Jag ger mig
Dukat fram på altanen, nåt annat är ju inte att tänka på eftersom termometern visar på 28,8 grader inomhus. (Har inga persienner... då blir det så varmt! Svalkar mig i källaren, där är det 22 bara.)
Hämtar det sista från köket och trampar fram mot min underbara mjuka soffa jag har på altanen för att inta min måltid.
Innan jag nått destinationen, slänger jag ett getöga ut mot gatan. Mitt spån!!! Kunde jag inte gått och tittat ner i backen och lev mitt liv i oskuldsfull värmelycka?!
Nää då. Då står han parkerad mitt i mitt synfält.
Var du tvungen att komma förbi precis när jag skulle slå ner mitt arsle och äta min lax?
Nu var njutningen borta.
Blir ledsen när jag ser någon som dig.
Varför tillåter vi det. Jag, du som läser eller myndigheterna. Vem som nu bär ansvaret? Vi allihop naturligtvis. Du finns kvar i mitt minne ett tag, sen tror jag någon annan ser dig, någon som verkligen kan göra nåt och tror det finns andra möjligheter för dig. Sen hajar jag till igen nästa gång jag ser dig eller någon annan i samma situation.
Dessutom tänker jag på diskussionen jag hade med en av mina nära. Som tycker att man tar ansvar för sitt eget liv.
-- Har du inte sett han som går runt med den där kattburen? kom som fråga när vi diskuterade socialpolitik en dag.
-- Nej, svarade jag.
För det hade jag inte gjort förrän i kväll. Jag har sett killen på bilden förut, men inte observerat att han haft kattbur.
-- Jag tycker det är skandal att såna där ska få ha djur. Hur ska han kunna sköta om katten. Den borde omhändertas!
Que? Oooppss! Var inte det ett övertramp, den repliken? Om man inte är riktigt omänsklig...
-- Men borde inte killen "omhändertas" i första hand? Han är ju människa, som du och jag, säger jag.
-- Han har säkert fått hundra chanser men bränt dom!
Usch! Jag droppade diskussionen där. Vi hade nog inte kommit mycket längre utan att bli väldigt, väldigt osams.
Om han nu skulle fått hundra "chanser" så har han uppenbarligen fått så in i helvete fel chanser att det inte hjälpt. Eller?
Skövde är litet. Jättelitet.
Och om jag inte är helt fel ute, så är den här killen en prick som vistades "på stan" förr i tiden. När jag också hängde på stan i brist på annat att göra. Då kallade vi honom Nalle. För han såg så snäll ut. Då var han inte i lika taskig situation som nu.
Finns fler än Nalle i vår stad. Ett antal, tror jag. Inget som pratas högt om.
Här pratas nya arenor, flygplatser, trädgårdsstäder och konferenscentrum. Och inglasad slalombacke. Det är värt att rubricera. Och att man inte kan välja vårdcentral som man vill fast man absolut har rätt till det...
Det går bra för Skövde, precis som det går bra för Sverige.
För en del - inte alla.
Laxen smakade kattskit.
Man sökes
Man sökes att sköta marktjänst under helgen!
Förresten behöver det inte vara en man - bara någon som har rätta viljan att städa, dammsuga, tvätta, diska, laga mat, åka och handla, duka fram fika vid väl valda tillfällen under dagen.
Gjorde en att-göra-lista i går. Var tvungen att ha något att pricka av nu när man måste dra igång sommarens fastighetsarbeten!
Listan blev 30 punkter lång. Som är tänkta vara avprickade söndag kväll.
15 (!) av dessa punkter är "marktjänst"-punkter som jag beskrev ovan. Hade man inte haft sån skit att göra skulle man ju faktiskt hinna med riktigt mycket rejält arbete!
Så:
Hugade marktjänstarbetare ombedes kontakta mig snarast. Jag tar gärna en kopp kaffe vid halv elva med en energigivande kaka till.
Ropa på mig när det är serverat, jag finns i garaget. Sågar till en grej med sticksågen!
Jag går tillbaka till ursprungskravet, vid närmare eftertanke. Manlig. Och lägger till snygg och vältränad. Klämmer dit humor också. Måste ju vila ögonen på nåt också, och kanske (om jag hinner) utbyta lite socialt småprat.
Jag tillämpar lottning vid urvalet av ansökningarna som kommer in.
Tack på förhand för visat intresse.
No kakbak
Hate my self.
Skulle baka en kaka till jobb 1 i morgon. (För att ha något att snaska på till P's föreställning av elefantdansen.)
Smält smöret, blanda i socker - låt smälta. Smält, blanda, smält.
Sikta (vem f-n gör det) mjöl, bakpulver, kakao, vaniljsocker i annan bunke. Måtta, blanda.
Låt havregrynen svälla i smör- och sockerbl.... Havregrynen???!!! Vart är havrepåsen???
Rotar, rotar, rotar. Välter ut en påse sugrör i farten. Snacka om många sugrör! Färgglatt blev det på golvet och kommer att vara tills i morgon. Orka plocka upp dom i havregrynsfrustrationstillståndet - not!
No påse havregryn. No happy Åsa. No ordning på diskbänken. No one har sköljt av eller plockat undan bunkarna. No more bakning på ett tag. No more bakning ever? That´s the question.
(Nä, har inga planer i nuläget på att bli en internationell blogg. Bara småtestar om utifall att....)
Bad humor
Denna fick jag på fejjan-boken för ett tag sen av världens bästa krönikör i Gp. Snabbt som sjutton delade jag med mig av den till utvalda vänner på fb som jag trodde kunde tycka den är kul, eller borde tycka den är kul. För er andra kommer den här, och för en del av er i repris då:
Fotbollsmästerskapet närmar sig med stormsteg! Vad väntar då?
Sommararbetsplats
Någon som haft en skönare arbetsplats i dag?
10-litersdunk
Är på väg till spinningen och när det är så här varmt ute brukar det vara olidligt varmt i spinning-lokalen. Man tappar tre-fyra kilo i bara vätska kan det kännas som.
Bra. För jag köpte ett par shorts i dag som jag egentligen inte kom i. Kan inte ha storlek 34 i år heller. Men köpte dom ändå, för att ha dom att krympa i. Brukar man inte säga så, eller är det tvärtom?
Undrar hur många det är i dag som tappat förståndet och går in till mig i spinning-salen. Många hoppas jag eftersom det stärker mitt ego! ;-)
Oväntat nattbesök
Tack för jag abrupt blev väckt kl 02.39 i natt.
Skönt med lite spänning i livet.
Men ska jag vara ärlig uppskattar jag inte besök så sent.
Speciellt inte av dig.
Nästa gång kan du väl hålla dig ifrån sovrummet?
Eller titta in hos någon annan än mig.
Det mest irriterande var att du lyckades gömma dig så jag inte fick tag på dig när vi rasade runt.
Får jag syn på dig i dag igen, lilla geting, kommer jag inte att vara lika långsam i steget som jag var i natt.
Trött! Och det är ditt fel, getingskrälle.
En fröjdefull bilrutt
Tillsammans med någon som är likasinnad avseende trafikbeteende - "det kommer att dröja j-gt länge tills jag kramar nån av mina mottrafikanter".
Jag och C har gjort en liten turné på några mil i dag. Jag har kört.
Som vanligt är det icke kunniga bilframförare ute och lallar. Alla bilinkompetenta i före detta Skaraborgs län är ute på en gång dessutom i vanlig ordning.
-- Bla, bla, bla, vi språkar om allt och inget.
-- Men för h-te, ska du parkera här din hönshjärna. Gasa!
Vårt samtal avbröts abrupt av denna lilla harang av föraren, det vill säga mig. C gör dirty fingret rätt upp i vindrutan när bilen framför till sist svänger av.
(Duckade lite ifall ett avsågat hagelgevär skulle stickas ut ur rutan på den främmande bilen...)
-- Bla, bla, bla - språkar vidare.
-- Men flytta på dig. Slickar du mittlinjen länge till ska jag tatuera en dito i pannan på dig! skriker C.
Jag (som har enorm respekt för dom där avsågade) pekar finger under instrumentpanelen.
Men alldeles i onödan. C har dragit upp TVÅ långfingrar i rutan för länge sen.
Nu har jag sjunkit ner väldigt lång för att undvika hagelsvärmen. Det är med nöd och näppe jag ser ut över ratten.
-- Bla, bla, bla.
Tvärnitar. Trafikvakt! Asfaltering! Stopp i åtta minuter. Åtta, read my lips, åtta minuter!!! Tjena. Vad tror du lille (nåja, långe och biffige) trafikvakt om att släppa norr- respektive södergående trafik med lite tätare intervall.
Helt plötsligt kändes det som det skulle vara fullständigt normalt att ha ett hagelgevär liggandes bak i Forden.
Behöver jag säga vad C gjorde när vi passerade vakten?
Äntligen
Phu. Landade hemma för tjugo minuter sen.
Man kan spela golf fram till en bra bit efter 22, inga problem alls.
Nu börjar man få golf-looken. En hyfsat brunbränd högerhand tillsammans med en albyl-vit vänsterhand eftersom man bara använder en liten käck handske...
I morgon är det dax att upptäcka världen igen. Tidaholm på förmiddagen och Forsvik på eftermiddagen. Vilka tjänsteresor man får göra... inte illa alls. Har man riktig tur någon gång i framtiden kanske man kommer ända till Grästorp. Eller Gullspång. Men det dröjer väl.
Dagens happy moment var när P dansade balett. Hade inte en aning om att hon sökt till balettakademin, men förstår varför när jag när jag fick se numret hon tänker framföra vid antagningsprovet. En egen koreografi av ett avsnitt ur Döende svanen.
Lägg namnet på minnet. P.
Läggdax! Pronto!
After work
För mig, i min värld, är en afterwork det minst komplicerade samtidigt som mest trevliga och avspända sätt man kan umgås på.
Man träffas efter jobbet och tar en öl eller två och äter nåt (gott) till. Om det är afterwork-priser skiter jag fullständigt i.
Grejen är det snabba effektiva, men ändå så trevliga.
