Delad glädje är dubbel glädje
Ibland blir en helt vanlig vardag lite mer härlig än andra
Började dagen med att köra slut på Kicki. Grym tjej det där, och fantastisk rolig. Om vi hade skrattat och tjötat mindre hade det blivit mer effektivitet avseende hennes träningsvärk. Men en positiv inställning rent allmänt gör att träningen ändå tar bättre är min övertygelse. Idag gick nog krullande av presentsnören och prasslande med cellofan hyfsat bra, men imorgon kanske man inte ska gå till just hennes butik och förvänta sig nån snygg hög kreation i cellofan.
Sen gick allt jättesnabbt där, men det verkar som jag och Kicki kommer att ha jättemycket med varandra att göra till hösten inom elithandbollen. Det är tummen upp på den, då ter sig hösten och vintern så mycket ljusare.
Sen lite annat löst folk, typ en golfare av prima kvalitet tillika blivande triathlet i Peru. Herregud, samtalsämnena sinar aldrig.
En kort paus från jobbet för frissering av håret hos Niclas. Han är underbar. Särskilt minen när jag säger: -- Jag hade tänkt mig så här när han redan klippt några klipp med saxen. Obetalbart!
-- Nu hatar jag dig. Du är en av dom kunderna som jag räknar som en lätt, lite toppning och hellugg på sin höjd. Förstör nu inte min dag.
Jag såg att han tänkte så även om han inte erkände det. Först. Sen kom det väl mer eller mindre fram att han tänkt precis så.
Han är så bäst! 420 spänn för en terapitimme med flabbande där han får sluta klippa emellanåt för att vi kiknar av skratt. Feel good-terapi OCH klippning i ett liksom, prisvärt!
Tillbaka till jobbet och förutom alla fantastiska människor på gruppträningspassen, tjöt med arbetskamraterna Ulrich, Terriern och Alma.
I morgon firar vi mors dag. Lite mors dag all time (vi firade aldrig i söndags - vi slog ihop till en heldag i morgon istället.) I dag gick min mamma i pension, jobbade sin officiellt sista dag (även om hon kör lite extra på semestern). Fantastiskt, vid ett snabbt överslagsräknande var hon ju typ 45 när hon fick mig. Annars fattar jag inte alls hur det här har gått till?
Lilla mamma, det bästa jag har. Imorgon ska vi träna, äta frukost efteråt (rabarberte, smörgås med stekta ägg, jordgubbar och grädde), för 497:e gången gå igenom hur dvd-spelaren fungerar och för 39:e gången gå igenom hur man laddar ner podprogram från Sveriges radio till mp3:n. OCH skriva nya "mer lättförståeliga" manuals än de tidigare jag prydligt präntat ner för en på en förskolenivå (dom är lättförståeliga in absurdum). Älskade mamma, nu gör vi det här tillsammans, en gång till. Precis som förut, med samma manualer. I'm all yours hela dan tomorrow (fasar för att vi ska klämma in nåt med datorn också - nån blogg eller twitterkonto liksom, man vet ju aldrig vad dom där pigga panschisarna vill ta sig för nu för tiden), och nu jäklar ska vi nog få till så du kan titta på dvd:s tills ögonen är fyrkantiga och öronen trillar av av att lyssna på hela SR:s utbud av podsändningar dygnet runt.
Din dag i morgon, käraste mamma!
Fortfarande tisdag och jag är gråtfärdig
Går in i fas 2 (Maddis brukar ju ha dom här faserna hit och dit och man blir ju lite indoktrinerad) och ska tvinga ur det onda. 30 minuters löpning varje dag. Vänj dig för hel-e. Vägrar ta nån kortisonspruta. Jag hatar doktorn (med all respekt, det är bara en djupt rotad läkarskräck), måste prova precis allt innan jag ens överväger att sätta min fot på praktiken.
