Är på urdåligt humör. P g a detta erbarmliga mörker.

Trist.
Trist.
Trist.

Blev piggare och lite mer allert efter mina pass på gymmet i dag. Ja, förhållandevis så sprudlade jag av glädje efter att ha fått fart på lite endorfiner. Därmed inte sagt att man är på topp - långt därifrån. (Har fortfarande så in i sjutton ont i hamstrings. Ändå har jag vilat (om man bortser från kroppsarbete i husrenoveringsbranschen hela helgen) hur länge som helst ju - tre dagar! Ska jag vila ihjäl mig eller?)

Har ett perfekt motiv på hur jag känner mig, ska ta en bild på det objektet i morgon igen - det blev inte så bra när jag svängde förbi och knäppte en bild i mörkret. Kommer i morgon.

Nu är inte rubriken på det här inlägget helt rättvisande måste jag tillstå omedelbart så det inte blir några missförstånd.

Det är bara så att jag råkade hoppa in och köra ett s k "senior-pass" på gymmet i dag. Senior = ingen spypåse behövs för instruktören (ego), man är där och ser glad ut, kör lite moves och har j**igt kul, helt enkelt.

Kul var det också! Jätteskoj. Indeed. I ungefär 30 minuter. Sen vek sig vänster ben och det kändes som nån körde ett ninjasvärd i baksidan av låret, eller i skinkan om man ska vara precis.
Vänster hamstring har varit lite labil på sistone om man uttrycker sig lite flummigt. (Ont som satan i klartext!) Men jag har låtsats som ingenting. Låtsats som det regnat. (Förutom en kort akut-stretch som Terriern fick göra häromdagen när jag höll på att dö av smärta...)

Nu: Aj, aj, aj. Ont, ont, ont! Hela tiden! Sittande, stående och liggande.

Hur kul känns det att som idrottsinvalid i hyfsat ung ålder (nåja - men absolut inte pensionärsmässig i alla fall) säga att skadan uppkom på pensionärsgympan?

(Bästischefen muntrade upp mig, när jag råkade beklaga mig, med att det minsann finns dom som har protes som tränar på Nautilus! Bästischefen är mycket nära att bli bara Chefen...)

Jag är nära serviceboende nu, känner jag. Väldigt, väldigt nära.

Uttrycket betongkeps har fått en ny innebörd efter en dag med putsning av källarvägg.

Det dammar rejält (eller: dammar som satan - välj själv) när man blandar cement. Trots en halv flaska volymbalsam är det en really, really bad hair-evening indeed i skrivande stund. 

Inga bångstyriga lockar eller virvlar att ta hand om precis. Jordens hårdragningskraft är större än nånsin...

Efter gårdagens spinningpass säger V i receptionen:

-- Du ser ju helt oberörd ut.

-- Ja, det var lugnt i dag, inte ens tofsen är svettig, sa jag.

Vilket var väldigt dumt sagt med tanke på att V totalvägrade prata med mig mer eftersom han tyckte jag var äcklig.

Snälla V, kan vi inte lägga det här bakom oss. Hur många gånger ska jag behöva säga att jag syftade på hästsvansen, håruppsättningen, frisyren, peruken eller vad som helst.

Jag menade naturligtvis inte tofsen.

Måste ju ha nåt att sysselsätta sig med. Varför inte fräscha till källaren?

Beräknad tidsåtgång: En evighet.




Det är dessutom många fler kvadratmeter i källaren som är i exakt samma skick, så man kan grovt räknat kalkylera med att ilagning av puts, målning och klinkersläggning är klart runt 2020-2022.

(Egentligen ska det här rummet, så småningom, bli min alldeles egna spa-anläggning. Med bastu och relax. Men det får bli när resten är klart. 2025.)

Vill ni mig nåt - så vet ni var jag är. Ta källarvägen.

Skickade i går in ett papper till banken för att lägga om en del av mitt huslån där bindningstiden går ut vid månadsskiftet. Ville lägga det som rörlig ränta istället för att binda det en ny femårsperiod. Hela härligheten rörligt ett tag. Tills det börjar röra på sig.

I dag hade förmodligen dokumentet redan nått min personlige bankman för ett meddelande fanns på mobilsvar i eftermiddags:

-- Hör av dig. Tycker du ligger lite högt på räntenivåerna på lånen, vi ska nog kunna göra lite på de där procentsatserna. Som sagt, hör av dig så bestämmer vi en tid.

Visst! Självklart! Kommer ilande som ett spett. När du vill.

Fick pressa tillbaka Mål!-jag-dör-av-glädje-gesten två gånger i kväll. Hur ont gör det inte att dra tillbaka den där känslan in i kroppen igen när målen blir bortdömda?

Det svider kan meddelas. Ungefär lika mycket som någon skär upp bröstkorgen och försöker trycka in hela danska landslaget innan det ska sys igen.

Goodbye VM. Eller? Några små, små chanser finns väl. Ungefär lika sannolika som jag vinner på måltipset i morgon!

Dagens ordstäv:

Stendör man i soffan 21.15 på fredagskvällen, vaknar man 06.23 på lördag morgon.

Frågor på det?

Jag saknar "Man-behöver-inte-äta-upp-allt-godis-på-en-gång. Man-kan-spara"-genen?

Finns det fler som har detta fel i den genetiska uppsättningen?
Är vi riktigt många kanske det kan bli ett forskningsprojekt och då kanske man kan slippa såna här anfall av illamående i framtiden.

Går runt med en känsla i magen att nåt inte är som det ska.

Ingen aning om vad som inte är som det borde... En konstig känsla bara, som sagt.

Kusligt.

Haft en kuslig känsla av att jag glömt bort något. Något inplanerat och bestämt.

Frågade Terriern om hon skulle följa med på handboll på tisdag. Nedrans tur att hon inte kunde det eftersom hon jobbar - annars hade katastrofen varit ett faktum. 

Jag ska ju gå på teater på tisdag. Det stod klart och tydligt i almanackan, och om jag bara kunde titta där då och då hade jag inte behövt ha den där kusliga känslan...

Mardrömsspinning kan man kalla dagens prövning. Ett pass utan mikrofon är ingen kurragömmalek direkt.
Och mikrofonen var död, stone dead! Indeed!
Jag blev lite stressad, för mitt pass bygger lite på att folk ska va allerta och hänga med i svängarna - lite svårt om man inte hörs, va?
L garanterade mig efteråt att jag definitivt hördes utan teknisk förstärkning. Min röst kanske inte nådde ända ut till omklädningsrummet men åtminstone ut till receptionen, så några problem med röstresurserna var det absolut inte.

Kanske just därför mina stämband är lite sladdriga och hela jag kraxar mig fram i tillvaron just nu.
Bästischefen skrev en kommentar på fb om att jag förmodligen bara låter sexig och rivig. 

Hmm... Sexig och rivig. Ja, för sjutton. Det köper jag.


 

Nämen, någon vände upp och ner på spelet efter en grov förlust...



Såna där fasoner tycker jag är så tråkiga...

3-0 till mig! Det är såååå roligt med sällskapsspel, eller hur?

Ibland kan hösten vara helt ok.

Sovmorgon och långfrukost i sängen piggar upp.

Prova det!