Skit samma var vi går någonstans, men ska det bli den sommarvärme som utlovats är det ju helt ok att sitta ute!
-- Ja, men vi tar allsången då, men då kan vi ju inte gå dit förrän vid åtta, säger K.
Jesus! Åtta! Det var ju då jag tänkte gå hem!
-- Ja mig spelar det ingen roll om det blir senare som vi träffas, säger M.
What the f.... Är det inte after work vi bestämt? Eller?
Om nån frågat mig om vi skulle ta en kväll på krogen på fredag, då hade jag sagt nej, för då har man lagt ribban på en helt annan nivå. En som jag inte försöker hoppa på just nu. Nix. Jag ville smyga ut i ett inte så lyckat 1.20-försök.
En aw helt enkelt. Inga sprängda gränser.
Gör en gallupundersökning med två som jag litar på för att se om jag är fel ute.
Mamma: -- Afterwork. Ja vi brukar hinna kamma oss innan vi går iväg ut. (Hon slutar 17.00)
P: After work är mellan sexton och tjugoett.
Kan göra någon mer gallup i morgon. A t ex, hon är ju på aw i parti och minut. :-)
Hmm... Vi pratar inte samma språk vad gäller begreppet aw, jag, K och M. Men nåväl, jag kommer gärna ner vid åtta-tiden och tar en öl, men det är inte aw för mig.
Nästa gång bestämmer vi en röjarkväll med skojortan rätt ut istället för aw. Då kan vi dra ner på stan vid fyra-tiden på morgonen!
Dilemma
Väga för- och nackdelar. Tänka rationellt.
En virrpanna som mig tänker inte alltid rationellt. Man tror man tänker så, men inser efter ett tag att man har gjort en grov felbedömning.
Nu står jag i ett vägskäl. Fick ett samtal på förmiddagen, som jag inte kunde fortsätta just då. Vi bestämde att höras i kväll. Närmare bestämt kl 19.00. Nu missade jag att vara hemma vid 19 med några minuter (p g a en diskussion med mina kamrater M och K nere på Sviskis) och missade därmed samtalet. Vilket gör att mitt dilemma förskjuts lite grann.
Jag har flera jobb, inte bara ett.
Ett som jag börjat på ganska nyligen, vi kan kalla det Lsm, vilket är en schysst förkortning. Och som jag kommer förbli vid ett bra tag, har en chef som har bra driv. Han har en stor säck med arbetsuppgifter som bara kommer upp-poppande så där hur som helst. Bara så där. I dag blev jag helt yr av allt han vräkte ur sig inom loppet av två minuter.
När han sa hemsida, sa jag html, när han sa miljöcertifiering, sa jag universitetet, när han visade reklamfoldern sa jag "sådär, den kan vara bättre", när han sa Forsviksprojektet sa jag "det är lugnt". Då är vi lyriska båda två samtidigt liksom. Ser ett go, ser ett driv, ser nåt gott båda två, i nåt lyckligt samförstånd. Vill han, vill jag. Ja, rent yrkesmässigt alltså.
Ett av mindra andra jobb, (där jag jobbar deltid, och rätt snålt med deltid dessutom, men det är ändå en fast tjänst på gott och ont.). Där är chefen lite tvärtom.
Jag nekade "sporten" att göra ytterligare en arbetsuppgift på den anställningstiden jag har, av den enkla anledningen att jag inte hann med den uppgiften.
Vad händer?!
Jo, en annan uppgift tas istället ifrån mig, när dom strukturerar om lite! Que? En bestraffning?
Frågade chefen M:
-- Men varför då?
-- Ja, men vi ska ju inte lägga mer tid på dig!
-- Nähä, men ni ska lägga mindre? Ska jag rulla tummarna då, den tiden som togs bort?
-- He, he - nä, vi ska nog se till att du har att göra?!
Sure! Den arbetsuppgiften som togs bort brukar jag göra på måndagar. Jag gick en kvart tidigare i dag. Ja, men vad f-n, inga andra uppgifter där inte! Hann ändå läsa både Expressen och GT och surfa runt på dagens Aftonblad. Kunde gått 45 minuter tidigare, men hade inte mage till det.
Tyvärr är jag den där äckliga medarbetaren, chefen, som vill ha att göra. Annars tycker jag det är pisstråkigt! Tror vi ska ta ett snack i morgon om att minska min arbetstid. Hur många såna medarbetare har du?
Känns det inte lite så där halvruttet när chefen häver ur sig: -- Ja, men vi ska ju inte lägga mer tid på dig?
Om man nu skulle kunna tänka sig att få lite lojalitet från sina medarbetare. För mig verkar det konstigt. Jag skulle väl kanske tänka tvärtom, som chefen på Lsm, att man arbetar för att få mer tid till sina arbetare.
Samtalet jag missade i dag handlade också om jobb. Ytterligare ett.
Mitt dilemma är nu:
Ska man frilansa fullt ut? Ja, kanske det. Risken är bara att man måste jobba 195 timmar i veckan för att reda ut det hela... Med en chef som C på Lsm kan man jobba ihjäl sig, om man vill. Men han är inte på nåt sätt omänsklig för den saken skull - han frågar, jag svarar ja eller nej.
Jag är ju extremt lojal också - det finns nog ingen som har det svårare än mig att säga nej!
Hmm. Tål att tänka på några gånger.
Nån som har skitit i det blå skåpet är i alla fall en av mina chefer. Det tar tid att jobba sig upp därifrån.
Dubbelgångare
Det måste det göra. Annars är jag senil.
Förra veckan var det en människa som hejade jätteglatt på mig inne på HM. ALDRIG sett henne förut! Ändå smög jag runt bland klädställningarna ett bra tag för att spana och se om det gick upp nåt ljus. Nix. Det var kolsvart. Inte ens en gnutta igenkännande från min sida.
I helgen, inne på Coop, samma visa fast en annan människa.
-- Halloj! Här var det mycket folk, säger hon och springer vidare.
Aldrig sett henne heller.
I dag kom pricken över i.
-- Jaha, det är här du bor! hör jag en röst säga när jag precis slängt soppåsen i tunnan.
Vänder mig om. En vilt främmande människa. Ännu ett UFO som landat.
-- Jaa, här bor jag, ja, säger jag väldigt tveksamt.
-- Trodde du bodde i hyreshusen där borta.
-- Nej, jag bor här.
-- Annars då? Är allt bra? säger han sen.
-- Jo vars. Knallar.
Samtalet har ju inte tagit många sekunder så här långt, men jag har hunnit gå igenom hela livet i minnet för att leta i registren efter någon som åtminstone har snarlika drag som den jag pratar med. Helt blankt - finns ingen!
Konversationen blir ju lite därefter, när man pratar med någon man inte vet vem det är... Man vågar liksom inte fråga tillbaka: -- Hur är det själv?
Det kan ju komma en lång harang om vad som helst. Om könsbytet, cancerbehandlingen som går mot sitt slut, hur tufft det var att sitta på kåken, att metadonbehandligen verkar funka - eller nåt annat man egentligen inte vill veta! Då skulle det kännas lite halvdumt att efter det säga: -- Så ledsen, men jag vet faktiskt inte vem du är.
Därför är jag nu väldigt avvaktande. Men han är det inte, han är ju bekant med mig, tror han.
-- Jag är på väg till Maxi. Brukar gå den här vägen. Bor på Trängen nu sen vi flyttade isär, fortsätter han.
-- Ja, då är det ju nära och bra och gå den här vägen till Maxi.
-- En trea. Lite stort för mig ensam, men det var det jag fick tag på.
-- Hmm, rymligt och bra.
Till slut:
-- Nä, jag får väl gå vidare, säger han.
-- Jaa, säger jag, det är nog bäst.
-- Kul att ses igen. Vi syns nog fler gånger, jag går rätt ofta här, avslutar han.
In my ass att vi gör. Jag springer och gömmer mig....
Va?
Varför jag inte sa att jag inte kände igen honom? Ja, varför gjorde jag inte det?
Kanske för att han kanske skulle känt sig dum då?
Eller för att jag var rädd för att jag trots allt träffat den här människan någon gång, men glömt av det - hur pinsamt skulle inte det vara för mig?
Om jag inte hinner gömma mig nästa gång han går förbi - då ska sanningen fram!
Då kanske jag också får reda på att jag verkligen har en dubbelgångare.
Söndagen är över strax
Tänkte nyss för mig själv att en riktigt lat och slö söndag passerat till ingen nytta...
Men vad är en lat och slö söndag?
Jag har lett två gruppträningspass, tvättat tre maskiner, diskat en megadisk efter gårdagens grillmiddag (nä, jag har ingen diskmaskin... nä, jag är inte ensam i världen om det, men nästan...), påtat ogräs i tre meter rabatt, fikat med en kompis, spelat tolv hål golf (ja, vi hoppade runt lite bland hålen tills vi tröttnade och landade på tolv...), fixat lite på altanen och dammsugit.
Så egentligen kan man väl inte kalla denna söndag lat och slö? Men varför känns det så då?
Vädret!
Japp. Det är min enkla, sanna och enda förklaring.
Man går lite ut och in. Frukost ute. Gruppträning inne. Fixar lite här och där hemma. Diskar tre tallrikar och fem glas. Går ut. Påtar lite i rabatten. Hoppsan... K kom förbi. Fikar. Ute. Påtar. Bär upp dynor till soff-gruppen på altanen. Hänger upp tvätt. Påtar. Telefonen ringer. Golf? Visst. Syns vid arton-tiden. Påtar. Diskar färdigt. Påtar. Tvätt igen. Käkar. Ute. Läser gp. Varenda bokstav. Tvätt. Mot golfbanan. Köper kvällstidningen på väg hem därifrån.
Väl hemma från golfen hade klockan blivit 21, ungefär.
Sjunker ner i soffan på altanen. Filt. Kyligt. Läser tidning. Dricker te. Tittar på vita pelargoner. Det mörknar. Tänder lyktorna. Sitter kvar. Andas. Bara är.
Förra sommaren kände jag aldrig att jag hade en enda lat och slö dag, vad jag kan erinra mig. Var bara stressad för att det regnade varje dag och förbannade vädret...