Se så. 30 minuters löpning. Varje dag. Ont ska med ont fördrivas. (När sa man så, var det när häxorna brändes på bål?)
Ge mig onsdag nån gång
Helt slut efter den här da'n. En s k ledig dag egentligen. Men en ledig dag blir inte ledig med ett personalmöte kl 13.00. How about lägga mötet 08.00 så man kan va... ah, precis - ledig. Åtminstone fram till 17.30 när det var dags för gruppträning. Nåväl...
Precis innan mötet ringer Jernströmskan och meddelar att det i år inte blir det sedvanliga 107-åriga traditionsbundna midsommarfirandet p g a att hennes syster Yster fyller kärring (40 - då är man där, jag är ledsen). Men, men - vi (jag och kusin) har gått in för plan B. Det är bara de involverade (ja dom har inte riktigt blivit underrättade, än, men det är ju en bagatell) i plan B som inte vet om nåt. Fatta hur dom kommer jubla!
Desperat SMS från mamma under tiden jag är i Karstorp på gruppträning: -- VAR ÄR DU?
(Hennes bil är stone dead. Och jag är ju suverän på bilar, så jag tror jag åker ner och kollar på den. Och konstaterar att den är grön - dit sträcker sig ju min begåvning när det gäller bilar...)
Väl hemma från Karstorp öppnar man mailen för att med stort intresse kolla om man fått några erbjudande från "groupon" (för att rensa bort de flesta så inte mailboxen blir full så man missar nåt viktigt, för dom där är extremt duktiga på att spamma (nu räknas inte deras mejl som spam eftersom jag sajnat upp, men man kan alltid göra en liknelse utan dödsstraff) ut mejl i parti och minut) men trillar nästan bakåt när jag läser ett mejl från en av dom där viktiga avsändarna.
Vill gärna bli lite förvarnad om saker och ting, höra lite skvaller hit och dit innan. Inte bli tagen på sängen. Men nu blev jag det. Lugn, ni kommer, med all säkerhet, bli varse inom snar framtid. Lovar.
Dessutom lite annat krafs hit och dit också som störde sinnesron.
Phu. Snart onsdag... tack och lov. Ny dag, nya andetag.
Man ska utstråla det man känner
Så idag blir det så här. Fast i grupp liksom. (Ekvationen går inte riktigt ihop som begåvade läsare märker.)
Friskt med lite regn, om man inte varit så slarvig vill säga
Känns som den där dynan hade velat ligga inne och päsa i natt istället för att stå där ute i det kalla och våta.
Jag är hopplös.
Jag hade faktiskt tänkt gå dit. Faktiskt.
-- Åååh, vem ringer nu då? sa hon stönande och reste sig ur solstolen för att nå telefonen.
Terriern från jobbet.
-- Det är två stycken bokade på spinningen i eftermiddag. Du och en till. Och jag räknar inte med att du kommer.
Jäkla påhopp. Jag som precis låg i startgroparna för att börja med lite seriös träningpepp inför passet. (Nu småljuger jag kanske pyttelite (möjligtvis blåljuger rakt av till och med), men måste ju åtminstone hålla skenet uppe av att vara den där träningsnörden.)
Det får bli en löprunda ikväll istället. När det blir lite svalare. Hahaha, jag är så rolig - där trodde jag nästan på mig själv. Man springer väl inte när det är sånt här väder? Då njuter man väl bara?
Men gå upp i rök är du snäll
Får nog ställa undan den där om jag ska kunna slappna av känner jag...
Allt bra med dig också?
Dax för 4 G
Tackar för att det är väder ännu en dag.
Inleder dagen på gymmet, fortsätter med gräsklipparen, vidare ut på golfbanan och avslutar vid grillen.
Det är väl vad som hinns med om man ska hinna njuta lite också.
