Hallå där, det har varit lite mycket det senaste - men nu så...
Full rulle hela dagen.
Med bl a ett besök på bilbesiktningen mitt på dagen. Mitt i lunchen faktiskt. 12.30.
Helt ensam på hela kontrollanläggningen. Och det ska ni prova! Vilken lyx. Fick till och med glida in i port 4 (vanligtvis är man ju förpassad till 1 eller 2, längst ner i mörka källaren för dom som inte har så mycket fordon att skryta med), hann knappt tillbaka till bilen innan det var dags för entré in i hallen efter den "incheckningen" som det så elegant heter.
Två trevliga pratglada killar (och den där vanliga klumpen i magen man oftast har på bilprovningen när man försöker be om ursäkt att man överhuvudtaget kör bil (och dessutom en Ford) försvann efter max två sekunder), tog hand om kärran och efter ganska exakt 10 minuter var det klart. (Blanka papper dessutom, men dessa trevliga killar hade kunnat sätta ett rött kryss på rutan som i körförbud och jag hade småleende gått därifrån ändå.)
Det allra allra bästa var att jag fick "hjälpa till" att öppna motorhuven.
-- Hur funkar det här då? Brukar den kärva eller?
-- Nej då, du får köra åt rätt håll bara, sa jag kaxigt och travade fram.
(Och lyckades. Eller ja, jag var SÅ nära att lyckas och briljera alltså. Blev ju fan stressad när en besiktiningssnubbe står och glor över axeln... -- "Du tror inte du ska vrida tillbaka där sen?" trumpetades glatt i mitt öra när inget hände efter mitt försök som var en bit på väg men inte fullbordades.)
Underredestitt!
-- Eeeeh, du vet att du har en värmeskyddsplåt (ja, ja,det kan heta precis vad som helst faktiskt, det var en plåt och det var nåt med värme så långt kommer jag ihåg, sen är det svart!) som är loss va?!
-- Aha! Det är därför det liksom skorrar/vibrerar lite (ganska mycket emellanåt, men det är ju bara att höja radions P1 så förträngs alla missljud) menar du? Jag har undrat vad det var, men nu vet jag ju. Är det allvarlig eller?
-- Nä då, du bara glider under och nitar fast den. Lätt som en plätt.
Sen garvade dom så det stod härliga till. Tror min bilkompetens hade framgått solklart och att det var därför det var så himla roligt. Förmodligen står dom kvar än och skrattar. Men visst, det bjuder jag så gärna på när det är trevligt folk.
Får nog omgående öppna den där appen i föregående inlägg igen
Ett av alla (ganska exakt 84 (!) stycken) mellanmål under
februari månad kan tydligen se ut så här. Nu blir jag rädd på allvar över vad jag ger mig in i. Orkar man verkligen öppna påsen för att plocka fram dom där futtiga 2? (Att tryckfelsnisse varit framme och ändrat dl till st är inte att tänka på va?)
Hittade den här roliga
Nu känner jag mig redan bättre till mods efter mina halvtaskiga träningspass idag.
Kanske lyssnar en gång till vid närmare eftertanke. På det där avsnittet "Efter en mindre lyckad dag".
Nu dippade frekvensen här inne lite känner jag
Har massor att stå i. Återkommer i morgon eller på onsdag. Ok?
Om det ändå vore måndag snart, jag skiter i helgen!
Andas i påsen knappt en vecka till. Sen så...
Nu får jag skriva om de där sista 20 sidorna för mig själv i huvudet
Här är man klistrad vid boken fram till slutet då det fullständigt urartar. Usch vad besviken jag blev. Nu är jag klarvaken av irritation!
Och där vann jag en miljon
Fick en sån rusig känsla (som jag föreställer mig att man skulle få i alla fall).
Ingen is på insidan!
Hela åtta månader minsann...
Varför blev det så här? Nu är jag väldigt nyfiken på att se vad SLA skriver om det hela i morgon. Om dom kan ge mer kött på benen än Katarina Jonsson gör i artikeln.
Har det trampats på fel ömma tår nånstans?
