Orientering 3

Japp. Då var det avklarat. Vi fick nog kartan till elitbanan, 1,2 mil med enbart kompass-orientering. På kartan hade dom skrivit fel, det stod mellansvår och 4,2 km. Snacka om att tryckfelsnisse varit framme. Åtminstone om man refererar till tiden i mål: 1.26.58.

Jag gjorde väl inga större orienteringsmässiga insatser - när man springer i grupp, som vi gjorde, tenderar jag att bara följa med - och tar inte tag i saker förrän det verkar gå fullständigt åt skogen. Nu gick det hyfsat. (Så jag får erkänna att jag endast sporadiskt hängde med i kartläsningen. Orienterar man ensam måste man använda hjärnan på ett annat sätt...)
Sen tog expert L vid. Kontroll nr 8. Då hade det blivit riktigt mörkt, men nog sjutton skulle L lotsa oss rätt genom skogen och genom sankmarken. Skönt att vi äntligen blev lite blöta upp till knäna, det är ju först då man känner sig som en orienterare. Att vi sen sprang i cirklar i sankmarken och kom ut på stigen på näst intill samma ställe innan vi började trampa träsk är en helt annan femma. Vi la ner kontroll nummer 8. Så skönt - då blev vi diskade i tävlingen och förmodligen finns det inga fler bevis än den här bloggen på vår tid i mål.
Här sjönk orienteringsambitionen lite grann hos oss noviser, men L höll skenet uppe och jagade raskt iväg till 9:an i det vid det här laget becksvarta mörkret, med fem tappra själar på släptåg.

Ääääntligen i mål.

Men kul var det. Det är roligt att orientera, det är bara det att man aldrig kommer sig för. Och den en och en halvtimme vi var ute och sprang, klafsade och irrade gick fort som sjutton. Man tänker liksom inte på att man rör sig.




Noviserna uppradade efter avslutad runda.



Min högra redan tidigare ömma hälsena började göra ont vid kontroll 3. Nu gör det ont i båda hälsenorna. Men så länge dom inte gått av är det inte speciellt mycket att gnälla över...

Håller med, nja, kanske inte alls...
Morrat av Nollan

Det är något med orientering - jag förknippar det med kyla tror jag. Och då är ju ändå tanken att man ska springa, vilket väl borde hjälpa till att hålla värmen lite. Men nejdå, blöta fötter, ruggigt och med iskalla duschar utomhus efteråt. Brr. Men ni ser tappra ut :)

2008-09-16 @ 23:39:28
Morrat av Ninde

Ja det är något med orientering. Tycker iofs att det vore en smart sport med liksom motion på köpet. Skulle vilja gilla det. Gillar ju tipsrundor. Gillar att springa i skogen. Det är bara det där förbaskade kartläsandet man ska göra samtidigt som jag inte kan med..:)

Morrat av Leffe

Du klarade banan med glans! för det är inte lätt att hitta en liten reflex i dagsljus. Änn mindre i mörker, utan lampa. ;)

2008-09-17 @ 22:36:51
Morrat av Åsa

Nollan: Det hade nog säkert varit kallt om det inte varit vindstilla. Men som tur var var det kav lugnt... Blåst hör annars ofta ihop med den där orienteringen annars! Iskalla duschar utomhus - du är tokig, hellre går med svetten intorkad flera dygn! ;-)



Ninde: Asch - bara att fokusera så fixar man kartan. Speciellt om man är ute själv, då är man så ruskigt rädd att springa vilse nämligen... ren självbevarelsedrift! ;-)



Leffe: Där tog du nog i lite grann... men tack! ;-D



2008-09-18 @ 21:07:19
Morrat av Ninde

"Det är bara att fokusera så fixar man kartan" insert hånskratt

Låter misstänkt likt något mitt ex skulle ha sagt..



Men inte nog med kartan. Har för mig att det skulle göras något med en kompass också. Ta ut vädersträck och True North och elände. Sen skulle man försöka synka den med kartan. Som man efter fem minuter blev osams med orienteringssällskapet hurvida den var uppochner eller inte. Sen ville två tjejer gå hem. En fortsätta åt ett håll och en annan åt ett helt annat.Gräl uppstod. Ändå tog vi oss i mål. Stolta över att iaf inte vara den grupp som tog 5 timmar och en skallgångskedja för att återbördas till skolan..



Vore jag själv skulle jag nog ärligt talat klara mig bättre utan både karta och kompass. Iaf utan karta. Nej, tacka vet jag hitta i skogen med Mulle metoden. Kolla söderläge med hjälp av myrstackar och tallar och knalla upp på höga höjder och följa bäckar och kraftledningar och sånt. Är mer en metod för mig. Eller sitta på ryggen på en häst med bättre lokalsinne än mig...

Morrat av Sofie Rundlöf

Härligt jobbat! Och vad trevlig din blogg blev med lite bilder :) Mer sånt!

2008-09-21 @ 01:15:17
URL: http://sofieskrypin.blogg.se/
Morrat av Åsa

Ninde: Ja, helst bör det göras nåt med kompassen.. ;-)

Skallgångskedja och fem timmar är annars en bedrift i sig, man skulle faktiskt kunna va stolt över det också. Men allvarligt talat så undrar jag om det inte var Mulle-metoden dom använde?

Det värsta är ändå när orienteringsutläggaren satt kontroller i kohagar... De kontrollerna blir ignorerade!



Sofie: Tack, tack. Bilder kommer med jämna mellanrum... som i dag till exempel... ;-)



2008-09-21 @ 10:49:45

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0