En mygga gör ingen sommar
Jösses. Tänkte låta er hänföras av årets första myggbett. Själv fascineras jag mest av den där axelmuskeln som ser enorm ut på bilden. Säger som Maddis när vi emellanåt kör ihop på gruppträningen (där speglar finns närvarande så man ser sig själv):
-- Man kan aldrig på riktigt allvar fokusera på nåt annat än sin spegelbild när man kör axlar.
Där är vi 100% överens.
Just nu är jag, som ni märker, inte i behov av nån som hjälper mig med självkänsla/självförtroende. I november är jag inte lika kaxig, då finns inga mygg, knappt nåt ljus och inga 19 grader nära midnatt som idag. Vi lär väl ses här inne då också, så då kan vi liksom jämföra tonläget...
Härlig kväll. Mycket skratt. Å lite skvaller om bokbranschen av en insatt, t ex om Lapidus nästa bok i en helt annan genre än de tidigare. Ska bli mycket intressant till hösten (då jag tror det är "släpp" av den).
Paparazzar lokaltidningspersonalen som hämnd för att jag inte fick nån tidning i morse
Motiv: Roland S och Lena J
-- Sallad? Du skämtar?
Motiv: Roland S
-- Tyst lite nu, Lena, jag försöker koncentrera mig på att äta - inte prata.
Nu hoppas jag tidningen kommer som den ska i morgon bitti så jag slipper slänga mig ut på fler ful-hämndsuppdrag för att skildra reportrarnas/fotografernas verklighet som uppenbarligen består av sus och dus på Skövdes restauranger.
Är fortfarande helt off vad gäller dagens nyhetsuppdateringen i lokaltidningens upptagningsområde eftersom jag inte läser tidningen om den inte kommer till frukost, vid senare ankomst går den direkt till insamlingen nämligen - och så kan vi ju inte ha det.
Heja Roland. Heja Lena. Önskar er en trevlig jobbhelg med många utomhusjobb i det fina vädret!
Tar helg då! Hur gör ni?
Moget!
Skrämselpropaganda är good stuff
-- Bläh, sa jag efter rundan, och pekade fulfinger åt de stackars klubborna som inte gjort en fluga förnär och haltade in och satte mig och pressade fram en tår.
Men hör här. Råkade träffa på några deltagande golfare ute på banan som visste om mitt höftdilemma.
-- Du ska ha en kortisonspruta i den där höften! Absolut! Det kommer hjälpa.
-- Ja, ja, kanske det, sa jag med förställt lugn och vände bort den panikslagna blicken och skyndade (så fort jag nu kunde med den sargade höften) därifrån.
Vad då kortison? Spruta?! Jag? Icke! Inte om jag inte är döende, då kanske jag tänka mig en väldigt väldigt trådsmal kanyl nånstans om jag inte är kontaktbar. Men frivilligt? I fullt medvetet tillstånd? Nix.
Och här kommer det fascinerande i sammanhanget: Idag gjorde jag ett hopp ner för muren på baksidan utan att vråla av smärta. Körde spinningen och kunde faktiskt vrida på rejält motstånd utan att stöna för varje tramptag. Och, hör och häpna, till och med sidoplankan på coren gick som en dans, utan att jag pratade i smärtfalsett när jag instruerade.
Hmmm - ska tänka kortisonspruta (för jag har faktiskt funderat på hur ont kan det egentligen göra liksom, kanske borde i alla fall - ja, ni fattar) in absurdum ett tag till så kanske jag självläker p g a nån egenvariant av placeboeffekten.
Kortisonspruta, kortisonspruta, kortisonspruta, kortisonspruta...
Alla lösningar är bra lösningar
Bara lite. Pyttelite... Så jag klarar alla 18.
I brist på den där korkeken får syréndungen duga
-- Aaaaah, sa hon vällustigt, kisade mot solen och tassade barfota ut och hämtade morgontidningen.
Tog en semesterdag idag. Varför ska överblivna sådana från förra året ligga och skvalpa på kontot utan anledning? Gulligt av Maddis och Mathis som fixade till så det blev möjligt, är tacksam för det.
