Nu ska vi se...
Jag borde vara bekymmersfri och utan klagorätt.
Jag är frisk (peppar, peppar, sånt kan skifta fort iofs).
Jag har ett alldeles eget hus som är mitt och därmed rejält med tak (dessutom nylagt) över huvudet.
Jag har mat för dan och mer därtill.
Jag har en massa pryttlar i överflöd i bostaden, förrådet, garaget och på vinden.
Jag sparar pengar varje månad.
Jag har ett kapital.
Jag har nära och kära runt omkring mig.
Jag har arbeten jag trivs med.
Jag diskar under rinnande vatten utan att skämmas (vilket gör att jag tvivlar på min intelligens...).
Jag...
Jag...
Jag...

Listan kan göras hur lång som helst faktiskt på hur bra det är!

Ändå kommer jag på mig själv med att gnälla... i ur och skur. Är det svenskt? Är det min person? Eller är det så att jag måste leta efter nåt att gnälla på för att uppskatta det jag har?

Gnäll i dag:
- Andra bilister. (Alltid. Varje dag.)
- Min bil. Forden "vibrerar" när jag accelerar mellan 70 och 130. Jätteirriterande. Vid jämn hastighet slutar vibbandet.
- Tog snusklång tid att installera nytt virusskydd på den bärbara datorn. Hade jag bråttom? Nej.
- Jag och gym-A gnällde lite över lite via telefon. (Men var mest positiva om man summerar samtalet. A är aldrig gnällig, han är... ja, vad är han - helt underbar! M får nog ganska omgående svar på sitt mail i morgon, förresten.)
- ... och lite till. Inser ju hur patetiskt det låter med allt oviktigt gnällande.

Det som slog mig mest var att när jag irriterade mig på vibrerandet i bilen säger dom precis på P1att en kvarts miljon (250 000) människor saknas efter katastrofen i Burma. (Siffran är exklusive de döda som uppgår till lika ofattbara 100 000 i dagsläget...).
Helt plötsligt slutade det vibrera och huvudet bara susade. En kvarts miljon människor...
Det är siffror jag inte kan ta in. Att ens försöka inse, fatta, förstå är lite som att fundera på livet efter döden eller vad som finns utanför universum. 

Försöker ta in det igen... 250 000. Nej, går inte. Det är som en teflonpanna, det fäster inte. Förmodligen för jag inte vill förstå. En skyddsmekanism helt enkelt.

Fortsätter gnälla istället. Måste hasa mig ner till tvättmaskinen och hänga upp tvätten. Det känns tungt.