Nu är det så här va... att Ladies night är inte det minsta överskattat. Inte nåt faktiskt.
Skulle man, av nån oförklarlig anledning, åka dit och förvänta sig en fin-kultur-upplevelse så är man förstås rent dum.
Det är en show som anspelar på sex och låga skämt under midjan. Det är kvinnor som skrivit årets manus. Inte ett skit mer finess på det än förra årets, om nu någon hade trott det.
Det är extremt smart upplagt. Tjejerna trivs, arrangörerna tjänar pengar och det ser åtminstone ut som artisterna har det jävligt kul på scen. Det är inte bara huvudpersonerna som ser ut att ha kul, även musikerna - för ett så bra jobb gör man inte som kompband om man inte har en helkväll på scen.

Bara av stämningen i Skandinavium blev man hög, garanterat. Försöker inte ens beskriva, det går inte.

När Stenmarck kör Elvis Suspicous mind och lite senare Purple rain är man rätt nöjd redan där. Och när fyratusen tjejer skriker rätt ut kan man inte annat än att ryckas med. Tro det eller ej...
Stormare är Stormare. Hollywood. I övrigt kanske han inte var så mycket just den här dan, men det spelar ingen roll.
Hjelt är Hjelt. Riktigt kul. Han har sin plats. Gjorde det bra.

På söndagen, på väg till tåget, in i centralstationens fik teaterviskar M som den värsta sufflös: -- Där sitter Stormare! 
-- Och dom andra, viskar hon ännu högre.
Jaha. Vart tränger vi oss ner nånstans? 
Självklart vid ett bord mittemellan hela ensemblen. Hade jag sträckt ut handen fem cm åt höger hade jag kunnat klappa Stormare på huvudet. Men nu gjorde jag inte det eftersom jag är väluppfostrad. 
Men  varför i helvete hade jag stoppat i batteriet i kameran på fel håll dagen innan så jag trodde det var slut på batteri i den samma. Hade varit helt OK att ha ett litet foto på mig och en Hollywoodkändis. Ja, faktiskt. Så löjlig är jag...

Hjelt fastnade i kön fram till kassan, precis som mig och A. Frågade A om jag skulle gå fram och fråga om han ville ligga, eftersom vi nu ändå var så nära varandra. Det tyckte hon absolut jag skulle göra. Men jag fegade ur. Jag är riktigt mesig faktiskt. Och den som inte varit på Ladies night fattar inte det här stycket för fem öre, men det gör vi som varit där.

Här kommer några foton, mest för klubben för inbördes beundran, eftersom det är rätt taskig kvalitet:


Dom där väskorna... har det varit rea eller? Var det nån som inte hade sån?


-- Vart f-n är tåget nu då?


Uppradade på hotellrummet innan nedstigning till baren. Tre av fyra rumskamrater.


-- Ska vi gå eller...? Aha, fel håll? Dörren är åt andra hållet...


-- Spårvagn? Taxi? Spårvagn? Gå? --  Gå, du är inte klok vi ska ju till Avenyn...



Undrar vad jag berättar här? Hjärta och smärta förmodligen... ?!  En del gör sig på bild - andra inte...


Here we go...



Det här är Martin the man.


Allihop.

Och här tog batteriet i kameran slut. Bytte till det nya. Det var inte laddat! Trodde jag. Satte det på fel håll mitt spån! Så några fler bilder blev det inte den här gången. Det kanske var tur förresten... Det var ungefär sex och en halv timme kvar på kvällen innan John Blund kom med sin sömnpåse.