Ska ut på golfbanan om några timmar och försöker övertala höften att visa att den slutat sjåpa sig. Frågade om det verkligen är värt att förstöra en hel säsong med att hålla på och trilskas som en fjantig lipsill så kanske höften får lite dåligt samvete. Om mina försök gör nån nytta vet vi först i eftermiddag.
-- Aaaaah, sa hon vällustigt igen, hällde upp det nybryggda kaffet, kisade än en gång mot solen, puffade upp kuddarna i altansoffan och la sig och vickade med tårna.
Lite torftigt här inne nu kanske
Kanske inte är mest på av alla kända (hö, hö) bloggare just nu vad gäller finurliga uppdateringar. Har fullt upp med att andas sommarluft.
Visst har ni lite förståelse? Åtminstone ni som vet om hur gravt mitt vinterhat är? (I mitt tycke är det vinter när det är under 18 plusgrader mitt på dagen (utomhus alltså)).
I dag var det sommar på jobbet också. Kunde gå i piké-tröjan nästan hela eftermiddagen och kvällen. Var bara en sisådär 20 minuter mitt på där nånstans som tjocktröjan fick åka på. Hade sol-glajjor på huvudet också. Förstås. Dom fungerar inte bara som skydd för ögonen nämligen, det är liksom ett verktyg att hålla håret på plats också. Förhoppningsvis ser ni mig med dom som "hårspänne" fram till september nån gång.
I morgon ska jag inte träna. Och inte på onsdag heller. Nu ska jag vara vuxen och försöka få fason på höften. JAG KAN NÄMLIGEN INTE SVINGA! Förlåt versalerna - men det var för att vi alla ska inse hur allvarligt läge det är! Först nu förstår jag på riktigt vad som menas med att golfsvingen utgår från höften. Med tanke på hur ont det gör vid utgången av själva svingen måste jag ju ha en sjusärdeles god teknik. Eller ha mer ont än vad jag erkänt för mig själv, man har ju en smärttröskel hög som Turning Torso (hö, hö).
Tandhygienisten i ottan i morgon. Har redan förberett mig för en smidig avfärd vid kvart i sju:
Om någon vill reta mig, helt riskfritt, är det läge att göra det innan ca kl 12.00 i morgon. Då först avtar "lycko-pillrens" verkan. Efter 12 är det som vanligt igen alltså, tills nästa besök hos nån som ska titta mig i käften.
Sommar all over the place
(Oj, där kom ett sms från tandhygienisten som en påminnelse att jag ska vara där i morgon. Som man skulle glömma, som om det inte legat och gnagt i bakhuvudet senaste veckorna liksom. Knäppt, va?)
Shorts. Check.
Välkommen till husmorsbloggen
Dagens skörd.
Gräslök! In i frysen. Lugn, det Finns ett överflöd kvar till midsommar.
Men det är i alla fall varmt
Målarpensel.
Hängandes armkrok för att nå längst ut.
Geting.
Fill in the blanks...
Samlar redan nu inför vintern, som en hasselmus liksom
Första rabarberskörden!
Årets första!
Lilla tomaten!
Nu har jag i alla fall förvarnat
Känner mig som en gängmedlem...
Går hissen ända upp
Jajamen! På tolfte (och högsta våningen) hamnar denna! Fredagsstädningen är klar och det doftar ljuvligt. Köp!
Näe, jag är inte bitter
Ett saligt traskande upp och ner (passar ju utmärkt när det är Kristi himmelsfärdsdag) mellan regnskurarna för att måla färdigt det väsentligaste. Och den där onda höften kändes inte mycket alls (obs, ironi) när man krampaktigt står och håller tyngden på vänsterbenet för att nå överallt från stegen långt upp i luften. I minusgraderna.
