Lycklig
Lyckades säga två NEJ med stora bokstäver inom loppet av cirka fem minuter.
Det ena gällde om jag skulle cykla Vätternrundan.
-- NEJ! sa jag högt, klart och tydligt.
-- Men Göteborgsvarvet då?
-- NEJ! Been there, done that!
Jag har skrikit ja till mycket i min dag, men Vätternrundan har jag kategoriskt vägrat hittills i mitt liv och så ska det förbli!
Till min stora fasa jobbade det i hjärnkontoret på vägen ut från gymmet och kände nästan att tungan formade sig till nån form av bifall. Men nej, nej, nej - inte Vätternrundan!
30 mil på skavandes på en cykelsadel med start någon gång mitt i natten, i svensk försommarkyla (som förstärks av den där djupa kalla sjön) och mycket troligt en hel del regn - allt annat än ett NEJ till det är ren idioti!
Hm, med risk för att upprepa mig (eftersom min förra kommentar försvunnit i cyberrymden). Men 30 mil skavandes på en cykelsadel med start någon okristlig tid, i svensk försommarkyla och inte helt otroligt i regn och blåst - att inte säga NEJ till något sådant är ren idioti! Och det menar jag verkligen :)
Sund reaktion!
En liten Vätternrunda då?
Skulle heller aldrig -men miss UD, hon gör såna konstiga saker hela tiden. Själv ska jag ner och heja på en hög brudar som ska springa nåt varv i Göteborg... Cider?
Nollan: När du beskriver det så där är jag ännu lyckligare att jag sa nej!
Valross: Tack!
Spader: Ingen variant av cykelrunda alls, tack!
Jag erbjöd mig va klädhållare i Göteborg åt de andra när dom hasar sig runt. Så cider, ja tack!