suttit i fågelskiten ett tag vet jag inte varför jag skulle torka av den precis just då? 
-- Nja, disktrasan är ju kolsvart, sa jag, det gör nog varken till eller från just nu med den här trasan. Men du får gärna ta hinken och alltihop och hämta nytt vatten...
-- Nja. Jag sitter ju ändå på en handduk, sa hon, och satte sig i fågelskiten igen.

Mitt hjärta är inte lika starkt som det var igår...