Sen hade det varit ett litet inbrott på jobbet. Tja, no big deal att nån snott spinninginstruktörens "happeningutrustning" i form av projektor. Det går ju alltid att köra nån annan gång. Om projektorn ersätts av en ny då vill säga. Hear, hear - lär er skilja på ditt (det som du på ett eller annat sätt förfogar över) och mitt (det som är någon annas än ditt - du är totalt dum i huvudet som inte fattar det!).
Lite fint väder nu bara så är jag med i matchen igen. Gärna i morgon.
Och inget jäkla tutande nu, tack
Ja men jag klättrar väl upp och grundmålar då. Snuskigt högt. Åtminstone ur mitt perspektiv eftersom jag till vardags har nära till marken (om jag skulle välta eller så) p g a min ringa längd.
Det enda som kan rädda mig nu är ett ihållande dagsregn.
Nu ska vi sudda bort allt tvivel då
Borstat tänderna och ska stupa som en medaljvärd soldat. Kör en skärmdump för att säkerställa att vi alla vet att jag ställt klockan. Om den inte skulle ringa. Som typ hände i morse.
Dagen kan bara bli bättre
Inget går upp mot känslan när man sätter sig upp i sängen som en furie och ser på klockan att man skulle varit på jobbet för trekvart sen!
Från sängen till jobbet på rekordtid, 10 minuter, och landade inanför dörrarna 07.10. Men där rådde ingen panik, folk hade tänt upp och var all over the place och tränade som om inget hade hänt.
Gulliga Christina tyckte jag skulle åka hem och börja om... äta frukost och läsa tidningen och så. Nu är det gjort och skräckmorgonen har bleknat lite.
Dessutom har jag skiftat linserna. Rätt lins i rätt öga. Nu ser jag också.
Då gör vi ett nytt försök, mot jobbet!
Klackarna är inte i närheten av taket
Åh vilken urtråkig dag. Rena höstvädret och det gör mig på dåligt humör. Och nu åker jag till jobbet. Spännande va? Hoppas ni hann med i svängarna bland dagens överdådiga upplevelser.
Totalt meningslös diskussion
Under dagens spinning fann jag det mycket tröttsamt att vara upptagen med en konversation hela passet igenom. Med några av mina kroppsdelar, benen.
-- Kom igen nu benen, nu är vi ju här. Vi kan inte vila oss igenom passet, sa jag när vi tagit oss igenom tre minuter och jag började märka att det gick trögt.
-- Jojomen, inga problem för oss, vi kommer inte att hjälpa dig idag. Vi vill göra nåt annat, nåt mer soft! sa benen.
-- Ni hör väl vad han (Andreas) skriker, mera motstånd! Nu vrider jag på helt enkelt, och ni hänger på!
-- Gääääsp, helt onödigt, du får bara vrida av sen ändå! Hur länge är det kvar? Vi vill gå hem nu.
-- Men kom igen, det är en halvtimme kvar, nu biter ni ihop och hjälper mig hela vägen fram. Hör ni mig?
-- Näpp! Vi vill gå hem! Ja se där ja, där fick du vrida av motståndet, vad var det vi sa? Och vi orkar inte öka tempot ett skit om det blir dags för det, ska vi slå vad? Ska vi gå nu?
Jag blev mer och mer irriterad ju längre in i passet vi kom och diskussionen med benen fortsatte. Ett tjafsande till ingen nytta. Mina argument bet inte, benen vägrade hjälpa till och jag gick missnöjd ut från gymmet.
Men Andreas är ju alltid Andreas så lite energiboost fick man ju i alla fall.
Energi in - energi ut
Efter en go'-fika ute i solskenet knallar jag väl in här en sväng då.
Var la jag bikinin nu då?
Ändrar klart.se på den här prgonosen kommer det att bli bråk, det kan jag lova!
Har ju ingen tid att passa förrän halv fem i morgon
Har ni jättetråkigt i morgon är det fritt fram att ta sig an diskningen!
Väck inte mig förrän det är över.
Champagne!
