Ja, vårt kära monopol Systembolaget alltså.
Var inne där i dag efter jobbet för att köpa en chilenare jag läst om i en bilaga till Expressen. Eller Aftonbladet. Skit samma, spelar ingen roll.
Familjen Dum-i-bollen är naturligtvis tvungen att vara inne i butiken samtidigt med mig och alla andra fredagskonsumenter.
Mamma Dum, pappa Dum och två barn. Det ena barnet är cirka fem, det andra nåt, kanske två år äldre.
Barnen åker sparkcyklar. Och kör fort. Whiskeyflaskor, sunkiga vinboxar och fredagströtta människor lever farligt.

Jag går runt bland mina chilenare och tittar. Men kan inte koppla bort sparkcyklarna. Och än mindre pappa Dum. Rätt som det är förstår han att hela kundkretsen i affären står stilla, frysta, och tittar med gapande munnar och ögon stora som ostron riktade mot de två cykelmarodörerna.
Vad gör han?
Förklarar högerregeln!
- Ska man köra sparkcykel på Systemet ska man hålla till höger och se upp i hyllkorsningarna. Den som kommer från höger går före den från vänster, säger han.
Ungefär. Lite längre utläggning kanske, och som han själv säkert tyckte, ett försök till ett pedagogiskt upplägg.
Yeah man!
Knappt jag kan uppföra mig i en korsning där högerregeln råder. Kanske lite svårt att få de små kidsen att greppa det hela? 
Och är det högerregeln som gäller på Systemet? Vare sig man är sprit- och vinorienterad kund eller sparkcyklist?

Hittat min chilenare, men kan inte riktigt lämna dramat.
Kikar vidare på ingenting i närheten av familjen Dum.

Högerregeln har förpassats till helvetet. Åtminstone för sparkbarnen. Eller , mer troligt, så har dom inte lyssnat eller förstått. Full fart igen.

Nu vaknar mamma Dum, som står med huvudet nerkört bland vitvins-boxarna.
- Kom hit, skriker hon. Hjälp mamma välja vin istället för att fara runt.
Ooops! Undrar vad dom ska välja. En Chardonnay? Semillón?

Eftersom jag hänger dom i hasorna hela tiden kommer det oundvikliga.
Ett av barnen, det större exemplaret, tar kontakt.
- Vilken stor ring, skriker h*n så det hörs ut på lagret.
- Ja, jättestor, svarar jag.
- Har du mobiltelefon?
- Japp.
- Ring mig då.
- Ska jag ringa till dig? Varför då?
- Det är aldrig någon som ringer mig, säger hon med otäckt bedjande ögon.
- Nähä, vad tråkigt, säger jag.
- Ring då.
- Jag hinner inte just nu. Är lite stressad, säger jag och förpassar mig till kassan.
H*n sparkar bort till mamman, som lyckats fånga det mindre barnets intresse för vinboxarna.

Står i kön och hör deras dividerande. En ny kassa öppnas och folk förflyttar sig för att tjäna tid.
Plötsligt står mamma och pappa Dum bakom mig i kön.
De fortsätter dumma sig. Hör konversationen hela tiden, de pratar högt. Både med varandra och med barnen.

Jag har betalat. Mamma Dum står och packar varor intill mig. Jag är lus-långsam för jag fascineras av det hela och krånglar till det när jag ska få ner min ensamma flaska i påsen.
Visste att jag skulle få utdelning.
Rätt som det är skriker mamma Dum till pappa Dum: - Är det du som köpt den här cognacen?
- Ja, svarar pappa Dum.
- Den ska vi inte ha, säger mamma Dum. Vi får lämna tillbaka den.
Barnen har åkt in till frisörsalongen som ligger tvärsöver. Och övar högerregeln bland glashyllorna...
Nu går jag ut ur butiken och varuhuset. Och blir fredag.

Dissade nån som skrev en krönika för en dagstidning i dag, by the way. Blev kallad språkpolis. Språkpolis låter äckligt. Bara för att jag inte gillar när man skriver med VERSALER INNE I EN TEXT. Kryper i kroppen när jag ser det. Tror vederbörande blev stött. Men innehållet i krönikan var ju bra, som jag också sa klart och tydligt. VERSALERNA STÖRDE helheten bara. So sorry! ;-)
Häpp.