Lyfter telefonluren.
-- Hej, det är Åsa. Läget?
-- Det kunde jag ge mig sjutton på att du skulle ringa nu. Lär du dig aldrig? Alltid samma besvikelse för oss båda.
-- Jo, men det är kris!!!
-- Det var det förra året också vid den här tiden och hur slutade det? Du fick gå till en annan frisör, så du fick gå små mörka gränder hem. Kommer du ihåg?
-- Ja, ja - det var ju jävligt onödigt. Men du kanske möjligtvis kan klämma in mig på torsdag mellan några studenter, skolavslutare, föräldrar eller mormödrar som ska göra sig vackra.
-- TORSDAG är stenkört! Möjligtvis fredag - nej, förresten - det är ju nationaldagen, det var därför det var glest där ja.
-- Men snälla du, jag ser ut som Elisabeth Höglund. Som en dag när hon har en riktigt bad-hair-day dessutom!

Nu tinar min frisör upp lite.

-- Ok, du får en tid nästa torsdag då... men det är bara för att tror du har humor, vilket du inte alls har. Du måste lova på heder och samvete att inte ringa under skolavslutningsveckorna nästa år och böna och be. Förr-förra året klippte jag dig på lunchen, gjorde jag inte det?

(Jag tänkte upplysa honom om att han minsann aldrig offrat någon lunch för min klippning under skolavslutningsveckorna. Där är han helt ute och cyklar. Det är ju nästan förtal...
Det var julveckan! 
Lät det hela bero, det var inte läge att protestera helt enkelt...)