Så här ska det vara. Känna sig lat och slö, när man egentligen gjort ganska mycket. Det är min melodi! Min väder-melodi!
Finns nog ingen som är sån väder-humör-människa som mig.
Björn, the one and only
Var det kul eller?
Nix. Det var sketa-kul som vi säger här!
Update: Det här youtube-klippet är nog det mest visade genom tiderna snart. Jag har tittat på det 1 099 003 gånger nu i runda slängar. (Viss reservation för felräkning på plus/minus 10 ggr). SÅ kul kanske det inte riktigt är, men jag tjuter av skratt. Var söker man hjälp?
Update: Ha, ha, ha! Så j-la bra. Det blir roligare för varje gång. 1 099 978. Ok. Bara tre gånger till, sen måste jag lägga mig. 1 099 981.
Good morning Sweden
Gott så.
Men varför bli förvånad över Perellis placering, som var långt ner i botten nånstans.
Riktigt tråkig låt och hon ser ut som en plastdocka utan någon mimik över huvud taget.
Kommentatorerna sa att "de såg i blicken" att hon gav allt på scenen i går.
Que?! Perellis face visar inga uttryck över huvud taget! Basta.
Blåst
Varför är gudarna ogina mot just mig?
Uppe i snor-ottan för att gå ut och jordbruka.
Först skulle jag äta frukost ute i den tidiga morgonens solstrålar.
Blåser! Blåser så in i norden. Blåser svinkallt.
Kaffekoppen blåste omkull, när jag för ett ögonblick släppte den för att kunna ta en tugga av flingorna. Kaffe, kaffe, kaffe och, som pricken över i, lite kaffe överallt. En kopp kaffe är mycket kaffe när den hälls ut över bord, dynor och min kropp. En omkullblåst kaffekopp renderar en mängd svordomar, några som jag inte ens visste att jag kunde.
Nu är jag inne och värmer mig... Har satt på raggsockar. I förhoppning att få tillbaka känseln i tårna.
Bytt kläder också. Ja, hur torr är man när man vattnat trädgårdslandet i 419 sekundmeters blåst? Inget torr alls. För man har inte koll på vattenstrålen. Den lever ett eget liv i blåst.
Nä, dålig start på denna dag. Nu ska jag vattna rabatterna på framsidan. Önska mig lycka till!
Lasse och Loa
Sticker emellan med ett litet kändisinlägg innan jag kastar mig ut i gräset. Ja, för att klippa det alltså.
Nu råkar företeelsen för dagens betraktelse utspela sig på golfbanan dessvärre. Så miljön blir golfbana i dag igen, fast jag sagt att det skulle dröja.
När vi står på ranchen och övar blir P totalt spattig helt plötsligt och beter sig som ett ufo. Han har ryckningar i huvudet och försöker peka utan att det syns på två stycken som står vid första tee.
-- Vad är det du vill? skriker jag.
Då kommer P framrusande:
-- Scchhh - det är Loa Falkman och Lasse Berghagen som slår ut nu. Det är den långe som är Berghagen. Ska vi gå efter dom? Eller när går vi ut? Ska vi gå i deras boll? Har du score-kort? Kan du....
-- Nu får du andas, avbryter jag, eftersom P börjar bli blå i ansiktet av syrebrist och upphetsning.
Lasse och Loa slår ut.
Loa har inte en bra dag. Lägger sig på banan intill den han egentligen ska spela på.
Jag och P står på tee och väntar på att få slå ut.
Vi väntar.
Vi väntar.
Vi väntar.
Det går inte fort för Lasse och Loa.
Till slut:
-- Nu kan du slå, säger jag till P.
-- Nä, nä, vi kan inte stressa dom, säger P.
-- Men herregud. Annars hade du ju slått för tio minuter sen för att se till att dom flyttade på sig.
-- Nu lugnar vi oss, har vi någon brådska?
-- Ja, det är ju kul om vi kommer in innan midnatt.
Till sist kommer vi i väg. I snigeltempo. Eftersom P vägrar att stressa celebriteterna. Och jag kokar av irritation.
-- Det är bara två vanliga människor som är ute och spelar golf just nu, väser jag.
-- Vanliga?! Det kan du väl ändå inte påstå. Lite respekt får man väl visa, viskar han spetsigt tillbaka.
På andra hålet är Loa återigen ute och letar boll på fel bana. Och vinkar fram oss för att vi ska "spela igenom" som det heter.
Då tror jag P ska bryta ihop i ren och skär upphetsning.
-- OK. Nu skärper vi oss, viskar han andäktigt, och drar iväg sitt slag.
Jag går upp på tee och ska slå. Vad hör jag?
-- Nu skärper du dig lite då, väser P.
För att göra historien lite kortare än vad den egentligen är slutade vår passering av Lasse och Loa med att jag gör ett snyggt slag upp ur bunkern och Lasse skriker från hjärtat:
-- Bra slag!
Då trodde jag P skulle dö av avundsjuka!
Det kommer att ta lång tid innan han kommer över ett sånt trauma. Att inte han, P med stort P, fick beröm av Lasse Berghagen utan istället Å, med ett näst intill obefintligt å i just det ögonblicket, fick de värdefulla orden östa över sig.
Suck.
Resten av rundan gick P mer baklänges än framlänges för att hålla uppsikt över Loa och Lasse. Eller vred huvudet ur led för att se hur och var dom slog. Tror P har bättre koll på deras scorekort än dom själva.
Nu blir det gräsklippning. (Lagom tills grannarna fått fram grillen! Populärt!)
Gäsp
Gäsp 1:
Trött som en bäver efter eurovisionsfestivaltittande. Det suger verkligen.
Luuk är däremot rolig, vilket gjorde att jag kunde sitta kvar och se Perelli gå vidare.
Gäsp 2:
0-0. SAIK-Värnamo.
Gäsp 3:
Jag går in och läser kommentarerna i morgon bitti... Det är bara en två-millimetersglipa mellan övre och undre ögonlocket just nu. Klar oskärpa.
Plank
Min granne, som aspirerar på stora komikerpriset, är jättetrevlig. Och levererar sina pikar inlindade med väldigt stor humor.
Är inte det jobbigt? Då kan man ju liksom inte bli förbannad och fräsa sköt dig själv och skit i mig?
(Sist pikade han mig för min "kompost" som kunde bli påskbrasa för er som kommer ihåg.)
Nu var det dax igen.
-- Det gror bra, säger grannen bakom ryggen så jag hoppar högt.
-- Japp. Nu är det vackert, säger jag där jag står och tittar ner i rabatten.
-- Tänkte mer på gräset.
-- Jodå, det växer och frodas. (Tänker inombords: -- Jag vet att det snart är lika långt som jag är hög ännu en gång, men jag har faktiskt inte hunnit.)
Konstpaus.
-- När kommer dom? hörs det genom buskaget som grannen gömt sig bakom.
När dom kommer? Vad har jag nu sagt då? Det är väl inga dom som ska komma hit... vad yrar han om? Eller har jag kollrat ihop nåt om att svenska landslaget i fotboll ska droppa förbi på kaffe eller?
-- Dom?
-- Ja, dom kommer att må bra här ett par veckor.
-- Ursäkta, men vilka pratar du om?
-- Kossorna du ska släppa ut på bete, säger grannen.
Kul. Jättekul.
Förbannad
Ja, som Aftonbladet skriver, att riksdagsledamöterna tar flyget istället för tåget i parti och minut?
Bland annat Staffan Appelros (m) som sitter i miljöutskottet (!) flyger som en dåre mellan Malmö och Stockholm. Han har flugit 17 gånger, åkt tåg 4 hittills i år. (Då är en stor del av 2008 kvar dessutom.)
Men han tycker han är duktig! Han har ökat sitt tågresande med flera hundra procent jämfört med förra året.
Hallå! Är du trovärdig? Lever du som du borde lära?
Vad ger Staffan för signaler?
Slängde jag 100 batterier i soppåsen förra året, kan jag med gott samvete slänga 76 i soppåsen i år, för då har jag ändå varit duktig och lämnat 24 batterier på rätt ställe? Och ökat min miljöplikt (ja, jag tycker det är en plikt) med flera hundra procent?
På nåt sätt så undermineras betänkanden och förslag från miljöutskottet av Staffans resvanor. Tycker jag.
Det sticker fruktansvärt i mina ögon.
Hur sjutton kunna motivera mig, och andra pendlare att åka kommunalt och bättre miljöanpassade alternativ än bil, när Staffan inte föregår med gott exempel?
Jag är ändå, förhållandevis, rädd om miljön och är rädd för vad som händer och sker med jordklotet. Men jag har väldigt svårt för att engagera mig till 100% när jag hör sånt här.
Varför ska jag slita som ett djur med mitt futtiga avfall som ska till soptippen och dela upp både det ena och det andra i metall, plast och trä. Tar jättelång tid att demontera vissa saker till dess beståndsdelar avseende sopkriterier.
Varför ska jag ta mig den tiden när någon i miljöutskottet sätter sig på flyget för att spara tid?!
Jag kommer även fortsättningsvis dela upp mitt avfall, som jag alltid gjort. Men en liten "gott-och-blandat-säck" slängd i brännbart (eller icke) känns inte riktigt lika betydelsefull längre - "om jag skulle få ont om tid" - vilket är riksdagsledamöternas ursäkt till att flyga istället för att ta tåget.
Staffan Appelros får hela 5 miljöfarliga sopor av panelen i dag. Grattis.
Vita bollar
Jag hade inte behövt släpa med så många bollar i dag. Far hade en riktigt dålig dag. Man slår inte bort en enda boll om man slår max 20 meter med drivern. Det går liksom inte att tappa bort bollen, även om man anstränger sig.
Jo, en boll försvann förresten - i dammen på 5:an. Där är dammen belägen cirka 10 meter från tee. Och det går liksom inte att få bollen att rulla över vattenytan, den sjuker liksom. En golfboll har inte samma egenskaper som Jesus.
Fast jag fick faktiskt tillbaka bollen han lånade av mig.