Sol ute, sol inne...
Nu är jag hungrig!
Härlig fredag och taket sitter kvar trots stormvindar
Men i morgon, då ska det frossas! Ni kommer ihåg att vi hade den där "halv-åtta-hos-mig-grejen" va? Annika vann och då fick hon önska vad hon ville. I matväg alltså.
Nu önskade hon sig tre favvo-rätter av det vi andra lagat. För-, huvud- och efterrätt alltså.
Den här förrätten önskades från undertecknad:
Miniscones med chili och ost rullade i pumpakärnor serveras med Västerbottenröra och äpple- och gurksallad med citrustouch.
Miniscones med chili och ost
Förberedde the scones nyss så det bara är att skjutsa in i ugnen i morgon. Ni ska få bild på det hela (recept på resten kan fås om någon vill ha förresten, säg till) när det står redo på bordet.
Trevlig fortsättning på fredagskvällen.
Det får väl bli så då
Fru Jernström och jag diskuterade det där en gång, att man borde köpa en (och om jag inte kommer ihåg fel investerade hon faktiskt i en). Nu är det dags. Så man har nåt roligt att sysselsätta sig med i regnet.
En regnmätare förstås. Fatta viken dimension mina inlägg här kommer att anta dagar som denna när katter och hundar dundrat ner hela jäkla da'n. I mm uppskattat har det säkert kommit... ja, sisådär... i runda slängar... Inte en aning faktiskt, men snart ska det noga dokumenteras. Förstår att ni sitter som på nålar av förväntan.
(Jag och fru J konstaterade nog förresten att man inte skulle tala högt om att man införskaffar en regnmätare. Regnmätare har bara riktigt gamla människor.)
Om John Blund använt frisk luft hade han nått ännu mer framgång
22.10 visade klockan i köket (den går 3 minuter före ut-om-att-ifall man inte vill komma i sista minuten och det är den jag går efter när jag går iväg - ja, jag kan faktiskt förtränga vetskapen om dom där tre minuterna om jag ska iväg på nåt viktigt - typ Nobelfesten), 22.07 datorn och exakt samma klockslag på ajfånen och lite andra tidsangivelser som var i samma härad.
Hmmm. Leffe var ju här och mixtrade med elen, hjälpte till med för framskridande på min nya farstu. Slog han ut nån 3G-mast eller nåt? Och fixade nån kortslutning på batterier i saker och ting, vilket låter konstigt men man måste ju resonera utifrån magkänslan.
Ja, jag ringde faktiskt Fröken Ur. 90510. Bara för att kolla att min tes var rätt - nåt måste gått fel när man är döendes av trötthet 22.07.
Tror Fröken Ur blivit mutad. Fick inget stöd alls av henne. Ödslade en kvart på detta. Inlägget, konklusionen om vad klockan egentligen är, funderingar på om inte alla som har sömnsvårigheter (där innefattas inte undertecknad what so ever) borde gå ut och ställa sig i snålblåsten en kvart, det måste vara som en halv sömntablett.
Har man som jag, bokstavligt, varit ute en hel dag, från 8-8 kan jag föreställa mig att det är så här man känner sig efter sju sömnhjälpande piller, jag är fullständigt förlamad av sömn. Ropar (förmodligen förgäves) på en oxe som kan dra mig upp från stolen som jag gjorde misstaget att sjunka ner på för att skriva det här.
Kommer inte att vrida och vända på mig på en enda sekund innan sömnen inträffar. Bara jag tar mig till sängen. NU.
Tänkte inte "Skjut mig, snälla!" en enda gång - det var ju roligt!
Några av de härligt kämpande deltagarna (Elina, Leffe, Bettan, Emma och Jonas) i dagens cross camp/runningpass i Karstorp efter avslutad runda!
Tack till kusin Emma (det är naturligtvis hon som spänner biscepsen på bilden - det ligger i generna, och det eskalerar med åren) som co-instruktör!
