Livet är lite lite bättre just nu
Nu är jag på väg att drunkna lite... Frågor på det?
I morgon vid den här tiden är det nog party, party...
Så. Klar för avfärd. Mitt i natten. Packat (med t inte d, jag ska ju köra) och redo för Kreta.
Bara det sista kvar. Väcka Marie som sussar lite och ge sista instruktionerna (som typ hur man vattnar tomaterna på rätt sätt (!!!), det är inte gjort i en handvändning vill jag lova) till den pendlande hyresgästen (han har nog redan slutat lyssna förresten, men skam den som ger sig) som lånar huset en vecka!
Mot den traditonsenliga (frukost)reseölen på Landvetter.
Bye bye! See ya.
Hur fort kan en helt vanlig måndag gå egentligen?
Stod upp som en furie i sängen klockan 05.20 i morse. Vanliga morgonrutinen i lugn och ro och gled in i panikens näste 07.20. Panik för Maddis hittade inte sin cd till spinningen. Då piggnade man till och jag var genomsvettig innan vi ens börjat trampa. 07.30 hade lugnet lägrat sig och vi kunde trampa igång. Med rätt musik, tack och lov.
Halv nio testkör jag ett nytt pass en och en halv timme med nya instruktören Ida.
Halv elva sätts gräsklipparen igång. Klar 12.45 (ja, jag har enorma ägor). Då sprang jag ändå med gräsklipparen i en kvart för att spara lite tid.
In i duschen, slänger i mig ett par mackor under tiden jag ,tar ner, viker och bär upp tvätten. Stämplar in 13.57 på jobbet och behåller lugnet, trots tidig upptäckt att jag jobbar själv sista timmen (!) vilket är pesten själv, och åker hem 22.00.
God natt sägs det nu. Inga problem alls att sova, det kan jag lova.
Blod är tjockare än vatten
Otäckt likt. Så här ser ju jag ut. När jag står rakt upp och ner. Vänster fot kobentar sig inåt å det grövsta. Ingen tvekan om att moster Sonja och jag har samma gener.
Så ja... Nu börjar det likna nåt!
Lite olika storlekar står man ut med.
Dom skriker det ju mig om, och dom är mina!
Kan det bli morgon snart så jag kan använda dom! Gymmet öppnar 08.00 i morgon. Tur man har nyckel om man inte kan bärga sig tills dess.
Fråga från oinvigd novis
Varför har du alltid en massa kläder hängandes i duschen?
Eh, dom kanske måste torka innan dom läggs i tvättkorgen. Resten av badrummet är ju liksom knökat av mer svettiga träningskläder på tork.
Va då torka?
Eh, vi tar det en annan dag. Ok?
Om nån (typ Maddis) säger att man har tight ass, då bangar man ju inte...
Nu har jag klappat mig själv på axeln så den är helt sårig efter att ha släpat mig till gymmet (trots att hela kroppen skrek "rädda mig, rädda mig nån") och krossat allt motstånd i spinningsalen. Hade jag läst det här när kroppen gastade som mest om att slippa hade jag aldrig åkt dit, aldrig i helsike.
(Tack till Lars som hade en ovillig spinnare både på höger och vänster sida, men vi tog oss riktigt bra efter uppvärmningen. Han var nog nöjd till slut.)
Nu tar vi fredag då. Och förbereder morgondagens kräftskiva. (Just det, får inte glömma göra äppelpaj. Önskar sig kusinen det så får det bli så. Man får nämligen önska när man fyller år.)
Skulle bara köpa en sport-behå. Såna där butiker är livsfarliga.
Nu känns det som jag inte har nåt liv faktiskt.
Satan vad fort det där hemska kom över mig, inte alls förberedd
Nu skriver vi väl höst då. Det var inte ens ljust när jag klev upp i morse vid halv sex.
Och så här såg det ut vid första tee vid dryga åtta-tiden.