Själv är jag så tråkig på golfbanan nu för tiden att fåglarna tystnar. Bara ett enda utbrott i dag.
Och det var för att jag tappade, ja tappade!, min favvo-boll. Den jag alltid plockar fram när jag spelar hyfsat. Då vet jag att jag inte kommer att slå bort den, utan kan tryggt och lugnt spela vidare med min lycko-boll som jag av någon anledning oftast lyckas slå till på rätt sätt.
På den ytterst korta biten från 12:an till 13:de har sötnosen försvunnit spårlöst. Tappat den. Slarvat bort den! Nästan värre än att slå bort den.
Därför missar jag också utslaget på 13:de i ren vrede. Uppe på green på tre i och för sig, men fyr(!)-puttar bara för att jag började tänka på den förlorade älsklingsbollen.
En fyr-putt är en dödssynd. Det är då man börjar funderar på om man inte ska börja med schack. Schack är en barnlek om man jämför med golf.
Så. Klar. Lovar. Inte fler golfinlägg på ett tag!
Tee-time
Eller snart... klockan 18 närmare bestämt.
(Trodde inte jag skulle vara hemma så tidigt från jobbet därför blev det 18.00 för att slippa stress.)
Ska spela med min far igen.
Pratade med honom nyss, snacka om laddad:
-- I dag spelar vi tills skymningen kommer. Vi har ju inte spelat på en månad nu...
Skymningen? Hur länge ska han va ute? Hur många hål hinner vi innan det börjar skymma? Undrar om han orkar så långt?
Bäst att ta med sig ett litet överlevnadskit för extrema golfsituationer. Tjocka kläder i mängder (vantar inkluderat), lite blodsockerproviant, öronproppar (när far börjar tappa orken), kaffe-termos (far brukar bli lite putt och upprörd över att caféet är stängt vid skymning), bollar och peggar i överflöd (far brukar ibland ha förbrukat sitt boll- och peg-innehav innan vi nått 5:an), en extra vattenflaska (far brukar glömma fylla på sin och dricker upp mitt vatten) och annat bra att ha.
Nu känner jag att det inte är någon höjdare att ha en bärbag. Nej, en golfbil skulle varit lycka i dag med all packning.
Känns som jag ska ut och campa.
22 stycken 5-åringar
3 poäng
1-0 till Skövde.
Pisk fick Husqvarna.
Nu kommer dagens gnäll:
VEM har bestämt att nästa hemma-match ska ligga på en torsdag? Det stolpskottet har inte gjort någon marknadsundersökning bland supportrarna vilka dagar det är bra att lägga matcherna på!
Åtminstone har inte någon frågat mig om torsdag skulle vara bra! Det är det NOT!!!! Not at all. No torsdag is good om inte matchen ligger efter 20.30.
Eller ska jag köra Nautilusklassen jag har kl 19.00, när avspark sker, borta på Södermalms IP eller? I straffområdet kanske? Berätta bara hur ni tänkt, jag är flexibel (kanske inte deltagarna, men jag är bra på positivt övertalande... så det kan gå).
Är det för mycket begärt att lite hänsyn visas till en fotbollssupporter. Jag som skulle bli supportrarnas supporter med stora s den här säsongen. Börjar rinna ut i sanden lite grann.
Ursäkta?
-- Ja men herregud. Är inte det preskiberat? Ja, jag valde en golfrunda istället för att gå på förra hemma-matchen. Sluta tjata.
Va, prioriterat fel?
-- Vad då. Har du aldrig gjort en felprioritering? Fine, du är så f***ing duktig! Bra. Heja dig!
Nu hörde jag fel, va? B-supporter?
-- Ge dig. Stick! Vill inte prata med dig mer. Muckar du eller?
Vad då bara "började bara med att ställa en enkel fråga"?
-- Du muckar! Huligan? Du finns inte, du är luft från och med nu. Unken luft!
Vad är väl en hemmamatch för en supporter med stort S mot ett pass på Nautilus?
Svarar inte - för då kanske jag börjar gråta...
Husqvarna - SAIK
Husqvarna --Skövde AIK.
Japp - lätt match!
Jodå. Det lossnade sist. Säker på det!
(Husqvarna har några förluster dessutom...)
1-2.
Mitt tips.
Ditt?
Man eller mus... tänkte jag säga. Ångrade mig, men hittade inte deleteknappen ;-)
Kom igen, visa att ni kan för det kan ni.
(Jerk berättade förresten i en kommentar att vid 75:e minuten skriker Bajen-klacken: Öka farten, sista kvarten, Tidaholm, Tidaholm, Tidaholm. Han kan ju inte veta att det heter: Öka farta sesta kvarta, tiahölm, tiahölm, tiahölm.)
Bärsärkamannen i Gbg
Sammanfattning:
Del 1: Var fan är den patrullerande polisen?
Del 2: Var är polisen över huvud taget när hjälp behövs? Förr, eller som i det här fallet, senare
dyker dom upp.
Senare läste jag att Leif GW Perssons krönika i Expressen där han berättar varför han säger upp sig.
På nåt sätt så ser jag nåt som hänger ihop. Det vill säga att GW's uppsägningsargument bekräftar Hjörnes reflektion.
Poliserna mitt ibland oss är borta. Puts väck. Man ser dom inte.
(Ja, jag fick ju blåsa i veckan förstås, så jag såg dom ju. Men det är trafikpolisen - dom använder ju inte samma penningpåse som brotts-poliserna naturligtvis.)
Vart är dom? Poliserna. Sitter dom och vänder papper dagarna på bekostnad av att vara ute bland buset, som GW påstår?
Visst den organiserade brottsligheten behöver naturligtvis bekämpas också.
Men vänd upp och ner på penningapåsen! Häll ut lite mer guld till polismyndigheten.
Mer poliser åt folket! Bland folket. Upp på tårna, cops!
Du får två minuter
Inte en sekund till. Sen är skjortan tom! Garanterat.
Stäng av din chopper som stått på tomgång i exakt arton minuter nu!
Jag har hört att du har en riktig häftig cykel, och det har resten av Norrmalm gjort också.
Och tar du tag i gasen och varvar till en gång till är inte bara skjortan tom, då kommer jag se till att hojen är tom också. Den kommer ligga utspridd i atomer över hela kvarteret, rättare sagt.
Stäng av! Det mullrar i hela huvudet!
En minut kvar...
*smyger och tittar hur långt skägg chopper-ägaren har*
Långt!
*kikar om dom är flera*
Tre.
*spanar in farlighetsintrycket*
Ruskiga!
Ok. En halvtimme till - men sen... då jädrans!
Syréner
Är så trött.
I går somnade jag mitt i ett sms! Sorry.
Nu ska jag alldeles strax lägga mig. Precis hemkommen efter ett besök på Thai-house. God mat. Mycket mat. Gott vin.
Varit effektiv i dag igen. Otäckt effektiv nu för tiden. Vore skönt att bara vara lite också emellanåt...
Slängde mig ut och tittade på syréenerna i tio minuter, och klippte av några (rätt många kvistar) och ställde här och där i mitt nystädade hem.
Luktade näsbedövande av syréner när jag kom hem nu i kväll. Kanske tog i lite väl mycket.
Kanske kvävs i natt, ställde nämligen ett mindre buskage på nattduksbordet. Den lila varianten. (Lila, inte lilla.)
Björn
Björn. Vilka ansiktsuttryck! Eller kan de va avsaknaden på såna som är så bra!?
Vi har haft lyckan att ha Björn på jobbet hela veckan. I måndags satt han i växeln. Sen har han skrivit lite spökreportage bland annat.
I dag bjöd han på fika. Färsk och fin vaniljkrans, och hallongrottor. Han är hyvens, Björn.
Nån har sagt till mig att han bara var prao och inte alls var Björn G. Men det tror jag inte alls på. Det är Björn som varit på jobbet hela veckan, jag ser ju att det är han.
Jag är så blyg, så jag vågade varken fota eller be om autograf. Han är lika kuli verkligheten i alla fall! (Tror jag).
Go Björn, go.
(Ja, vad då?! Klart han kallar sig A. Ett alter-ego. Vem orkar med kändisskapets börda på en lokalblaska? Bra A, he, he - we all know who you are, but we call you A, Björn.)
Bad P fota Björn, aka A, ihop med Robert Wells (the real one), men det har inte gett nåt resultat. Suck.
Nu ska jag se på Magnus Uggla. Blivit tvingad av A och O. Eftersom han är så lik en av våra vänner. Ska utvärdera och komma med ett utlåtande!
Tevlig fredag!
As till svets
Och den körde den ynka metern (av de tänkta 15 på bamse-balken) svetslinan på förmiddagen På förmiddagen hade ju för fäen inte jag kommit dit än!
Anti-anti-anti-klimax!
Slutar väl med att dom får sälja svetsen på loppis. *surar*
Efter besvikelsen och avslutad arbetsdag tänkte jag svänga in till Tidaholm och "shoppa" lite. (Främst på systembolaget, men min vän K hävdar att Tidaholm är shoppingens Mecka. Nu tror jag inte riktigt på det, men ok, jag ska själv se efter om hon har rätt, sämre är jag ju inte än att jag kan göra en marknadsundersökning samtidigt som jag ändå behöver besöka bolaget.)
In mot Centrum, som det står på skylten. Åker, åker, åker...
Ooops! Kossor till höger. Tvärnit.
Måste åkt förbi centrum utan att ha uppmärksammat det.
Vänder på en grusväg. (Ja, faktiskt!)
Åker tillbaka. Inget centrum.
Dom måse glömt en skylt där man ska svänga. Testar att svänga ner (eller upp, jag har tappat orienteringen) en tvärgata.
Villor, villor, villor.
Svänger tillbaka. Tror jag. Eller?
Var är jag?! Jo, vilse i Tidaholm är vad jag är.
Tror dom har 15 000 invånare där. Snälla du, berätta inte för nån att jag åkt vilse där. Det är ju pinsamt.
Irrar runt i en kvart.
