Inte bara jag som gnäller förresten...

 Var på Sviskis i dag och M hade med sig den lille strålande Ludd.
Ludd är mysig.
Ludd är så duktig och står klistrad vid fönsterrutan in mot Sviskis-salen i 43 minuter och vaktar M:s ryggsäck. När tre minuter av passet återstår blir lille Ludd kissenödig. Håller hande lite så där icke-diskret kramad runt det som trycker på.
Mamma M ser naturligtvis detta, men precis just då är det "sista-låten" på Sviskis-passet, där man har chans att få upp pulsen över 80 så hon "chansar" att Ludd kan hålla sig tre minuter. Baserat på den erfarenhet hon har av sitt barns kiss-vanor.
Efter de tre puls-minutrarna rusar hon ut till Ludd, som fortfarande klämmer åt. 

Jag är kvar i Sviskis-lokalen och råkar hamna bakom två messer-schmitt-jag-kan-det-här-med-mamma-rollen-och-ser-ner-på-alla-andra-om-dom-inte-ammar-sina-barn-tills-dom-är-fyra-fem-år. Typ.
--Såg du? säger A till B.
-- Först nu såg hon pojkens kiss-ångest, säger B.
(Kiss-ångest - japp. Där har vi uttrycket vi alla väntat på.)
-- Jag såg honom stå där och knipa i tre kvart, säger A till B.
Vilket inte är sant eftersom passet knappt är så långt.
-- Ibland undrar jag om det är bra att man kan ta med sig barnen hit, säger geniet B till A. Ibland kanske det är bättre man får vara hemma med nån som ser en.

Hallå. Kom in i matchen. Det är faktiskt M ni pratar om. Inte en orangutang.
Ni såg däremot ut som nåt ur apsläktet! (Ledsen, men  jag blev riktigt irriterad!)
Klanka inte ner på M som mor. Då blir jag arg!! Riktigt arg.