Bärsärkamannen i Göteborg skrev Peter Hjörne om förra söndagen, och fortsätter i dagens GP med artikel nr 2 som en follow-up. Man behöver inte läst del 1 för att förstå kontentan, det räcker med del 2 (som länkades till).
Sammanfattning: 
Del 1: Var fan är den patrullerande polisen?
Del 2: Var är polisen över huvud taget när hjälp behövs? Förr, eller som i det här fallet, senare
dyker dom upp.

Senare läste jag att Leif GW Perssons krönika i Expressen där han berättar varför han säger upp sig. 

På nåt sätt så ser jag nåt som hänger ihop. Det vill säga att GW's uppsägningsargument bekräftar Hjörnes reflektion. 
Poliserna mitt ibland oss är borta. Puts väck. Man ser dom inte.
(Ja, jag fick ju blåsa i veckan förstås, så jag såg dom ju. Men det är trafikpolisen - dom använder ju inte samma penningpåse som brotts-poliserna naturligtvis.)

Vart är dom? Poliserna. Sitter dom och vänder papper dagarna på bekostnad av att vara ute bland buset, som GW påstår? 
Visst den organiserade brottsligheten behöver naturligtvis bekämpas också.
Men vänd upp och ner på penningapåsen! Häll ut lite mer guld till polismyndigheten. 
Mer poliser åt folket! Bland folket. Upp på tårna, cops!