Yiiipppiiieee! Den där bensinstationen känner jag igen. Den brukar jag ha på höger sida när jag är på väg hem. Ibland har man flyt!
Styr upp bilen så macken är på höger sida av Forden och jag lutar mig tillbaka och sätter fart hemåt.
Utan att ha upptäckt handelsstaden Tidaholm. Utan att ens ha upptäckt centrum.
Torr strupe får jag också dras med. Orka åka ner till bolaget klockan fem en fredag här i stan? Not!
Nu skiner solen. Som alltid: Efter regn kommer solsken!
Update 5 min senare: Nu började det regna igen. Som alltid: Den som gapar efter mycket, mister ofta... osv.
Gästinlägg
Har fått ett gästinlägg från Ilbecka, eftersom hon inte ville skriva inlägget själv, fast jag har gjort ett litet, litet ingrepp i texten.
(Ilbecka skriver det som om det är jag som skrivit det hela... Hänger ni med? Känner mig inte helt 100 på att jag själv är med i svängarna...)
"En rolig felhörning
P som är vegetarian men äter både fågel, fisk och mittemellan skulle köpa en korv härom dagen i staden på bästkusten. Hon stegade fram till kvinnan i kiosken och sa:
-- En korv med bröd.
Kvinnan sa:
-- En Marlboro röd.
-- Nej, sa P, en korv med bröd.
Eftersom P är en rökhatare av högsta rang vägrar hon blogga om denna roliga felhörning. Så jag snor historian, med tillåtelse förstås. Själv hade undertecknad köpt både cigaretter och korv för att inte genera kvinnan med den dåliga hörseln."
Uppspelt
Jag använde nästan aldrig det ordet förut, innan jag hade mött P.
Nu säger jag det titt som tätt, för det är ett riktigt bra ord som P gjort mig mycket uppmärksam på.
Nu känner jag mig uppspelt.
Över en svets!
Ett projekt jag är involverad i omfattar en stor, I´m talking big, big indeed, svets. Som svetsar stora, think big, really big, saker.
Svetsten är 40 m!
Big.
(Lägger till lite polack-engelska för att förbereda mig mentalt... möjligt att jag stöter på fenomenet igen i samband med svetsen.)
Den ska provköras i morgon. Och jag behöver vara där för att se hur det funkar.
Åh, det ska bli så spännande att se alltihop live!
So nice!
Så uppspelt.
Trodde aldrig jag skulle säga att jag är uppspelt över en svets. (Märk väl att det är uppspelt, inte upphetsad - det är en enorm skillnad!)
Man kan vara uppspelt innan något skett, och man kan vara uppspelt efteråt.
En risk man tar vid känsla av uppspelthet innan något, är att det kan sluta med ett anti-klimax.
Det får vi hoppas det inte gör den här gången.
En skrapa
Eller, ja, jag sa att jag tyckte det var lite dålig stil och berättade hur "det hela uppfattades".
Man kan inte sätta sina kollegor på "pottkanten" utan att det pratas.
Jag vill inte sälla mig till kören och gå och gnälla bakom ryggen till leda på någon. Det är kanske kul ett tag, men till slut blir det rätt - tja, gnälligt och tjatigt om inte någon står för vad de säger.
Nu vill inte jag tjafsa om det längre, för det är inte mitt problem.
Jag sa vad jag tyckte, har strukit ett streck och det är inte mer med det.
Fick dock lite dåligt samvete naturligtvis. Det gnager... Tror han blev lite ledsen.
Kanske inte så mycket för att jag sa ifrån, utan mer över hela situationen.
Nåväl. Lyckades muntra upp honom lite innan jag gick hem. Tror jag. Och hoppas.
Man vill ju att sina arbetskamrater ska trivas på jobbet, om man kan bidra det minsta lilla till det.
Eller hur?
Don´t ask
Fråga inte hur dagen har varit - då kan jag få ett utbrott.
När jag skulle åka i morse är nyckelknippan spårlöst borta. Letar igenom huset som en inbrottstjuv ungefär, garderober öppnas utan att stängas, lådor dras ut, kläder slängs på golvet efter letande i fickor.
Kylskåpsdörrn stängde jag som tur var (jodå, jag har lagt mycket i konstigt i kylskåpet under åren så det var det första stället jag tittade på...).
Kom på att jag har en nyckel till bilen på ett gömställe, om någon av mina garage-hyresgäster behöver flytta på min bil när jag inte är hemma. Rusar ut genom dörren, för nu är jag urstressad!
Slår igen ytterdörren - se där, nyckelknippan hänger i låset och skramlar. Det var riktigt intelligent av mig!
In i bilen, drar i väg med lite gummi liggandes kvar på garageuppfarten.
Traktor!
Tackar, tackar! Men inte har väl jag gjort mig förtjänt av en sån lycka?!
30 km/h.
Poliskontroll i Igelstorp.
Tackar, tackar! Ännu mer manna regnar från himlen.
Härligt, vinka lite till din uniformsklädda dumstrut.
Jag har sett dig! Jag förstår att jag ska svänga in i parkeringsfickan.
Sluta vinka!!!
-- Skattemärke? Jodå, det har jag fått.
-- Men det sitter inte på?
-- Nja - jag fick det i går typ, eller förrgår, eller i fredags kanske? Det ligger på hallbordet.
-- Och där ligger det bra?
-- Ja, ganska.
-- Jag föreslår att det första du gör när du kommer hem är att sätta på det. Vad tycker du om det?
-- Men...
-- Måste jag vara tydligare?
-- Nej.
-- Blås.....
-- Ok, pffffuuuuuuuiiii
-- Blås hårdare
-- (Men vad f-n) PPPPPFFFFFFUUIIIIIIII
Konstpaus
Konstpaus (andas djupt)
Konstpaus
Konstpaus
Konstpaus (börjar trumma med fingrarna mot ratten...)
Konstpaus (trummar hårdare och suckar...)
-- Ok, du kan åka.
Pekade dirty finger under instrumentbrädan, och tyckte jag var skit-tuff. Ännu tuffare i mun blev jag när jag hunnit i väg 200 meter, fönsterrutan uppvevad och sett efter så ingen uniformsklädd smitit in i baksätet medans jag hade blåst lungorna hur kroppen.
Stressy, stressy!!!
Väl framme på jobbet slappnar jag av.
Tills det andra jobbet hör av sig och meddelar "att jag kanske inte behöver hoppa in som vikarie i morgon", utan får "jobba som vanligt", men det vet dom inte förrän på förmiddagen...
Que?!
I morgon eftermiddag/kväll jobbar jag på jobb nr tre och har inte alls lust att få besked fram på förmiddagen om jag ska jobba fler timmar än vad jag brukar göra eller inte.
Jag var inställd på att jobba heldag i morgon - och då är jag där halv åtta på morgonen, tidigare än normalt alltså, på redaktionen - ren planering.
Dessutom var det ju bestämt att den jag skulle vikariera för inte skulle komma i morgon, utan först "kanske" på fredag.
Nu får det vara nog. Blev irriterad som satan.
-- Ja, men då kommer du och bara jobbar dina timmar som du ska i fortsättningen då, hörs det stramt och surt i luren.
-- Ja, det gör jag i fortsättningen då, svarar jag lika löjligt och barnsligt stramt och försöker om möjligt låta ännu surare.
Bra - alla nöjda och glada tydligen?! Tackar, tackar.
Lunch.
Matlåda.
La lunchen i två olika lådor.
Ena lådan kvar hemma, bara pastasallads-lådan med. Korven stod kvar hemma. Sur.
Inget köttliknande = ingen lunch = inget mätt!
Nu har jag precis kommit hem från ICA Maxi.
Hade tänkt mig en snabb och effektiv runda där allt flöt smidigt. Hade till och med skrivit inköpslistan efter butikens varuupplägg för att slippa irra fram och tillbaka.
Parkerar. Skönt. Jättelite folk. Fick en plats precis utanför ingången.
Drar iväg med vagnen mot entrén.
Tvärstopp!!!
Entrén är flyttad två mil öster ut... (Det förklarar varför det såg ut som det bara var fem kunder inne på Maxi.)
Knatar iväg de två milen in.
Rycker åt mig en påse grillkol. Vid frukten knastrar det konstigt under skorna. Ja, självklart. Det är hål i pås-aset. Tillbaka genom halva butiken. Ny påse.
Mjölk. Fullständig kaos. 40 000 personer på 40 kvadratmeter. Och alla står i vägen. Kör på en herres hälsenor, kanske inte med berått mod, men sanningen är inte långt bort.
Sköljmedel. Tar en Softlan Outdoor... bla, bla vad den nu heter. Går vidare bort till skithuspappersavdelningen. Hmmm, här luktar det gott. Klibbar under fötterna... Korken inte påsatt på Softlanen. Softlan upp till öronen innan jag traskat tillbaka och bytt flaska.
Äntligen på väg ut ur affären. Bort de två milen till bilen och öppnar bagage-luckan.
Lyfter in de tre första kassarna från kundvagnen, tar den fjärde men får mekka lite för att få in den bland golfbag och annat bra att ha i kombin.
Vände ryggen åt kundvagnen några sekunder.
Pang, krasch.
Tackar, tackar!
Kundvagnen har rullat i väg - in i sidan på en Renault (nej, där ljög jag - det kan lika gärna varit en Saab eller BMW, sanningen är att med mitt bilkunnande har jag inte en aning).
Nu blev det inga synliga skador på bilen, men ägaren kan ju ha bättre ögon än mig så jag kände mig skyldig att skriva en lapp och sätta fast på den "olycksdrabbades" vindruta. (Nån kan ju ha sett mig.)
Som löd:
"Jag är jätteledsen men min kundvagn råkade rulla in i sidan på din bil. Jag ser inga märken, men tycker du det ser konstigt ut så ring mig så får vi reda ut det. Ha en bra kväll. 070-XXX XX XX, 0500-XX XX XX."
Ja, ja - halvbra lapp. Men helt ok efter omständigheterna under dagen i övrigt. Tycker jag.
Tackar, tackar för i dag.