(Emma fick iofs knappt fick en syl i vädret för att jag var så exalterad, jag jobbar på det och bättrar mig till nästa gång när vi kör ihop, jag lovar.)
Till nästa gång har jag även lärt mig att jag inte ska testa hur-mycket-kläder-ska-jag-ha-på-mig-temperaturen genom att gå ut på trappan och ställa mig som en staty rakt upp och ner. Mer jogga runt huset ett par varv. Efter passets uppvärmning var jag fullständigt överhettad och lämnade en tröja i bilen innan vi stack iväg. Efter tio minuter och första styrkestationen höll jag på att dö av värmeslag. Fem minuter senare åkte jackan av till absolut ingen nytta alls vad gällde värmekänningen - enbart av god uppfostran och respekt till de andra lät jag bli att slita av mig allt jag hade på mig och springa naken sista biten.
Åh, vad roligt det var! Ska bara köra utomhuspass hädanefter. Året om. (Fast då kan jag behöva flytta till Thailand under vinterhalvåret om det ska vara realistiskt kom jag precis på när jag skrivit klart meningen.)
Även om man ler lite så är det inte hånfullt alls faktiskt
I anslutning till kommentarsfunktionen står det ju faktiskt inte hur det fungerar med fb i anslutning till kommentarsfälten på Aftonbladet. Hängde man inte med i svängen när anonyma kommentarer slopades, och fick upplysning via media (vilket i och för sig var väldigt svårt att missa), får man ju gissa sig till hur det hänger ihop om man ska vara riktigt ärlig.
Nytt å fräscht tack
Vi kör väl en ny farstukvist helt enkelt. Mycket trevligt tänkt av mig. Ska stå som en hök och kolla hur fackmannen gör när han gjuter plintar, så jag lär mig det tills jag ska ta itu med mitt altandäck på baksidan.
Nu längtar jag tills vi (läs snickaren) kör igång!
Det här gör ju ingen människa glad:
Så var denna helgen snart passé - nästa får nån gärna hänga i visarna
Gick betydligt bättre på spinningen som avverkades nyss. Varmt, skönt svettigt och med ben som ville samma som mig - d v s krama ur det som finns i den lilla kroppen. Hans, den gamle spinningräven, höjde humöret i topp. Tackar!
Nu ska jag ta på vinterjackan och gå ut och testa om den nyinköpta sommarduken (fynd, 50 spänn) gör sig på altanbordet.
God morgon Karstorp!
Rekar inför tisdagens cross camp-klass. Noterar att jag har alldeles för lite kläder på mig. Känns som isen skulle ligga kvar på sjön...
Bor jag på Noaks ark eller?
Först getingen (den är förresten död nu) och nu den här godingen i diskhon när dagens hushållsnära tjänster skulle avverkas.
Förmodligen möts jag av stora sjöodjuret om jag går ner i tvättstugan.
Det där var väl jäkligt onödigt?
Bara jag anar en geting brukar jag tvärt sätta av en kilometer åt motsatt håll för att komma på behörigt avstånd från fienden.
Elakingarna har nu tagit till knep för att lura mig. Som att gömma sig på dörrhandtaget till ytterdörren som exempel. Och där kom jag och satte handen på handtaget och tryckte till.
Nu vet jag åtminstone varför jag springer och viftar som en galning när jag ser dom gulsvarta marodörerna. Det gör ont att bli getingstucken. Jäkligt ont.
(Nu skulle det passa fint med en bild på ett svullet finger med ett större köttsår, för det är så det känns. Tyvärr får jag göra er besvikna (för att inte tala om hur besviken jag är) för det syns inte ett skit, inte ens en gnutta rodnad.)
Ska tycka synd om mig själv i en halvtimme till. Sen ska jag vända den här dagen till något positivt - det är ju lördag!
Går hissen ända upp?