Ta mig sjutton, hösten är här, och vi (eller för all del, läs jag) blir lite mer deprimerade. Skulle nog stå ut med hösten och vintern om det inte vore så jäkla svart och grått.
Nähä, det hanns inte med idag heller, nu börjar det bli stressigt
Måste ju piffa till barret innan man ska gå runt och spänna sig på stranden. Inget man gör i brådrasket precis, en extra i reserv redan inköpt. Sen måste man ha tid att vänta på nån vänlig själ som räddar en och åker och köper en tredje om man blir liggandes i fosterställning och gråter över resultatet.
Inget konstigt med det!
Det bådar inte gott när Terrierns skall om att hon är taggad hörs över hela anläggningen
Usch, hade ingen känsla för träning alls i dag, men fick hasa mig dit ändå liksom eftersom jag bestämt med Elina och Johanna. Och nu så här i efterhand är man gött nöjd med en värkande kropp.
Jag vet, man är lite konstig när man tycker om när det gör ont. Men så är det när man nördat in på träning. Prova vet jag.
Känns lite jobbigt att planera golfrundorna utifrån banarbetarnas arbetstider. Som man dessutom inte vet nåt om.
Stansat upp. I bunkern. Och hör nånstans i fjärran att det kommer en banarbetar-"truck". På vilken bana som helst behöver man inte ens reflektera över ett motorbrum, då vet man att det stannas upp av vederbörande tills man slagit. På Knistad kan dom komma farande hur som helst, mitt framför slaget utan förvarning - då stelnar man alltså till lite när det börjar brumma och måste lyssna åt vilket håll brummet går (ja, jag vill inte ha en banarbetares liv på mitt samvete efter att bokstavligen följt bollen med blicken när den borrar sig 20 cm in i nåns huvud.. det känns ofräscht).
Brummet slutade aldrig. När trucken (truck och truck, men en sån där liten fyrhjulig flakmoppe med choken i fullt gaslägen hela tiden, ingen pardon på det) väl stannade stod den en halv meter (på tomgång förstås, med chok) från mina hälsenor. I (!) bukern. Och föraren sprang runt som en gasell jagad av en gepard och slängde ur krattorna för att förbereda bunkerkratt medelst maskinen.
Man är ju inte precis komfortabel med slaget i den situationen. Herregud, vart ska han springa nästa gång? Ska han starta igång och marodera mina hälsenor innan jag hunnit ur bunkern? Har han dragit handbromsen eller kommer den att skena?
Här gäller det att snabba sig, och bollen hystas iväg. Upp på bunkerkanten, precis på håret att den inte rullade tillbaka. Svordom. Ny stans uppe på gräset. Banarbetare börja köra runt runt i bunkern så jag blev precis yr i huvudet. Och kanske blev lite stressad över att han skulle köra över mig - bollen låg ju tio cm från kanten där han kom susande i full galopp.
Inspelet? Om det blev bra? Njae, svårt att spela när man vill trycka upp drivern så hårt man kan nånstans på någon rätt nära intill.
Sen skrattade jag så jag höll på att kissa på mig i näst intill trekvart efteråt. Hade man spelat in det hela och lagt upp det som en youtubefilm så tror jag Sveriges golfare hade slått sig på knäna av skratt. För alltihop var ju en parodi som heter duga så här i efterhand.
Jag gjorde typ en "koko"-gest mot huvudet och skakade på huvudet innan vi gick vidare. Sen kom han naturligtvis farande på nästa hål, mitt i skottlinjen. Då slog jag bara, tänkte att "han har väl dödslängtan" helt enkelt.
Två veckor senare (hade förmodligen blivit kortare tidsintervall emellan om det inte dröjt så lång tid innan det var aktuellt med nästa runda...).