Kortfattad i dag
Behöver göra hemma-fru-sysslor - som t ex diska. En disk stor som Killimanjaro. Inte illa. Visste inte ens att jag hade så mycket porslin, grytor och karotter.
När jag åkte hem från Nautilus nyss tittade jag runt på alla människor som kastat allt vad ytterkläder heter... trots att varmfronten is no more indeed.
Mötte en tjej i shorts och linne som glatt kom gående med en pudel.
En grabb i shorts och t-shirt kastade sig upp på sin moppe och drog i väg precis framför mig. En millimeter ifrån att jag körde över honom och kamraten han hade i bak.
Jag ångrade bittert att jag inte tagit på mig yllehalsduk och vantar. Vinterjackan hade jag förstås som tur var. Vred till och med på värmen i Forden.
Tror jag egentligen jag är skapad för att bo på savannen med en gassande sol. Då talar vi shorts och linne. Inte i våra polartrakter när det är max 10 grader ute.
(Det var till och med kallt i träningslokalen under hela passet. Tänkte fråga J, som satt intill, om han också frös, men besinnade mig (som jag rätt ofta gör). Han hade förmodligen ansett att rätt många av hästarna flyttat ur stallet i så fall).
Sköt er själva
Var på Sviskis i dag och M hade med sig den lille strålande Ludd.
Ludd är mysig.
Ludd är så duktig och står klistrad vid fönsterrutan in mot Sviskis-salen i 43 minuter och vaktar M:s ryggsäck. När tre minuter av passet återstår blir lille Ludd kissenödig. Håller hande lite så där icke-diskret kramad runt det som trycker på.
Mamma M ser naturligtvis detta, men precis just då är det "sista-låten" på Sviskis-passet, där man har chans att få upp pulsen över 80 så hon "chansar" att Ludd kan hålla sig tre minuter. Baserat på den erfarenhet hon har av sitt barns kiss-vanor.
Efter de tre puls-minutrarna rusar hon ut till Ludd, som fortfarande klämmer åt.
Jag är kvar i Sviskis-lokalen och råkar hamna bakom två messer-schmitt-jag-kan-det-här-med-mamma-rollen-och-ser-ner-på-alla-andra-om-dom-inte-ammar-sina-barn-tills-dom-är-fyra-fem-år. Typ.
--Såg du? säger A till B.
-- Först nu såg hon pojkens kiss-ångest, säger B.
(Kiss-ångest - japp. Där har vi uttrycket vi alla väntat på.)
-- Jag såg honom stå där och knipa i tre kvart, säger A till B.
Vilket inte är sant eftersom passet knappt är så långt.
-- Ibland undrar jag om det är bra att man kan ta med sig barnen hit, säger geniet B till A. Ibland kanske det är bättre man får vara hemma med nån som ser en.
Hallå. Kom in i matchen. Det är faktiskt M ni pratar om. Inte en orangutang.
Ni såg däremot ut som nåt ur apsläktet! (Ledsen, men jag blev riktigt irriterad!)
Klanka inte ner på M som mor. Då blir jag arg!! Riktigt arg.
Vackert
AIK
För övrigt så tog Skövde AIK sin första trepoängare i helgen. I går närmare bestämt.
Hann inte med att gå dit och titta tyvärr, (prioriterade en golfrunda före fotbollen vilket inte är direkt supporterlikt, ber om ursäkt) men blev riktigt uppspelt när jag såg att Karlstad fick pisk.
Bra laget! Skönt, Stefan och kompani.
(Ursäkta, forna arbetskamrater i Karlstad, men Skövde ligger naturligtvis närmast mitt fotbollshjärta.)
Gnäll
Nu ska vi se...
Jag borde vara bekymmersfri och utan klagorätt.
Jag är frisk (peppar, peppar, sånt kan skifta fort iofs).
Jag har ett alldeles eget hus som är mitt och därmed rejält med tak (dessutom nylagt) över huvudet.
Jag har mat för dan och mer därtill.
Jag har en massa pryttlar i överflöd i bostaden, förrådet, garaget och på vinden.
Jag sparar pengar varje månad.
Jag har ett kapital.
Jag har nära och kära runt omkring mig.
Jag har arbeten jag trivs med.
Jag diskar under rinnande vatten utan att skämmas (vilket gör att jag tvivlar på min intelligens...).
Jag...
Jag...
Jag...
Listan kan göras hur lång som helst faktiskt på hur bra det är!
Ändå kommer jag på mig själv med att gnälla... i ur och skur. Är det svenskt? Är det min person? Eller är det så att jag måste leta efter nåt att gnälla på för att uppskatta det jag har?
Gnäll i dag:
- Andra bilister. (Alltid. Varje dag.)
- Min bil. Forden "vibrerar" när jag accelerar mellan 70 och 130. Jätteirriterande. Vid jämn hastighet slutar vibbandet.
- Tog snusklång tid att installera nytt virusskydd på den bärbara datorn. Hade jag bråttom? Nej.
- Jag och gym-A gnällde lite över lite via telefon. (Men var mest positiva om man summerar samtalet. A är aldrig gnällig, han är... ja, vad är han - helt underbar! M får nog ganska omgående svar på sitt mail i morgon, förresten.)
- ... och lite till. Inser ju hur patetiskt det låter med allt oviktigt gnällande.
Det som slog mig mest var att när jag irriterade mig på vibrerandet i bilen säger dom precis på P1att en kvarts miljon (250 000) människor saknas efter katastrofen i Burma. (Siffran är exklusive de döda som uppgår till lika ofattbara 100 000 i dagsläget...).
Helt plötsligt slutade det vibrera och huvudet bara susade. En kvarts miljon människor...
Det är siffror jag inte kan ta in. Att ens försöka inse, fatta, förstå är lite som att fundera på livet efter döden eller vad som finns utanför universum.
Försöker ta in det igen... 250 000. Nej, går inte. Det är som en teflonpanna, det fäster inte. Förmodligen för jag inte vill förstå. En skyddsmekanism helt enkelt.
Fortsätter gnälla istället. Måste hasa mig ner till tvättmaskinen och hänga upp tvätten. Det känns tungt.
Phu... vilken arbetshelg
I går kväll hade jag främmande (meny: grillad lax), som jag fick köra i väg vid halv tio då jag kände att jag höll på att stupa av fysisk och psykisk utmattning.
M sms:ade redan i går en inbjudan till lunch i dag. Gulligt.
Tackade nej. Tack och lov att jag gjorde det, för min, M:s och resten av hennes familjs skull!
Vid lunchtid i dag var nämligen hela jag svart av jord och luktade med 100% säkerhet koskit, och kanske svett!
När jag jobbar i trädgården, jobbar jag. Jag rullar mig inte i rabatterna, men näst intill. Sen ligger jag i lite också, går inte och filosoferar mellan spadtagen utan sliter och svettas.
Vid lunch-tid hade jag precis avslutat nerplöjande av koskit i blivande grönsakslandet. (Eller naturgödsel, som det står på påsen, fast tro mig, det luktar inte natur.)
Det vindade ute under förmiddagen. Då blåser naturskiten runt, in i ögonen, ner i hårbotten. Dessutom klibbar det fast på armar och ben när man är svettig.
Tror inte M hade velat ha mig på lunch i det skicket.
Sen vill man inte riktigt duscha sig ren vid lunch för att sen fortsätta klibba ner sig med mer koskit under eftermiddagen.
Passerade M med en tomatplanta och en dito paprika senare på dagen, överlämnade den genom bildörren så hon kände nog inte odören.
Var upp hos O, lämnade tomatplanta och en dito chili. Han kommenterade inte heller att jag luktade skit.
Inte heller vid fikat med mamma blev det någon kommentar om kogödseldoft.
Näst sist på söndagen blev det en nio-hålsrunda med pappa.
På Knistad GCC (golf and country club - så j-la fint ska det va) kan ingen känna min eventuella skitdoft bland övrig gödseldoft från åkrarna runt omkring. Det ligger alltid ett lock med tung extremitetsdoft därute.
Till sist blev det grillen igen. En stor saftig biff.
Man hinner göra mycket när biffen ligger på gallret.
Jag la en ansiktsmask under tiden. Tänkte mig inte för, tyckte snarare jag var extremt effektiv.
Alla som nån gång nyttjat en ansiktsmask vet att dom är illgröna, rosa eller citrongula eller nån annan icke-driskret färg.
Denna var mintgrön, även om den ser vit ut på bilden nedan.
Ja, vad gör man? Det är ju ingen annan som går ut och passar, vänder och hämtar biffen. Hann precis hoppa in bakom altandörren när grannbarnen kom springande för att hämta en fotboll som irrat sig fel...
Hoppas inte någon annan såg mig heller!
Får lägga in en "efter-bild" också tror jag - för att visa att jag åtminstone kan se normal ut. ;-)
Men det får bli i morgon eller nån annan dag...
Strejkar inte
Jag bloggstrejkar inte.
Håller på med stora vårbruket bara.
Vet ni hur jobbigt det är att bära 10 säckar jord, 4 säckar täckbark och 2 säckar koskit?
Upp på kundvagnar, från kundvagn till bilen, ur bilen och sen vidare upp för trappor, över gräsmatta till respektive användningsplats.
Svintungt!
Koskiten luktar illa dessutom!
Nu fortsätter jag leka månskensbonde. Frösådd i grönsakslandet är först ut på agendan i dag.
Ha en bra dag i solen!
Th Stina
Har haft tandläkarskräck sen första dan jag mötte en tandläkare.
Efter många, många turer fram och tillbaka och otaliga uppträdanden i tandläkarstolen hittade jag en tandläkare jag älskar. M. Ståhl. Norrmalm. Skövde. Han pratar bebisspråk med mig i avrättningsstolen, och låter en av sköterskorna hålla mig i handen. Ingen slår dig på fingrarna, MS!
Jag pratar om tandläkarskräck, inte obehag. En ts-skräck yttrar sig i ångest tre veckor innan besöket, sömnsvårigheter några nätter innan och en mängd andra oönskade symptom.
Helt plötsligt, utan förvarning, säger MS vid ett besök:
-- Jag har bestämt att du ska gå till tandhygienist (th) Stina för att få en liten extra-rengöring av tandsten.
