I morse var det lite halt på uppfarten in till huset när jag hastade ut och hämtade tidningen.
En pickosekund övervägde jag att chocka med lite sand.

Men sen slog jag vad istället. Med mig själv. Om hur länge det skulle gå innan hyresgästen knackar på dörren och upplyser mig om att det är halt ute. Förra hösten tog det exakt lika länge som jag i morse övervägde sandningen. En pickosekund. Det hade precis passerat fryspunkten, då hördes knackningen på dörren... Likadant året före det. Ja, faktiskt även året dessförinnan.
Nu inser jag att jag förlorat vadet. 13 timmars halka har passerat och inget har hänt!

Jag fattar inget. Ska jag sanda för första gången i år i icke vredesmod? Nä, det känns inte alls bra...