Samma snubbe. Står mitt i banan. Vi väntar på att slå ut. Han ser (eller låtsas inte se) oss inte. Till sluuuuuut, vänder han upp huvudet, vinkar att vi ska slå över. Jajamensan! Vi slår över minsann. Som den überkontroll man har slår vi ööööver, och det finns inte minsta möjliga chans att du tappar bollen när vi slår eller? Dumjävel. Du är stendöd om du får bollen i huvudet och det känner jag mig inte alls bekväm med. Men flytta på dig kunde du ju inte trots att jag vinkade menande att du kanske kunde gå åt sidan - näe, bara skakade på huvudet.
Nu vill jag ju inte påstå att pappsen siktade på killen. Det gjorde han inte (jag lovar inget - hade jag kunnat sikta hade jag försökt men mina bollar går ju mest lite random där dom vill), men det var inte många mm som skilde liv från kanske inte död (eftersom bollen var på nerväg) men kanske svår skada. Att ha gjort en kille blind känns inte riktigt lika ofräscht som en döing, men ändå... måste vi ta honom i bilen in till sjukhuset med högerögat hängandes ner på kinden i bara nerven liksom? Eller?
Guds begåvning fortsätter med sitt arbete tills vi kommer fram, pappas boll ligger max en halvmeter från hans arbetsplats. Han stänger av trimmern och grejar med nåt. Precis (i exakt samma ögonblick, i baksvingen liksom, och då miffot står näst intill i vägen för svingen till råga på allt) när pappa ska slå drar han igång trimmer på full gas. Och hur blir det slaget tror ni? Ja, fyra cm långt ungefär.
Det var då jag frågade om fiskmåsen var helt dum i huvudet eller bara korkad. Nu kunde han ju inte svenska så det föll liksom platt till marken (fast han hörde väl tonfallet...). Hitta dom utrikiska orden så där lite klatchigt i brådrasket med en puls på 400 i irritation kändes omöjligt. Jag gav upp. Tog upp bollen och försökte hitta tillbaka till en puls under 100. Tre hål senare hade pulsen dämpats och jag lyckades återigen slå på bollen utan att skaka av ren och skär ilska..
Jag spelar på Knistad för att det är så extremt lite folk, man kan gå ut precis när man vill utan att boka en vecka i förväg och när man än går ut känns det som man har hela banan själv (förutom de där jävla banarbetarna utan hyfs då).
Vid såna här tillfällen förstår jag varför det är så tomt på banan, den beskrivna banarbetaren är förvisso korkheten de lux, de flesta är ett pyttesnäpp (pytte, pytte) bättre och det finns en som stannar upp så fort man visar sig, han med efternamn på L - han har full koll på läget och är trevlig att råka.
Vill ni inte att vi golfar på banan får ni säga till, jag köper ett medlemsskap för att spela, hur ni underhåller banan skiter jag i, bara jag inte blir nämnvärt störd i mitt spel av idioter. Jag är inte heller sugen på att ta livet av någon. Inte på golfbanan i alla fall, då känns det mer lukrativt att bli kontraktsmördare i så fall.
Pinsamt!
Det var inte mycket studs i klivet upp från sängen idag vid sex-tiden, snarare lite släp
Kursdag två är över och förbi. Idag var det "examensdag" och bedömning av instruktörernas prestationer i form av hemuppgifter att öva in förkoreograferade låtar.
Stolt som en hönsmamma över "mina" instruktörer som uppvisade rena stjärnstatusen. Nu hade jag ju inte med några duvungar precis utan rutinerade, självsäkra och, inte minst, extremt kompetenta när det gäller musikanalys, teknik, instruerande, utstrålning och annat viktigt som faktiskt inte sätter sig i ryggmärgen på allvar förrän efter några år.
