Vad är det med ungdomen i dag...
-- Näe, men jag kan följa med och träna.
Så jag fick ju träna också. Hann inte ens lyfta på ögonbrynen åt annat än vikterna.
Just nu känns det som jag blivit överkörd av en långtradare, eftersom jag precis kommit hem från en golfrunda som grädde på moset.
Hoppas verkligen att H också har riktigt ont i musklerna, hon hade tre gånger så mycket vikter på stängerna som mig. Minst.
Men hon har banne mig inte upplevt mer än hälften av de år jag har. Där slår jag henne i alla fall.
Aj, aj, aj...
Sen kan jag inte förstå
Visste ni att det innan 1993 (!) var olagligt att vara homosexuell i Ryssland. Jag trodde inte det var sant när jag hörde det i dag. 1993! Det var ju i går?
SvD.
Säger inte att jag håller med...
Oj
Därför hade jag inga som helst förväntningar när jag tittade på spektaklet i dag. Annars sitter jag ju och letar fel på alla andra låtar i jämförelse med Sveriges bidrag. Nu behövde jag inte det. Sverige sög.
Vad kul det var med Eurovision då! Jag kunde gotta mig i allting. Kläder, etno-inslag, dansare med magmuskler, färggranna kläder!
Och sen går den lille norske gutten och vinner. På Norges nationaldag och allting. Ja, klockan hade passerat tolv ju. Och då fällde jag några tårar. Dax att skaffa mig ett liv kanske?
Stör mig inte, jag fyller i adoptionshandlingarna för Alexander. Skickar jag dom till honom direkt eller?
Nej, nej, nej! Inga adoptionshandlingar för Malena! No way. För det första är vi näst intill jämngamla och vem vill måna om någon som ställer upp i tävlingen i en vit klänning som inte syns bland kulissen, och därmed blir mer osynlig än låten. Definitivt inte jag i alla fall. Hoppas Sverige skickar en lika blek låt och artist nästa år - då får man ju utbyte av Eurovisionfinalen!
Fiol...
Years ago, when I was younger
I kind of liked a girl I knew
She was mine and we was sweathearts
that was then, but then is true
I´m in love
with a fairytale
even though it´s hurts.
Cause I don´t care
if I loose my mind...
Fiol...
Skriver vidare på adoptionshandlingarna....
Aftonbladet om Rybaks överlägsna seger.
Ko-race...
Med ko-race bland annat... ja, man måste ut och vidga sina vyer! Har ni sett när dom släpps ut nån gång? Det hade inte jag gjort. Men nu har jag det...
Ja, dom ska ju ut på grönbete dom "små" liven och då blir det tjo och tjim bland kossorna. (Tyvärr berättade någon för mig att dom egentligen inte är glada utan vettskrämda när dom väl får komma ut ur grottan och blir bländade av solskenet efter flera månader utan dagsljus inne i ladan. Vet egentligen inte vad som är rätt - vettskrämda eller glada?)
Massor med kossor!
En liten röd miljö-Golf...
Visst gillar man att synas. Ju mer desto bättre!
Därför valde jag den mest trafikerade gatan i stan, utanför den mest välbesökta lunchrestaurangen, där det ofta råder smärre trafikkaos runt 12-snåret, som var den tidpunkten jag behagade passera.
Tutar på bästischefen, som parkerat för att hämta mat.
-- Men herregud, är han blind eller? tänker jag och tittar när han sveper med blicken på allt utom min Ford.
Åh, tanten framför bromsar. Och släpper bromsen och kör vidare...
Tutar igen på bästischefen! Och då får han syn på mig och hinner precis ge en vink innan jag sitter som ett frimärke med Fordens front i bakdelen på kärringen i den sprillans nya Volvon framför som behagat bromsa igen!
Tusen personer, typ, i närheten stannar upp i tuggandet, körandet och gåendet och stirrar på den gröna Forden, som något hetsigt kör in på lunchrestaurangens parkering.
Gud vad skönt att det hände just här! I hjärtat av händelserna liksom. Vem vill krocka på en liten undanskymd gata i Skultorp? Eller ute på landet med lanbrevbärarn? Nä, det kändes jätteskönt att knalla ur bilen mitt i folkmassan och svassa bort till "mitt offer" som stod kvar mitt i gatan darrande av skräck så jag fick hoppa in i bilen och köra undan hennes kärra.
Nu åker jag Golf. En röd liten flexifuel-mojäng. Går som ett spett. Har aldrig åkt så fort till Mikrobyn som nu. Den här bilen går ju att köra om med, med riktigt små marginaler! Förutom att den är röd (kärring-färg) och att golfbagen inte går in i bagaget utan att ta ur drivern är det en riktigt hyfsad hyrbil.
Men det här var ju inget, sa killen på verksta´n. Inga problem att fixa till det här...
Så snart åker jag grön miljöovänlig Ford igen.
Efter att målande ha berättat om den lilla incidenten för alla jag känner är vi rörande eniga om att jag är helt oskyldig till olyckan. Den som måste höra upp lite mer och vara betydligt mer allert är bästis-chefen! Eller ska jag bara åka förbi och låtsas att jag inte ser chefen, eller?
Jodå - jag lever
Återkommer i veckan! Lite mycket nu bara...
Baksmälla?
Om någon skulle lida av så kallad baksmälla efter nån blöt kväll har jag fått tips på en dunderkur av en arbetskamrat.