Oooops. Ny människa. Inget bebisspråk? Brutal? Okänslig?
Ännu värre ångest innan denna för mig nya bekantskap. Hatade just i det ögonblicket den annars så älskade MS.
Kommer till Stina. Stel som en pinne och det blir en start som inte nån av oss gillar.
Efter fem minuter säger th Stina:
-- Nej, det här går inte. Jag kan inte jobba med dig, du är hopplös.
Tack. Det är en ängel jag har vid min sida, tänkte jag, och såg framför mig hur jag slapp gå dit nåt mer.
-- Jag skriver upp en ny tid nästa vecka och ser till att du får Stesolid utskrivet så du kan komma hit som en normal människa.
En ny vecka med ännu mer ångest. Varför är inte jag normal, bara för jag har lite skräck? Det spädde på mitt obehag och ångest.
Nåväl, dagen D kom. Jag tog mina piller på morgonen.
Yiiihaaa. Now we´re talking.
Tjohooo - nynnar lite när jag borstar tänderna. Slinter och drar upp tandborsten upp på kinden förbi ögonbrynet. Skrattar så jag kiknar. Tror jag går i väg med en sträng tandkräm på kinden. Men besinnar mig och tar handduken och gnuggar bort tandkrämen... och tar då med lite mascara upp till ögonbrynet. Vem bryr sig... Inte jag!!!
Knatar iväg... (Triangel på piller-paketet så man får inte köra bil. Löjligt!)
Wow - vi har en meter höga trottoarkanter i Skövde. Man får liksom måtta i 15 sekunder för att trampa ner på övergångsstället. Jättelurigt. Men det är så kul, skrattar högt!
Vinkar åt en kille som skrattar i en bil som åker förbi. Härligt, han är lika glad som jag! Sverige är ett så härligt öppet och spontant land. Fnissar.
Framme vid little-sweetie-Stinas-waitingroom - med så många roliga människor. Ha, ha. Synd att dom inte hade den humor jag trodde dom hade när jag såg dom. Ingen skrattar när jag skojar till det lite... Då säger jag vad jag tycker:
-- Tråkmånsar!
Och apflabbar.
-- Åsa. Är du klar, frågar Stina!
-- You bet, säger jag. Nu får du ta i. Överraska mig, säger jag lite, som jag själv tycker, djärvt.
TACK KÄRA STINA! För att du tillämpade din erfarenhet från barntandläkerit på mig. Nu sover jag gott, har ingen ångest längre innan mina tandläkar/hygienistbesök.
Tar två stackars piller strax innan tandläkar- eller tandhygienistbesök och har inga psykiska ångest-problem innan. Något beroende av pillren är inte heller tal om (vilket jag var nervös för) eftersom vi pratar en gång om året.
VARFÖR I HELVETE har ingen gett mig dessa piller förut?! Flera veckors ångest i 15 år cirka (underdriver för att inte erkänna för mig själv hur gammal jag är) för att ingen gett mig lugnande små piller förut. Helt absurt!!!!
Sen knaprar människor såna här piller i parti och minut av andra orskar som jag förstått.
Stesolid åt oss med tandläkarskräck, är texten jag skulle burit på första maj. Varför gjorde jag inte det?
Glömt bort att titta mig omkring
Jag har bara hunnit konstatera att solen skiner, inte hunnit observera naturens explosion.
Nyss irrade jag runt i trädgården en stund för att se om gräset rest på sig. Nix, det ligger så fint. Ser ut som hästmanar är utslängda i drivor på tomten.
Det kommer bli rätt drygt att klippa i helgen.
På ett ställe i trädgården är det positivt att jag inte hunnit kapa gräset. Där spirar tusen vackra gullvivor, tillsammans med blå pärlhyacinter. Några gula och röda tulpaner på vissningsgränsen står i rabatten framför de blommande körsbärsträden. Det är så vackert så man nästan blir tårögd.
För övrigt irriterar jag mig så till den milda grad på en granne nära mig. Som dag ut och dag in sitter med näsan mot solen och stirrar. Det har pågått i tre veckor nu... (förutom Valborg då det regnade). Hon sitter där när jag åker till jobbet på morgonen, och sitter kvar när jag kommer hem och ytterligare ett par timmar. Stolen hon sitter i har roterat i solens bana, annars ser det likadant ut. Vid sex-sju-tiden försvinner solen bakom syrénbuskaget, då går hon in och sätter sig på balkongen istället. Där är solen kvar till åtta denna tiden på året.
Jag blir extremt stressad av människan som bara sitter rakt upp och ner och glor (hon läser ibland i och för sig, men ändå). Hur orkar man? Hon är inte den rastlösa typen i alla fall. Snarare apatisk.
Jag tror jag ska be en bön i dag. Om att hon inte ska sitta likadant hela helgen när jag ska ägna mig åt vårbruket.
Min stressnivå rusar upp till en max-nivå när vaxdockan sitter och stirrar på varje rörelse jag tar i trädgården, som hon gjorde förra året de få soldagar som inträffade.
Sitter hon på sin plats lördag morgon klockan åtta när jag äntrar gräsmattan, ska jag allvarligt överväga att pronto åka och köpa en sista-minuten-weekendresa som present så hon försvinner ur min åsyn! Det är värt varenda öre! Hon skulle till och med kunna få en mindre reskassa också om hon måste trugas...
Nä. Nu är det bedtime för mig. Hoppas jag inte drömmer mardrömmar om vaxdockan nu när jag hetsat upp mig så. ;-)
Husvisning
Och jag är tvungen att lämna krigs-zonen för att åka och leda spinning. Mycket dålig planering! Skulle naturligtvis bytt bort mitt pass i dag om jag varit smart.
En tant och farbror (65-årsåldern) stod länge och väl och filosoferade i grann-trädgården. Dom såg rara ut, jag vinkade glatt från altanen...
Nu hoppas jag dom lägger ett bud, när jag nu vinkat och gjort mig till.
De andra av spekulanterna har jag inte sett skymten av... Illa!
Nu är det spinning! Ja, jag behöver väl inte berätta hur det känns att åka till spinning-lokalen i värmen som råder. Det får ni lista ut själva.
En liter mjölk...
Blir upprörd och känner att jag inte ska klaga på att mitt gräs är långt eller något annat j-la I-landproblem.
En normal polack tjänar mellan 2 000 och 3 000 tusen i månaden.
En liter mjölk kostar 7 spänn "over there".
Det är billigare för polackerna att handla kläder på H&M i Sverige än hemma i Polen...
Att köpa en lägenhet kostar i medeltal 500 000 i Polen.
Bensinen är lika dyr som hos oss.
Köttpriset ligger på mellan 50-100 kronor/kg.
En polsk ingenjör som är duktig tjänar 7000. En riktigt duktig svetsare, specialist och därmed eftertraktad, kan komma upp i hela 10 000 kronor.
Herregud.
Vi kan jobba extremt mycket deltid här i Svedala och ändå vara motsvarighet till extremt rik polack.
Kusligt!
Om alla svenskar nöjde sig med en extremt rik polacks normer skulle alla i Sverige förmodligen ha ett jobb.
Och vi hade sluppit sjuksköterskestrejken....
Bokrecensioner
Katrine Kielos Våldtäkt & romantik får jag nog köpa efter att ha läst recensionen av Malin Ullgren i dn.
Som du kan läsa här.
Uppdaterat: Eller också läser du recensionen i Aftonbladet här.
Speek English...
Ja, varför blir det så när man pratar med någon som inte är så haj på engelska? Att man lägger bort varenda grammatisk kunskap och pratar som man bara snappat upp en bunt engelska ord och använder dom slumpvis utkastade?
Får erkänna att jag tyvärr har den dåliga smaken att upprepa exakt samma beteende om jag pratar med någon som bryter på ett främmande språk när de pratar svenska och inte lärt sig mitt språk så bra än.
Jag pratar som jag slutat skolan innan jag ens börjat svenska-undervisningen.
Subjekt, predikat och objekt (eller kanske adverbial) ungefär. Korta meningar. Inga komman. Punkt.
Jag hjälper dig. Se på mig. Gå dit bort. Du går först. Jag kommer sen.
Jag är medveten om problemet, och försöker undvika det.
Jag undrar varför mönstret upprepas?
Vill jag snabbt och lätt bli förstådd, eller försöker jag på nåt patetiskt sätt skapa någon form av gemenskap mellan mig och den jag pratar med?
Det är ett, visserligen litet men ändå, störande moment i mitt liv...
Vilken kväll!
Klockan är ca 21på kvällen, och jag är nyss hemkommen från golfbanan.
Livet är rätt härligt egentligen!
Nu skulle det komma en I like och not-lista. Lägger ner den i dag (och kanske för evigt). Just nu kan jag bara kommit på poster till I like.
Ibland framstår livet i ett rosaskimrande töcken. Då kommer man helt enkelt inte på nåt man inte gillar...
Just love my neighbours
Oj, oj, oj! Vilken dödssynd vi gjort oss skyldiga till.
I dag kom farbror kommun-tjänsteman åkande - och meddelade att så här fick det minsann inte parkeras! Nä, ska man stå på gatan ska hela bilen stå på gatan, inte några hjul på trottoaren inte!!!
Nej, nej. Han hade inte av en händelse åkt förbi och sett våra parkeringssynder.
Någon hade ringt in till gatukontoret och "anmält" mig för dessa grova förseelser som skett.
Nu pratade jag själv inte med tjänstemannen som tur var, för då hade han nog fått ett av hjulen som varit placerade på trottaren inkörda på nåt mycket trångt ställe.
Efter träningen i dag (var på Sviskis, då är man ju naturligt sur efteråt, och dessutom var jag traumatiserad från deklarationsinlämningen) ställde jag åter igen bilen på det förbjudna sättet. Naturligtvis!!!
Den som ringde samtalet till gatukontoret i dag är förmodligen samma människa som ringde och anmälde en granne som tvättade bilen på sin asfalterade uppfart för något år sedan.