City hade några "färskingar" med. Dom ska ha hur många guldmedaljer som helst för sina insatser idag. Puls trehundra i ren nervositet innan låten ens har börjat, alla flåsande andetag hörs som tromber i headsetet (som inte ens sitter still på huvudet för att det skakas rent bokstavligt i varenda muskel av nervositeten), inget blir som det var tänkt och pulsen stiger till fyrahundra och trettio pers stirrar (instruktörer allihop, som vet hur det ska va på riktigt liksom) på dig varav tre stycken ska ge sitt omdöme när låten är slut dessutom. Precis då, när pulsen nått fyrahundra - då kommer black outen. Om så någon satte sig och långsamt drog ut tånaglarna med tång skulle du inte kunna återge en enda övning i den där jävla låten, kommer inte ens ihåg vad en sit up är. Skjut mig, snälla någon, skjut mig. Och det är fortfarande två fucking minuter och 37 förbannade sekunder kvar innan det är över.
Ungefär så. Kommer ihåg känslan som det var igår. Hemsk! Att man ens fortsätter tänka tanken på att instruera en hel klass efter traumat med dom där minutrarna är ofattbart. Förmodligen är instruktörer ett ganska glömskt släkte.
Tack ska ni ha, "gamla" som nya på City och Arenan. Bockar och bugar för energiboosten.
Beviset på en bra dag kom där
Med tanke på min avoga inställning till regn så kan man konstatera att det varit en ruskigt bra dag eftersom Bettan sms bemöttes så här:
-- Cykla?
-- Självfallet, vi är väl inte gjorda av socker eller?
Jösses, hade nästan glömt hur fantastiskt kul det är med gruppträning... hur man nu kan göra det?
Ramlade in i god tid i morse. Hela två minuter till godo. (Nu var jag ändå inte sist vill jag poängtera.) Det är ovanligt att vara så sen när det gäller mig. Brukar vanligtvis få cirkla runt en kvart med bilen för att inte vara i löjligt god tid.
Vi drog igång stentufft och körde ett cirkelpass á la den här killen, Daniel. En jäklarns rackare det där, musklerna på plats, självsäker, älskar det han gör och extremt kompetent.
Extremt skoj att få Jessica, som har motsvarande tjänst som mig på nya gymmet, som kollega (igen - vi känner varandra utan och innan). Vi började båda två med det här när vi gick i blöjor (för det måste vi väl gjort va, för vi har båda två hållit på med gruppträning i 25 år i runda slängar).
Stolt över "mina" instruktörer som var med även om vi var i minoritet. Och bästaste chefen Sara hängde med oss andra halva da'n. Äntligen är hon tillbaka från bebisledigheten. Halleluja på det.
Massor av andra nya fräscha ansikten tillkom dessutom helt plöstligt i form av nya kollegor. Åh vad roligt! Nu känner jag mig jättetaggad, frågan är om jag ens känner för att åka till Grekland om en och en halv vecka? Då förstår ni verkligen vilken pepp det här var för undertecknad.
Åh, kan det inte bli morgon snart så det är dags för dag 2? Tur man ska sysselsätta sig hela kvällen så man slipper ligga och titta i taket och bara vänta.
Självklart glömde jag av den lilla detaljen
Instruktörsutbildning hela helgen. Hos våra nya kollegor nere på Actic City som f d Feelgood numera heter. Det ser man fram emot.
Det kommer väl inte som nån överraskning för någon (allra minst mig själv) att träningsskorna står kvar på jobbet. Tur man är uppe före tuppen så man hinner svänga förbi och hämta dom (och säkert köra en extra vända tillbaka hem för att hämta nåt som säkert glömts läggas ner i väskan). Inget konstigt med det, jag har vant mig efter år av erfarenhet.
Men herregud, vart tog humorn vägen?
Golf. Direkt efter fullsatt hus på spinningen. Med 120 km i timmen sista metrarna (med bil alltså) in till tee (parkeringen innan tee, svårt att springa fram i 120) och då pratar vi väldigt smal väg. Men men... jag klarade det med två minuters marginal.
Vilken dag! Härligt gäng på spinningen i morses (refererar till gårdagens inlägg) och underbart golfväder!
Pappsen ballade ur och slog klubban i backen. (Släktdrag va?)
Sen fanns det ingen golfbil så han fick en cykel istället.