Jag har inte varit i behov av att prova ännu, och hinner ni före mig att testa om det funkar så meddela mig resultatet. (Ja, inte för att ni läsare skulle behöva någon ågren-kur, men ni kan ju ha någon bekant som tittat för djupt i glaset...)
2-3 teskedar gurkmeja
0,5 dl vatten
Drick. Därefter är man pigg och fräsch som en nyponros enligt utsago.
Vår är härligt
Är man inte ute och tar vara på sin trädgård nu på våren, då behöver man inte vara det resten av året heller. Jag älskar att se det växa, se färgerna och hur allt förändras från dag till dag och se de förändringar man själv åstadkommer - oavsett det gäller att rensa fram en gammal igenväxt rabatt eller så/sätta nya plantor. Helt otroligt att allt bara funkar år efter år eller att en oansenlig liten planta inköpt på plantskolan blir ofantligt stor och vacker efter viss omsorg. Mycket fascinerande...
Så här kommer min trädgårdshelg i bilder. 
Ja, det här det viktigaste inslaget i trädgården. Den sköter sig inte helt själv, men ändå... Den återkommer varje år, säkert som amen i kyrkan och den har varit flitigt använd den gångna helgen.
Hmmpfff - sköter sig inte heller själv. Men återkommer varje år den också. Fast just det här exemplaret är nytt för säsongen... 
Gräslök, redan klar för skörd!
.
Klena hallonbuskar, men hoppas dom breder ut sig efter en rejäl sanering av inblandat gräs i rabatten...
Nyanlagt (i helgen) jordgubbsland... inte alls snyggt, men praktiskt! Orka rensa ihjäl sig?!
Järneks-skott. 
Tänkte ställa krydd-krukor i denna - snyggt va?
Körsbärsträden är i full blom.
Och det är blå himmel....
Lila syréner på väg.
Och vita.
Fullt av pionknoppar. Men också massor av myror dessvärre. Ser ni dom?
Gult tulpankonstverk.
Rött tulpankonstverk.
Snygg gul slinga!
Sjunger på sista versen... nästa helg är dom borta.
Första rabarberskörden...
... vilket innebär rabarberkok.
Mina favoriter är strax här. Nästa helg? Äppelblom.
Till och med den här busken, som är rätt så ful egentligen, är vacker på våren. Särskilt i närbild.
(Nej, jag kommer inte ihåg vad den heter. Men hallå, trädgården är från femtiotalet och det finns mängder med namn att lägga på minnet...)
Så - det var allt för i dag och nu lovar jag att skona er från fler trädgårdsinlägg på ett bra tag. Lovar!
Svarta sopsäckar kan dölja mycket...
Tyvärr har Carrie också passat på att vara ute...
här en av dagarna: (stegen är tydligare än själva objektet, men ni förstår grejen)
... här i dag:
Jag fick ett utbrott i fredags och frågade om hon skulle sitta/ligga i trädgården i de kommande sex månaderna tolv timmar om dagen eller om hon skulle börja med ett normalt beteende.
Jag klippte nämligen gräset i fredags när hon låg utslagen på gräsmattan. När jag närmar mig "hennes" plats reser hon sig upp packar ihop grejorna och tar dom under armen och ställer sig för att titta på mig under tiden jag ska klippa hennes playa. Det var då jag exploderade...
(För det första är ju gräset stone-dead sen hennes rådjurslega förra året på just den här platsen. Får inte gräset nån sol under dygnets soliga timmar på grund av att en människa ligger på en stor handduk på exakt samma plats varje dag i sex månader dör det. Bara lite yviga tovor finns som aldrig hinner resa sig utan liger platt utmed marken vilka inte gräsklipparen rår på.)
-- Ja, men folk är väl ute när det är fint väder? frågade hon som svar på min fråga.
-- Självklart är dom det, men det finns ingen, ingen i hela världen som sitter ute i trädgården och tittar klockan åtta på morgonen, flyttar sig till liggande position klockan tolv och sen ligger kvar där till sex på kvällen sex månader om året, vardag som helgdag.... INGEN! Och det går mig på nerverna. Och inte heller någon som ligger i bikini i trädgården fullt synlig från huvudleden i en villaträdgård sex månader om året, vardag som helgdag. INGEN!
Då slutade hon prata med mig. Sa inget mer. Bara satt och stirrade rakt fram...
-- Hallå... du stressar ihjäl mig. Jag får inte nåt gjort när du sitter och tittar på mig när jag är ute. Förstår du? Du kanske kan ha det i åtanke och kanske låta mig ha mitt älskade trädgårdsarbete i fred nån dag emellanåt. Klippa gräset utan att någon står och stampar att det ska bli klart?
-- Hallå?
Nej. Inget svar. Och historen skulle kunna slutat så här:
Men nu gjorde den inte det... för i sopsäcken ligger julgranen som "någon" glömt av bakom husknuten. Nu fick den åka till tippen.
På lördagen var Carrie i alla fall inte ute i trädgården och så mycket jag fick gjort den dagen fick jag inte gjort på hela förra sommaren sammantaget. En hel dag ensam i trädgården och få göra precis vad jag ville utan att vara övervakad var som en stor befrielse...
Men i dag var hon tillbaka... Samma tid, samma plats, samma procedur.
Jag stökade på altanen i dag, där ser hon mig inte - och jag ser inte henne.
