Sverige - så fint

Så skönt att Uppdrag gransnkning i svt har börjat igen. Så man återigen förstår att man inte har mycket att bekymra sig över. Jämförelsevis.

I dag visades ett reportage om Mahlet, en kvinna från Etiopien som inte har permanent uppehållstillstånd i Sverige, men däremot har hennes dotter, 11 månader, det. Och Mahlet kommer med 100% säkerhet att få uppehållstillstånd här, kruxet är bara att hon måste resa tillbaka till Etiopien och söka tillståndet, på grund av någon stupid lagformulering.

Hon lever i "synd", har fått ett barn utom äktenskapet och "till råga på allt" med en man från Eritrea, som hon bor tillsammans med. Risken är stor att det i hennes hemland resoneras på det sättet, till skillnad mot här i Sverige där familjekonstellationen inte ger några större ögonbrynshöjningar - möjligtvis över kombinationen i mammans och pappans ursprungsländer, men inte i övrigt. En familj helt enkelt.

Ska Mahlet resa tillsammans med dottern och lämna pappan ensam i Sverige eller låta dottern stanna hos pappan. Bara genom att försöka sätta sig in i familjens situation gör att man får en klump i halsen. Leva i ovisshet och undra när Mahlet tvingas åka tillbaka till Etiopien och veta att en av föräldrarna tvingas leva en viss tid utan sin dotter tär säkert hårt på själ och hjärta.

Den gällande lagen är under utredning, men det hjälper ju inte Mahlet och hennes familj. Och de andra som är i samma situation, för det finns flera förstås. Om lagen omarbetas träder den inte i kraft förrän 2010. Då har, om det vill sig riktigt illa, Mahlet varit hemma i Etiopien och vänt. Förhoppningsvis ganska snart och utan otrevligheter på vägen.

Tur inte jag jobbar med migrationsfrågor och fått det här ärendet i min hand. Då hade jag omedelbart, utan tvekan, utan betänkligheter, begått tjänstefel och låtit ärendet trilla mellan stolarna ett år eller så. Tills lagen hade ändrats.
Jag skulle aldrig någonsin kunna stå på Mahlets tröskel, kanske till och med med hjälp av polishandräckning, och avvisa henne ur landet. Aldrig!

Hur är man egentligen funtad om man jobbar med sånt?

Håller med, nja, kanske inte alls...
Morrat av Nollan

Jag undrar också alltid över vad det är för människor som klarar av att arbeta på migrationsverket (och försäkringskassan och socialtjänsten mfl ställen också för den delen). Arbeten där man allt som oftast bedriver hetsjakt på de svagaste i samhället. Och när det gäller flyktingar utan PUT eller ännu värre "papperslösa" så är det väl tveksamt om de ens ses som en del av samhället. Jag är glad att jag befinner mig på andra sidan - även om det ofta känns tröstlöst. Utlåtanden och intyg i oändlighet som allt för sällen men ändock ibland, gör en skillnad i processen. Men oftast känner man sig bara maktlös och undrar vad f-n man gör för nytta egentligen. Sånt stör min nattsömn - jag undrar hur människorna på migrationsverket kan sova överhuvudtaget?!

2008-09-03 @ 22:29:25
Morrat av Åsa

Nollan: Arbetsförmedlingen måste jag bara fylla i med. Där skapas sömnfria nätter också förmodligen.

Jag är glad att jag inte jobbar med nåt som har med utsatta människor att göra överhuvudtaget, jag skulle på nolltid arbeta mig fram till hjärtinfarkt.

Det klart du gör nytta. Förstås. Det är systemet som är fel. Så in i norden fel. Men förstår vad du menar om din hjälplöshet. Men du är engagerad och bryr dig, det finns säkert dom i din roll som tappat gnistan, som lagt ner och resignerat, vilket inte är konstigt.

Jag kan tänka mig (och hoppas) att människorna på migrationsverket haft en helt annan syn på yrket när dom började. Att dom hade ett kall... och verkligen trodde dom skulle hjälpa människor i nöd. Men på vägen blev dom varse, och en trygg anställning är ju yttersta kallet för oss i Sverige, det är våran norm, och sen rullar det vidare. Etik och moral är avstängt, åtminstone avkopplat från jobbet - annars skulle man inte kunna sova en blund. Inte en chans!

Samma tv-program som i inlägget hade ett annat reportage - där var migrationsverkets handläggare dyngrak vid ett utvisningsärende... Det skulle kunna förklara saken också, men det var väl förhoppningsvis ett undantag.(Men tror det förekom liknande stuff vid fler tillfällen, kommer inte ihåg exakt just nu...)





2008-09-03 @ 23:09:28

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0