Nu är ju bilden arrangera, av oss som har humor. Pappsen körde en sorkdödare och bollen kom två meter. Han hämtade bollen och startade liksom om det slaget och hävdade att han inte på några villkor kan koncentrera sig när någon gör narr av honom medelst fotografering. (Nu fotade jag först efter att bollen slagits, men ok, jag hade ändå en ointaglig leding.)
I övrigt tror jag nog pappa var mäkta stolt (eller möjligtvis skämdes) när jag gav den där banarbetaren en avhyvling. Eller ja, på svenska var hyvlingen toppen, men när vederbörande säger "I dont speak swedish" hde jag lite svårt att växla om till utrikiska. Men du - du har inte alla knivar i lådan, ska berätta om vilka knivar du behöver en annan gång! Ska vi vara riktigt ärliga har du ingen kniv alls i lådan, sist lät jag dig passera utan utbrott - då skrattade jag så jag kissade på mig åt din fullständiga inkompetens. Du måste ha som first mission att sabba för alla som är ute på "din bana". Jag pröjsar rätt dyra pengar för att lägga min tid därute, då förutsätter jag att jag blir bemött med respekt. Du suger! Fett!
I morgon ska jag målande skildra ditt beteende, just nu hinner jag inte. Tugga i dig det - men just det, du kan ju ingen svenska.
Men förutom det där puckot har det varit en av de bästa dagarna den här sommaren! Kärlek till värmen!
Mental förberedelse är a och o vad gäller träning och prestation, det lärde jag mig idag
50 grader varmt (ja, ja dom där överdrifterna när det gäller temperaturer har vi ju pratat om förut), vindstilla, grillen skriker "tänd mig", hela gatan utanför är full av lättklädda makligt flanerande människor och risken för ett vansinnesutbrott p g a irritation ligger lika långt bort som Kina eftersom man bara flyter med i sommar-flowet och bara mår. Mår jäkligt bra helt enkelt.
Dom förutsättningarna gjorde att jag trodde att mina klasser skulle vara helt tomma. Typ max 5 pers. Och jag satte min motivation utifrån det. Ok, jag går dit. Kör mitt race och dundrar på i det tysta och tänker beach Grekland om två veckor under spinningen, vrider bort mikrofonen så kan jag flåsa bäst jag vill utan att prata i onödan.
Helt fel av mig. Folk välde in i spinningsalen och, något senare, i core-salen. (Allvarligt talat, ni måste överväga att köpa en grill för ni äger uppenbarligen ingen!)
Mitt fokus på egenträning kom helt av sig, fick styra om och instruera - och mitt psyke ville inte alls prata samtidigt som jag cyklade eftersom det inte var överenskommet så innan. The mind vägrade helt enkelt och drog upp både pulsen och mjölksyran så fort jag sa nåt, bara för att kroppen ställt in sig på nåt helt annat.
Summa sumarum: Jag är inte alls nöjd med min egen insats vad gäller träningen, men endorfinerna man får när man sitter framför en näst intill full spinningsal när sommakvällen ligger ljuv utanför byggnaden är nästan ett litet snäpp bättre. Där är alla ni, och min uppgift är att ni ska gå härifrån lite starkare, lite nöjdare och njuta lite lite mer av det som är kvar på sommarkvällen. Hoppas jag lyckades..
Fascinerande. Hade jag tänkt innan att nu kommer det massor av folk, let's go! Då hade jag tryckt på så det stod härliga till utan problem med det där pratet i kombination med pulshöjning och mjölksyra - hade varit mentalt förberedd - och varit nöjd med min egenträning.
Tack ska ni ha, kära deltagare, den dagen jag känner att jag inte går plus på energikontot ska jag sluta sitta/stå/ligga längst fram. (Eller möjligtvis när ni säger att jag suger, när jag envist klamrar mig fast vid spinningcykeln och ni får hjälpa till att lyfta upp mig när jag är 70 bast eller nåt (eller möjligtvis 46, det vet vi ju inte. När jag är så obstinat så jag inte förstår annat än uttalad klartext.)
