Oooops

Ska vi köra igen kanske? 

Periodaren slår till igen

Efter en fantastisk sommar är man ju lite sugen på att blogga igen. Här är det tydligen så. På eller av. Med bloggandet. Går in i en period igen, ni hänger väl på?

Den här bilden, från en liten uteservering i Helsingborg, speglar exakt min sommar. Uteliv är det som varit gällande. Inte i form av ravepartyn hela tiden kanske, men härlig värme och långa rödvinskvällar. (Blivit hooked på Sangria under sommaren också - inte att förglömma. Hemmagjord.)
Upp tre kg på fyra veckors semester. Helt ok med tanke på intaget, kunde lika gärna vara 10.

Tack sommaren 2013! Stort tack. Semestern detta året har varit lika bra som förra årets var bedrövlig! Amazing!

Jag höjde väl lite på ögonbrynen om man säger så

Telefonrimgsignal...

-- Hej, är du ute och åker eller så, hörde jag i andra ändan.

-- Eeeh, näe...

-- Vad synd! Vi står nämligen här i garaget. Inlåsta. Kommer inte ut.

Vem det var som ringde? Mamma!
Jodå, hon är ute på fri fot igen.

Det smakar som det ser ut helt enkelt

Keso. Banan. Kanel.
För tredje gången idag.

Fy för den lede vad det här är outhärdligt trist...

Om det varit tomt här inne så beror det på det här ni vet. Jag bara väger nu förtiden. Väga, väga, väga.
Jag väger mat! Och jag äter mer eller mindre aptitliga saker i parti och minut in absurdum.
 
Kul? Nej!
 
Mår bättre? Nej!
 
Mer harmonisk? Nej!
 
Resultat? Japp!!! Indeed. (Resultatet i fråga är en tajtare och mer slimmad kropp. Check. Men frågan är om det inte kunde gjorts på nåt smidigare sätt?)
 
Fy f-n vad tråkigt! Klockorna stannade redan tredje dagen och sen dess har dom mer och mer pulvriserats i atomer. 
 
Man äter och äter, väger och väger, äter igen och äter åter igen. För varje tugga blir man bara mer och mer sugen på nåt fett/sött/nåt gott helt enkelt. (Som t ex en vanlig limpmacka med prickig korv - det kan jag döda för just nu bara jag tänker på det!) 
Kan äta mig proppmätt på den "tillåtna" kosten och ändå känna att det är nåt som inte tillfredsställs. Nu har jag varit utan socker och i princip utan fett (om man bortser från lax- och (några få stycken i antal, vill jag poängtera) nöt-fetter i 18 dagar. Och utan alkohol (nja, där har jag fuskat lite - i lördags var jag bara tvungen att trycka i mig ett glas rött vid 16.30-timmen för att inte kunna ta bilen bort till Ica Maxi och länsa "gött-hyllorna".Nu finns ju inte gå  i min vokabulär, men om tanken hade föresvävat mig dödades den av bilden av att gå till Maxi vid 17-tiden med en halvsur vinandedräkt och bunkra upp en korg full med varor över 70% fett. Där går till och med min gräns).
 
Men nu är det "bara" 11 (helvetes-)dagar kvar! Nice. Jag var ju initiativtagare till det här så då kan jag ju inte ge upp, ska löpa linan ut.
 
18 dagar har gått, helt utan socker. (Fast idag var jag helt enkelt tvungen att göra nåt drastiskt, sög på en sockerbit och spottade ut "resterna" när den smält liksom, kan ju blivit max 3 kcal... typ... (Så sinnessjuk blir man förstår ni när man håller på med sånt här, inte alls sunt beteende att grunna över hur många kalorier ett sug på en sockerbit ger.) Jag är som en heroinist nu, fast begär efter sött och fett  i alla variantern - det är det enda som kan ge mig tillfredsställelse känns det som - men nu klappar jag mig på axeln så jag sliter ut huden över min prestation so far utan några onyttigheter...) 
 
Elva. Dagar. Kvar.
Aldrig. Mer.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hallå där, det har varit lite mycket det senaste - men nu så...

Full rulle hela dagen. Med bl a ett besök på bilbesiktningen mitt på dagen. Mitt i lunchen faktiskt. 12.30. Helt ensam på hela kontrollanläggningen. Och det ska ni prova! Vilken lyx. Fick till och med glida in i port 4 (vanligtvis är man ju förpassad till 1 eller 2, längst ner i mörka källaren för dom som inte har så mycket fordon att skryta med), hann knappt tillbaka till bilen innan det var dags för entré in i hallen efter den "incheckningen" som det så elegant heter. Två trevliga pratglada killar (och den där vanliga klumpen i magen man oftast har på bilprovningen när man försöker be om ursäkt att man överhuvudtaget kör bil (och dessutom en Ford) försvann efter max två sekunder), tog hand om kärran och efter ganska exakt 10 minuter var det klart. (Blanka papper dessutom, men dessa trevliga killar hade kunnat sätta ett rött kryss på rutan som i körförbud och jag hade småleende gått därifrån ändå.) Det allra allra bästa var att jag fick "hjälpa till" att öppna motorhuven. -- Hur funkar det här då? Brukar den kärva eller? -- Nej då, du får köra åt rätt håll bara, sa jag kaxigt och travade fram. (Och lyckades. Eller ja, jag var SÅ nära att lyckas och briljera alltså. Blev ju fan stressad när en besiktiningssnubbe står och glor över axeln... -- "Du tror inte du ska vrida tillbaka där sen?" trumpetades glatt i mitt öra när inget hände efter mitt försök som var en bit på väg men inte fullbordades.) Underredestitt! -- Eeeeh, du vet att du har en värmeskyddsplåt (ja, ja,det kan heta precis vad som helst faktiskt, det var en plåt och det var nåt med värme så långt kommer jag ihåg, sen är det svart!) som är loss va?! -- Aha! Det är därför det liksom skorrar/vibrerar lite (ganska mycket emellanåt, men det är ju bara att höja radions P1 så förträngs alla missljud) menar du? Jag har undrat vad det var, men nu vet jag ju. Är det allvarlig eller? -- Nä då, du bara glider under och nitar fast den. Lätt som en plätt. Sen garvade dom så det stod härliga till. Tror min bilkompetens hade framgått solklart och att det var därför det var så himla roligt. Förmodligen står dom kvar än och skrattar. Men visst, det bjuder jag så gärna på när det är trevligt folk.

Får nog omgående öppna den där appen i föregående inlägg igen

Ett av alla (ganska exakt 84 (!) stycken) mellanmål under februari månad kan tydligen se ut så här. Nu blir jag rädd på allvar över vad jag ger mig in i. Orkar man verkligen öppna påsen för att plocka fram dom där futtiga 2? (Att tryckfelsnisse varit framme och ändrat dl till st är inte att tänka på va?) 
 
 
 
 

Hittade den här roliga

Nu känner jag mig redan bättre till mods efter mina halvtaskiga träningspass idag.
Kanske lyssnar en gång till vid närmare eftertanke. På det där avsnittet "Efter en mindre lyckad dag".

Sanningen är i likhet med moralen, något relativt. Det finns inga fakta, bara tolkningar.
/F. W. Nietzsche