Hösten är inte så dum ändå. Jag är inte nån extrem hösthatare, även om jag gillar värme och sommar allra bäst.
När det börjar bli mörkt tänder man ett överflöd av levande ljus och kurar in sig.
Jag drar också nytta av min surt betalade tv-licens när höstmörket smyger på. De ljusa delarna av året vet jag knappt om att tv finns, men nu börjar jag återigen upptäcka denna del av etern.

Sen blir jag, hur konstigt det än låter, mycket mer effektiv när det börjar bli mörkare ute. Jag "slipper" till exempel sitta på altanen och bara vara.
Månaderna fram till december kurar man in sig, läser böcker, tränar frekvent, startar hemma-vid-projekt med liv och lust, ser på tv, tar en kopp te i favoritfåtöljen och man går runt och pysslar lite allmänt så där.
December är en fröjd, åtminstone för oss som gillar julen. Det är glögg i parti och minut, det är julfest här och julfest där, lusse och julafton och nyårsafton. Svisch - sen är december passé.

Sen börjar det. Januari, februari, mars och april (och i värsta fall en del av maj) är bara pest. Levande ljus kräks man på för den kvoten är med råge tillfredsställd under julen, projekten hemma börjar gå på sparlåga och man blir illamående bara man ser en pensel, skjutmått, spackeltub eller såg, man är trött på att frysa, det snöar och töar om vartannat, det regnar, man är blek och så vidare.
Dessutom fyller jag år i mars vilket också är en anledning till att stryka denna månad. Jag har ju aldrig riktigt förstått det där med att fira födelsedag vilket andra uppfattar som rätt important, vilket gör att man kommer i ett dilemma.

Nåja, det är långt dit. Nu ska jag va höst-positiv ett tag.

Sen får sig ju höst-positivismen en törn när bästis-chefen säger att han åker till Toscaaaaaana på måndag. Då känns det begynnande mörkret lite tyngre. Men jag skakade av mig det på väg ut från gymmet. Men, märk väl, jag önskade trevlig resa, och menade det, innan jag gick i alla fall.