Det är inte jag som skapar den där kicken, det är ju ni! Tack igen. Tusen tack.
Nu ska jag följa magkänslan, jag får ju faktiskt säga vad jag tycker
Åh vad jobbigt. Grannen frågar om han får bygga ett förråd (förråd och förråd, en större sommarstuga i mitt tycke om man ska vara ärlig) väldigt nära min tomt precis nedanför min altan.
(Tidigare ägaren hade fått mitt muntliga godkännande att bygga ett pytteförråd (plats för gräsklippare och tillbehör liksom) lite annorlunda placerat, men ändå precis intill tomtgränsen, vilket inte alls störde min sinnesro, men det hann aldrig byggas.)
Till saken hör att en annan angränsande granne gav klartecken för det aktuella bygget intill sin tomt, men ändrade sig när väl stommarna kom på plats så det fick rivas. Han tyckte det kändes för nära och skymde.
Kan ni inte bara lägga ert gigantiska bygge lite längre bort, så jag slipper säga ja eller nej. Rent spontant vill jag inte alls ha en rödmålad vägg som skär sig (nu vet jag ju inte om det verkligen gör det, men om jag vet ju hur falurött ser ut och teglet är inte den nyansen) mot husets tegel (halva boningshusets tegelfasad kommer att synas) att glo på.
Nu gäller det att inte tycka synd om grannarna för att dom fick riva första försöket. Jag behöver INTE skämmas för att jag säger nej. Jag FÅR säga att jag är ytterst tveksam.
Heja mig. Nu gäller det att stå på sig, alternativt hålla sig undan några månader tills dom övergett planerna på ett förråd över huvud taget, men det senare falerar nog redan idag eftersom solen lyser från en skinande himmel och jag är ledig. Det är ju då man är ute och stolt spatserar sina ägor.
Fika från morgon till kväll
Äntligen fick jag tummen ur och köpte en förpackning. Testade en kopp igår kväll och somnade som en gris utan att behöva ta fram hamsterhjulet och springa mig trött i fem sex timmar som annars är brukligt vid minsta lilla slurk efter kl 15.00.
Men va då, det var ju utplockat så här sent på säsongen
Om nån (med största säkerhet efter dagens inköp ser jag nu vid närmare betraktelse) tilltalar mig på ryska på beachen i Grekland så har jag förståelse. Men fyrtio spänn liksom, kan ju använda dom som näsdukar istället om ryssarna börjar klänga besvärande på mig.
Kan man bjuda in sig i dag med tro?
Mamma, den ganska nyblivna pensionären, bjöd på fantastisk lunch igår. Som den omtänksamma dotter jag föreslog jag i förbifarten att om hon får jättelångtråkigt är det fritt fram att åka hem till mig och pyssla lite. Tvätta fönster eller så. Men någon tristess var det inte tal om, nej då, fullt upp heeela dagarna. Hon överdriver inte, innan jag åkte fick jag nämligen syn på beviset för att hon verkligen har häcken full.
Nån som vill jobba istället för mig?
Här ligger jag toppenbra, Men får väl resa mig och dra på uniformen. Börjar om tjugo minuter upptäckte jag.
Yes!
Varför rubba rutinerna?
Bitch ekar i huvudet, skyll dig själv - det finns ju så många andra låtar
Man vet att man kör lite, lite bättre än alla andra (så tänker jag) när man funderar på om inte instruktören ska säga till om en motståndsökning snart. Men man vill ju inte förekomma Madde och råka ut för en dubbelhöjning liksom. Nu råkade jag liksom ändå. Råkade till och med ut för en trippel faktiskt. Mitt i den här, och då var jag inte riktigt så kaxig som innan. Smart att lägga den i slutet, när man vill gå fram och käftsmälla. Istället sjunger man med, högre och högre!
Bra start på denna söndagsmorgon på en i övrigt heltaskig helg.
