Jag kan dela in mitt liv i förr, nu och tillbaka till förr...

Förr letade jag efter spännande sensationer, experimenterade lite.
Nya gränser sprängdes, jag var nyfiken på det okända. Provade runt och mixade lite. Ja, så där lite wild and crazy. 
Olika världsdelar upptäcktes. Nordamerika, Asien, Afrika och jodå, Europa också.
Men svenskt är tråkigt. Rakt upp och ner, lite blekt så där. Det flammar inte till direkt.
Ingen färg, ingen glöd.
Jag testade en del, blev bränd, misslyckades, men fortsatte min utforskning på många bisarra och innovativa stigar.

Till slut brast min entusiasm. Energin tröt. Jag fogar mig. Blir svensk och håller till godo med smak- och färglöshet. Otaliga objekt kom och gick. Inget föll mig egentligen i smaken...
-- Är det så här det ska vara?, tänkte jag. Förutsägbart, grått och så tråkigt.

Men...

Så en dag. Hemma hos A. Hittar jag det jag söker. Stark, eldig och smakfull.
-- Så här ska det va, tänkte jag. Eldigt, kryddigt - och oändliga variationsrikedomar, men ändå så enkelt och kravlöst.
Mitt liv var fullkomligt, jag hade träffat rätt! Jag fick tillbaka lusten och glädjen.



Creme fraich paprika och chili! Så lätt så enkelt. Kall som varm, pasta såväl som potatis. Ris, grönskaker. Just name it!
Misslyckas du med nåt, ta till paprika och chili. Din räddare i nöden!
;-)