Slutplädering Caffé blatte
Vi kom fram och tillbaka utan några större problem den här gången, jag och pappa Vindvirvel.
Efter 5 mil uppenbarade sig ett fik. Då återstod 18 mil av vår tripp ner till Vimmerby.
-- Fika eller? skrek pappa.
-- Självklart! tjöt jag tillbaka.
Vi la liksom grunden för vårt resande redan där.
(Jag ville mest ut ur bilen till vilket pris som helst, i och för sig, eftersom nån resonerar som så att värmen i bilen är "gratis" - därför har man en nätt temperatur på mellan 40-45 grader i kupén...)
Tog fram kameran när jag var tvungen att andas lite mellan lådor, flyttgubbar, rivande och röjande.
-- Sluta upp med det där larvet, hör jag i örat. Hjälp till lite istället.
Riktar kameran mot pappa.
-- Smile!
-- Sluta! Är du inte riktigt klok? Hur gammal är du? Har du inte lagt undan den när jag räknat till tre stampar jag sönder kameran! Allvarligt!
Lyckades knäppa en bild innan jag tog mitt förnuft till fånga och la undan kameran. Man vet aldrig.
En stark krydda i tillvaron som jag inte vill vara utan förstås!
Han ser ju hur snäll som helst ut... konstig mening, kan man skriva så.
P: Ja, så kan man skriva.
Han är snäll också. Bara lite speciell... ;D
Trodde att du gillade värme förresten...
Men...han ser ju alldeles normal ut? Snäll t.o.m. :O
Hade förväntat mig rakt hår i en väldigt tight överkamning, en liten men exakt Hitler-musch samt vit skjorta knäppt ända upp så att lite halsfläsk väller över kanten.
P: Som jag sa förut i dag. Inte så varmt!
Valross: Beskrivningen du ger är den man ser framför sig när han har sina stunder... Eller ja, den bild man får på näthinnan i alla fall. ;D
Jag ser också hyfsat snäll ut. Fundera på den!