(Stackars Hanna som jobbar eftermiddag, men hon spred budskapet att det inte är någon större idé att komma till gymmet från klockan 16 och framåt, servicen kommer inte att slå rekord om man säger så. Tills matchen är över. (Det kan i princip bli fram till stängning - i värsta, mest spännande, fall kan det ju bli förlängning!) Se så, inget rantande på gymmet i eftermiddag, nu visar vi lite sportsmannasolidaritet mot arbetarna.
Då kör vi då
Hoppas Madde kör lite längre än 55 minuter. Jag är taggad!
Då var man fit for fight igen!
Igår gjordes noll knop. Fredagseftermiddagen tog knäcken på mig, sov bort en hel lördag. I OS-soffan. Måste varit vaken lite emellanåt för gång ser lite korkat ut, landhockey är trist, Emma rev ut sig, Jamaica levererade, Brasilien gjorde bort sig, skön lirare från Trinidad i spjut, brittiska publiken exploderade vid 5000 meter och norska jenterna tog vår guldmedalj. Nu glömde jag visst basketen, mountainbiken och volleybollen va? Nu ska jag idrotta lite själv hade jag tänkt. Spinning med bästa Madde. Sen är det en enda lång väntan på guldmatchen (eller silver i näst bästa fall)!
Så jäkla orättvist måste jag säga
Varför måste man bli kräksjuk när Sverige spelar semifinal i OS-handbollen? Nånstans långt därborta, där jag hängde över toastolen/låg i fosterställning och kramade min bästa vän den gröna hinken, hörde jag tv-kommentatorerna vråla när Sverige besegrade Ungern.
Jag blir inte alls förvånad om jag visar symptom på cyanidförgiftning eller möjligtvis får mjältbrand lagom till finalen på söndag.
Bitter? Tro fan det!
Man är ju Skövdepatriot och bara älskar Johan Sjöstrand, nu ägde han ju dessutom. Än en gång, det har hänt förr.
Helt slut. Såg andra halvlek Spanien-Frankrike. Och då hejar jag inte ens på nåt av lagen (nåja, lite flamencodansare var jag väl där ett tag, man ömmar ju gärna för dom som är lite mindre favorit) men stämbanden fladdrade ju rejält för det var så jäkla spännande.
Sverige - Danmark. Jeeeeeeezus. Kärlek, ren och skär kärlek i 50 minuter till Sjöstrand, Jernemyr, Petersen och för all del dom andra (ja, jag missade första 10 för jag tänkte på min egen fysiska status och var och tränade - man måste ju orka med en semifinal mot ... eh... Ungern? Om jag funderat rätt så blir det väl så va? Jag körde ICKE lagligt hem kan meddelas, lämnade gymmet vid ställning 5-4 (hann jag se när jag bokstavligt sprang från spinningsalen). Bassen stod redo med sko-ombyte så det skulle bli en snabb rusch ner till bilen. Guldmedalj till Bassen, det är samarbete (alternativt nån form av empati för en lite störd handbollsnörd).
Citerar en kamrat som en liten guldkant på denna, i glädjens tecken, handbollskväll (som inte är slut - en kvartsfinal kvar ju):
"Bolt är blek i jämförelse med Sjöstrand".
Ja. Jo. Så är det. Eller? Liiite svårt att avgöra faktiskt.
Lite busy, försöker samla ihop fåren efter sommarens grönbete
Jag gör höstschema för gruppträningen på gymmet. Och "jagar" instruktörer. Jagar inte alls i negativ bemärkelse alltså, men måste bara pussla ihop det så det funkar för alla berörda, inklusive kunder vilka alla (många hundratals) har egna önskemål. (Vi kan aldrig uppfylla alla önskemål, det säger sig självt - då skulle vi få slå knut på oss själva och inte ens det skulle hjälpa). Många pass. Många tider. Många synpunkter. Alla instruktörer är spridda för vinden så här i sommartider, man springer inte på dom lite random på anläggningen och kan lösa issues i förbifarten, så där som på vintern. Man har inte hörts av på ett tag så det måste ju småpratas lite också, "to catch up" sen man sågs sist. Det tar sin lilla tid, men det är fantastiskt roligt.