När detta blev känt tvättade cirka 50 bilägare i kvarteret sin bil på sin asfalterade uppfart inom loppet av två dygn. Jag inkluderad naturligtvis...
Hade inte "någon" ringt in sin anmälan hade vi sluppit den miljöförstöring som alla dessa sympatitvättar nu medförde.
Suck.
Snöstorm
Åtminstone fram till torsdag kl 13.15 då jag fått tid för däckbyte!
Besviken i kvadrat!
Ja, dom som samlar in deklarationerna förstås. Från oss som inte gör något förrän vi blir absolut tvungna!
Alla tidigare år har Skatteverkstjänstemännen personligen stått och tagit emot min noggrannt (nåja) ifyllda deklaration. Åtminstone de senaste 10 åren, då jag gjort det till en sport att åka dit på kvällen på sista dagen för inlämning, veva ner rutan, byta några fraser, lämna kuvertet och sen tuta på framförvarande bil vars förare pratar lite väl länge med en av de gulklädda.
Inte en kotte mötte mig utanför skattekontoret i dag. Tomt som i graven. Fick gå ur bilen och charmlöst pilla ner deklarationen i ett hål i väggen.
Jag känner mig lurad, snuvad på konfekten.
Vart tog festyran vägen? Den stora deklarationsyran?
Jag är djupt chockad och det kommer att ta lång tid att hämta sig från detta trauma.
Nåja - halvvinnare
Hade en tävling om på vem SLA-loggan satt. Tävling.
Jerk från Sthlm gissade på Gustav, vilket inte var hel olikt. ;-) Och Jerk hade fattat instruktionen att lämna sin mailadress men tyvärr var det ju fel svar.
Rätt svar lämnade Mandiz.... men tyvärr glömde hon lämna sin mailadress. Robert Eckerman hade den inte helt felplacerade loggan på sin spelardräkt.
Nja, nu kan ju vem som helst hävda att dom är Mandiz.... och skriva sin mailadress.
Nix. Tävlingen lämnar prispengen i potten! Till nästa tävling som dyker upp...
Mandiz: Mailadressen nästa gång, enligt tävlingsreglerna!
Körslaget
Herregud - vem bryr sig?!
Två är vidare till final i körslaget.
Vad då PR-kupp? Låt honom sjunga. Man är väl inte med i körslaget för att inte synas? Fattar inte ens grejen. Förmodligen för jag inte orkar läsa alltihop, läser i princip bara rubriken, möjligtvis ingressen, vilket inte ger hela bilden.
Vem orkar läsa alltihop förresten?
Orka? Lägg ner!
Visst alla "nyheter" ska täckas i dagstidningarna men till vilken gräns? Det är väl underhållning vi talar om i körslaget, ungefär lika intressant som en match i TP här hemma hos mig.
Två lag vann, de bästa förmodligen. No big deal.
Orka!
Råkade se körslaget i går kväll. Det slår mig att jag fascineras av... vad heter han, Joakim Can (ursäkta stavfel på namnet), han verkar ju fullt normal! Till skillnad från de andra...
Före och efter
Jag kan dela in mitt liv i förr, nu och tillbaka till förr...
Förr letade jag efter spännande sensationer, experimenterade lite.
Nya gränser sprängdes, jag var nyfiken på det okända. Provade runt och mixade lite. Ja, så där lite wild and crazy.
Olika världsdelar upptäcktes. Nordamerika, Asien, Afrika och jodå, Europa också.
Men svenskt är tråkigt. Rakt upp och ner, lite blekt så där. Det flammar inte till direkt.
Ingen färg, ingen glöd.
Jag testade en del, blev bränd, misslyckades, men fortsatte min utforskning på många bisarra och innovativa stigar.
Till slut brast min entusiasm. Energin tröt. Jag fogar mig. Blir svensk och håller till godo med smak- och färglöshet. Otaliga objekt kom och gick. Inget föll mig egentligen i smaken...
-- Är det så här det ska vara?, tänkte jag. Förutsägbart, grått och så tråkigt.
Men...
Så en dag. Hemma hos A. Hittar jag det jag söker. Stark, eldig och smakfull.
-- Så här ska det va, tänkte jag. Eldigt, kryddigt - och oändliga variationsrikedomar, men ändå så enkelt och kravlöst.
Mitt liv var fullkomligt, jag hade träffat rätt! Jag fick tillbaka lusten och glädjen.
Creme fraich paprika och chili! Så lätt så enkelt. Kall som varm, pasta såväl som potatis. Ris, grönskaker. Just name it!
Misslyckas du med nåt, ta till paprika och chili. Din räddare i nöden!
;-)
Jag deklarerar
Jag deklarerar - därför är det så tomt här inne.
Var extremt effektiv i går och skulle toppa det hela med att slänga ihop deklarationen.
Suck!
Fortsätter väl i dag.
Vem har hittat på den nya blanketten NE? Vad var det för fel på den gamla?
I´ll be back.
När träning, deklaration och några ärenden är avklarade. Blir väl framåt kvällningen.
Solen skiner i alla fall...
En liten ängel
En liten ängel lämnade i dag fotspår i min statistiklista över besökare.
Han heter Linus Oscarsson och bor i himlen.
Besök sidan, tillägnad ängeln Linus minne, som är skriven av hans mamma.
Den berör, stillsamma tårar trillar.
Jag skrev om familjen Oscarsson i det här inlägget för en tid sen, det var nog därför Linus tassade in med länkadressen i besöksstatistiken. Tack, Linus.
Anneli börjar arbeta på måndag, något senare än vad Försäkringskassan tyckte.
Nu hoppas jag att alla anställda, utan undantag (pappa Johan kan uteslutas), på Försäkringskassan går in och läser vad mamma Anneli skrivit.
Och, förhoppningsvis, förstår det dom läser också.
Kom i väg...
Men...
Stötte på en bekant på gymmet, som jag inte träffat i gym-sammanhang förut.
Bla, bla, bla, skratt, skratt, skratt, rå jargong, rå jargong, rå jargong, skratt, skratt, bla, bla.
-- Kul att träffas i alla fall. Nu ska jag gå in och lyfta lite, säger han.
-- Och kul att se att det inte går nån nöd på dig, du ser rund ut! lägger han till när han i det närmaste försvunnit bakom hörnet och jag inte hinner reagera.
Rund?!?!?!?
Hallå?! Rund?!
What the f**k. Rund?
Nu finns tre alternativ:
1) Det var en komplimang.
2) Det var en förolämpning
3) Det var ett uttryck för dålig humor.
OK - 1:an kan vi stryka.
(Om det nu inte råkar vara ett positivt uttryck som användes på 1800--talet för någons charmerande uppenbarelse och som inte längre används...)
Får fundera på alternativ 2 och 3.
Några chips blir det inte i kväll i alla fall.
Möjligtvis en tomatsallad... med ytterst lite olivolja - ett stänk bara.
(Och senare länsar jag kylskåpet på allt som går att äta för att stilla hungern....)
Har ingen ursäkt i dag...
Inte en endaste liten ursäkt kan jag uppbringa i dag för att inte åka och träna.
Har inte kört upp pulsen många snäpp över vilopuls den gångna veckan.
Inte genom ansträngning i alla fall. Bara vid vredesutbrotten bakom ratten och av rädsla uppe på byggställningen.
Vad lätt det är att komma in i "vilo-fas". Att byta om till träningskläder känns ungefär lika lätt som att tycka om George Bush.
Testade några ursäkter (som jag fick avfärda):
Jag ska grilla (det ösregnar).
Jag ska ha middag hemma (inställt p g a sjuka barn).
Jag måste måla klart (det ösregnar).
Jag är förkyld (frisk som en nötkärna).
Jag är anorektisk (byxorna stramar i midjan).
Jag behöver inte träna (humöret är strax nere i botten på dalgången om jag inte frigör lite endorfiner pronto).
Ok. Stenkört.
Jag får åka i väg. Kanske jag får upp motivationen och blir "normal" igen. Det vill säga EN vilodag i veckan, inte tvärtom! (Normalt för mig, abnormt för andra kanske...?)
Fast nu börjar det ljusna vid horisonten ser jag om jag trycker näsan mot fönstret och tittar noga... Hmm? Är det ett tecken?
SM-guld till Skövde
Svenska mästare i handboll, hur bra låter det egentligen? Skit-bra!
Tack alla härliga tjejer och Magnus Frisk för en underbar final.
Spelade bort göteborgarna fullständigt.
SM-guld, SM-guld, SM-guld... osv.
Läs mer i GT. Aftonbladet.
Match-dax
Tyvärr hinner jag inte springa bort och titta på matchen i dag. Illa!
Får följa den på SAIKs hemsida istället.
Kanske väl optimistiskt att tro att Skövde ska vinna, men större sensationer har utspelat sig inom idrotten.
Kör hårt!
För övrigt har ytterligare en gissning inkommit i SAIK-tävlingen som avslutas kl 19.00 i dag.
Jag är inte heller nere i Göteborg och tittar på Skövde HF som spelar SM-final i handboll i dag.
Men önskar stort lycka till och håller tummarna för att SM-guldet denna gång ska hamna här!
Löjligt
Tjoho! En milstolpe är nådd för jämställdheten! En fru Gårman!
Jag undrar bara vem som ska åka ut och räkna skyltarna. Ja, det måste väl vara exakt lika många herr som fru Gårman uppsatta? Ger regeringen också det uppdraget till Vägverket? Eller ska kommunerna ansvara för herr- och fru-statistiken?
Det känns förtroendeingivande att ha en regering som på detta sätt arbetar aktivt och seriöst med jämställdshetsfrågor.
Tjänstemannen på Vägverket som fått fru Gårman-projektet på sitt bord måste känna en enorm tillfredsställelse när han så småningom är klar med detta ärofyllda uppdrag. Inte sant?
Jag vill gnälla lite, trots detta fina initiativ.
Kan man inte, åtminstone på några av skyltarna, klämma dit en regnbåge? Då blir även homosexuella officiellt representerade vid övergångsställena. Ännu ett steg i jämställdhetens positiva riktning.
Aftonbladet, dn, Svd.
Suck!
