Alla helgon, oh lord

Alla helgons helg.
Då borde vi gå till kyrkogårdarna och hedra våra nära.
Jag är jättedålig på det.
Jag tände i all afall en marschall, satte den på trappan och tänker på mormor, farfar, farmor, morbror P och morfar. Morfar gick bort innan jag hann träffa honom tyvärr. Det finns fler som inte finns bland oss rent fysiskt, som jag haft förmånen att känna, som tankarna också går till, även om de inte tillhör min familj.
Min erfarenhet av nära och kära som gått bort, som jag haft en relation till, är fortfarandet ganska begränsad.
Jag tycker inte om döden och pratar inte ohämmat om döden, tycker det är otäckt. Vill inte att nån inte ska finnas här ibland oss längre. Jag låtsas att alla ska leva för alltid. Att allt ska vara som vanligt när jag vaknar i morgon bitti, och varje morgon hädanefter, hela mitt liv - att det ska se likadant ut.
Så kommer det inte alltid att vara. Döden är en del av livet, så är det bara.  Men jag vill helst inte prata om det.

Fotade marschallen utanför huset. Med lite olika inställningar på kameran. 
Jag tror inte på på Jesus eller gud, men ibland blir jag mer än fascinerad av slumpen...






Håller med, nja, kanske inte alls...

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0