Messat, mejlat, telefonerat mest hela dagen. Och jobbat som vanligt förstås, vilket inte inneburit större utrymme för schemaplanering.
Körde igång med jobb kl 07.00. Slutade 21.30. Max 2,5 timmes egentid totalt med små korta intervaller lite mittemellan så där. Nej, det är inte bara att slänga ut klasserna lite hipp som happ under höstveckorna, om ni trodde det. Och ja, nu är jag trött. Och har träningsvärk redan nu efter kvällens träning, men det gillas skarpt.
Måste byta stad. Alternativt väg.
På väg tillbaka till jobbet efter ett par timmar hemma.
Tur som vanligt på väg till jobbet...
Det är åtminstone ingen traktor idag!
Sova bort tillvaron är ju urstressande
Sov till halv nio idag. HALV NIO. Halva dagen har ju passerat innan man kommit igång efter en sån dundersovmorgon och humöret är därefter. Förstår inte alls det där med en lång härlig sovmorgon. Huga.
Om solen kunde skina lite mer vore det helt ok
Svettas! En timmes stenhård gräsklippning kräver sin svett. En halvtimme kvar...
Tänk om man vore kossa, vilken lycka
Idag blir det trädgårdssysslor hela da'n. Har förbjudit mig själv att sätta på tv:n och OS innan spelens höjdpunkt börjar senare ikväll, det finns ju ett liv utanför tv-rutan. Börjar med gräs. Om jag hinner, får väl tilläggas.
Oj, jag är förvånad själv
I vanliga fall brukar jag komma på det här i absolut sista minuten. När resväskan är stängd och låst. (Fast det här har jag ju i handbagaget förstås.) Ungefär vid den tidpunkten när man andats ut, slappnat av och hunnit tänka "nu är jag på väg". Vi ska ju inte till nåt U-land, det finns att köpa, men man vill ju inte åka näck! Tre och en halv vecka kvar. Och idag kör vi en reseupptakt med gött å dricka. Å äta. I morgon är det som vanligt igen, då räknar vi (jag) på protein och kolhydrater och tycker synd om oss (mug) själv(a).
Inget ska få mig att missa denna match
Här ska jag sitta. Totalt oskönt tillbakalutad för att hålla mig vaken två halvlekar. Island är skoj att titta på. Speciellt mot Sverige.
Är rädd att inte orka hålla uppe huvudet p g a alla hårspännen - mjukt hår är ingen hit
I morse var det mer än fullbokat på mina klasser. Nu visar termometern 25 grader, så det där fullbokade har väl rasat. Behöver med all säkerhet inte stå i dörröppningen till spinningen och skrika "--Lugna er" åt alla som tar sats likt tjurar för att rusa in och få bästa cykeln. (Tjurrusningarna händer ganska sällan faktiskt när jag tänker efter.)
Jag är i alla fall grymt taggat och ska cykla som det gäller livet om jag så är ensam i salen.
Det kommer studiebesök på core:n också. Maddis råkade droppa att hon aldrig testat häromdagen. Då fixade vi raskt till så det blir ändring på det. På core:n blir vi alltså minst två.
Nu kör vi!
Jag är i alla fall grymt taggat och ska cykla som det gäller livet om jag så är ensam i salen.
Det kommer studiebesök på core:n också. Maddis råkade droppa att hon aldrig testat häromdagen. Då fixade vi raskt till så det blir ändring på det. På core:n blir vi alltså minst två.
Nu kör vi!
Blir lika fascinerad varje gång!
Vilken kroppslontroll! Helt fantastiskt.
Inte att tänka på några shorts i dag inte
Isande kallt ute.
Nu vet ni.