Här är en 12:a i dessa tider. Försök själva tända grillen med en tändare utan att svära högt av smärta får ni se.
Med fördel ligger stickorna i en vacker ask.
Några timmar kvar på dygnet
Om två och en halv timme har jag varit vaken ett helt dygn. Fräsch ändå, om jag får säga det själv.
Är det klart snart eller?
Jag är utsvulten! Öka!
Går hissen ända upp?
Till våning elva når den här.
Är det nåt jag har stenkoll på är det sköljmedel, eftersom jag knarkar sånt. Sorterna utifrån humör och säsong. Nu är vi inne i äpple- och kamomillsäsongen (varje säsong varar en vecka ungefär, så vi kan väl ställa in oss på att det kan bli mycket sköljmedel i dessa inlägg). Överdosera, ta ner kläderna precis när de torkat klart och låt dom inte hänga kvar och förbruka doften till ingen nytta på strecket (om ni förstår hur jag menar). Du kommer inte ångra dig.
Nu slår vi långt, rakt och rätt
Ser lite ut som jag spelar för team Posten. Men det gör väl inget. Syns på Knistad om en stund.
Kör en ny artikelserie - går hissen ända upp?
Kommer att köra en serie hiss eller diss med en del nya produkter jag blivit pålurad p g a reklam (eller möjligtvis blivit glatt överraskad p g a dito påverkan), gamla bra-att-ha-grejor som jag aldrig reflekterat nyttan över, sån't som jag trillat över av en händelse eller saker som bara finns i min omgivning utan att jag egentligen tänkt på hur bra/dåliga dom är.
Huset har tolv våningar. NB (nedre botten) är lägsta skalan, men ändå ett betyg på att saken har ett visst berättigande, och sen går det i stegrande skala upp till våning tolv. Når man etage tolv kan man inte leva utan det. Får föremålet för betraktelsen RNIK är den sågad rakt av. Rätt ner i källaren bara, ingen skalning av hur usel den är alltså.
Vi börjar med en RNIK:
Allvarlig varning på denna! Inte köpa, absolut inte dricka. Finns ytterligare en smak av Fun light green som jag inte kommer ihåg namnet på. Min magkänsla säger: -- Inte köpa den heller.
Aha - det är så här kossorna känner sig när dom får springa ut på grönbete
Golfklubbor fram. För att utnyttjas i morgon.
Så nu kommer jag, enligt gammal sedvänja, tjata hål i huvudet på er med diverse golftermer och svordomar. Lyckos er!
Börjar man jobba i ottan slutar man tidigt
Ett par timmars målning i solskenet hanns med efter jobbet.
Därför kan jag unna mig en timme i spinningsalen innan det är dax att tända på igen.
Livets kant är guldfärgad
En sallad till det grillade är jag faktiskt värd efter dagens värv.
Tur det finns ungdomar som hjälper gamlingarna framåt
Klapp på axlarna till mig och Linus. Och till de andra som trillade in över mållinjen allt eftersom.
Nu är det fortfarande några soltimmar kvar av detta dygn. De läggs, till de tidigare, ute i trädgården innan grillen tänds.
Summa sumarum: En awesome start på maj månad.
Det viktigaste är att va snygg
Hej löparspåret. Dagens fokus ligger på färg.
Vädret är så vackert så det sticker i ögonen
Gooood morgon, Norrmalm! Upp å hoppa.
2013 kör vi inte den där brasan va?
Mest anmärkningsvärt (och det absolut skojigaste vad gäller själva Valborgsfirandet, så här i efterhand alltså, när skammen lagt sig) var att Elisabeth helt iskallt lurade mig att tränga mig före en kö på ca 70 personer vid köp av nougatkaramellerna.
Resten av Valborgskvällen tillbringades på Lavendelvägen. På altanen. Utomhus under bar himmel. Inte kallare än en midsommarafton, så vi skippar helt enkelt våren och skriver sommar redan nu i kalendern. Check.