(Det kostar 2 mille att lösa det på det här sättet, så jag förväntar mig faktiskt ett svar på exakt var det gick fel eftersom jag bidragit med en del av dom där pengarna. Pengar (och då inte bara min i sammanhanget obetydliga skattedel, utan hela summan) som jag kanske kunde behövts till betydligt mer samhällsnyttiga och viktiga saker.)
Det funkar
Kanske inte helt rätt outfit för att stanna till på jobbet och testa kvällens nya spinningpass. Men nu får det bli så. Kan ju trampa i luften liksom. Ståendes intill cykeln. Det intressanta är att ljudet låter ok.
Missade nog det där första
"Ännu ett"?! Undrar om det var nåt vd-jobb av nåt slag...
Vad jobbigt det är när man fått nåt på hjärnan som inte släpper
Ibland får jag den där "Gå och fiska" med Gyllene tider på hjärnan. Den mal i huvudet och jag sjunger den där enda meningen jag egentligen kan i den förbannade sången "Jag går och fiskar, åh åh åh..." om och om igen.
Nu är det nåt annat som fastnat. Sover lite på saken så får vi se om det är rent hus i hjärnan i morgon. Nu håller vi tummarna att det är borta i morgon. Annars har det nog etsat sig fast. Etsningar är svåra att få bort har jag hört.
Den här blev jag fruktansvärd provocerad av
Menar hon de fakto att vi som gärna pratar vitt och brett om att vi tränar tycker att vi är lite förmer än andra?
När jag för första gången skriver här alternativt uppdaterar facebookstatusen med nåt träningsrelaterat för att skryta eller möjligtvis, som skribenten antyder, trycka ner någon annan lovar jag att säga till.
Jag tror inte alls att det handlar om att springa Stockholm marathon på personbästa eller komma in bland de 200 bästa på Vasaloppet som är grejen egentligen. Det handlar om själva prestationen, att vara stolt över det som åstadkommits.
Det kan lika gärna handla om att slå rekord i att fylla korgen med kantareller, se sina rosenbuskar blomstra som aldrig förr, vara tränare för ett knattelag och slå sig för bröstet när telningarna vinner, stå i snickerboa och lägga sista handen vid det egenhändigt ihopknåpade vitrinskåpet eller bestiga Billingen alternativt Kebnekajse beroende på ens förutsättningar.
Vi mår väl bra, oavsett kroppsomfång, om vi hittar lycka och glädje i det vi gör i vardagen? Det är väl det som är hälsa? Att trivas med sin tillvaro och göra det man tycker om?
Tycker jag inte är det är roligt att träna inför Göteborgsvarvet kommer jag förmodligen inte ens att orka till första vätskekontrollen likväl som om det skulle kännas som ett tvång att hyvla plankor till nya utemöbler så är det förmodligen kvitto på att jag får sitta på altangolvet vid grillen under säsongen (om jag inte svängt förbi och köpt nåt fabriksproducerat möblemang innan det är dags förstås.)
Fortsätt gärna ösa över mig vad just du presterat för jag imponeras i alla fall, på vilken arena det än har skett: Löparspåret, fotokursen, språkcirkeln, trädgården, garaget (inte för mycket av det där, för jag blir lätt grön av avund där, eftersom jag bara associerar sorg och vemod med all form av motorverksamhet om man inte kör bil rakt fram, svänger höger eller vänster och möjligtvis backar lite emellanåt), gymmet, BB, musikstudion, skolan, teatern (på scen eller som publik) eller helt enkelt hemmavid framför tv:n med en påse chips (bara för att du är värd det helt enkelt).
Och det där med socker- och fettskatt och köttfria dagar från politiker. Hmmm, nyss kom väl Centern med ett minst lika obegåvat utspel på andra punkter. Politiker har ofta en tendens att sila mygg och svälja kameler.
Ni frossar väl?
In med dom bara. All over.
Nu vill den här säga nåt känns det som
Som typ "hej då".
Lugnet har åter lagt sig
Här har jag nog en liten, liten störning. Nu kan jag sova gott om nätterna. När det liksom är uppbunkrat ifall det skulle bli kristider i branschen i fråga.
Bra jaktlycka idag
Den femte var sååå nära att anta utmaningen:
-- Men va fn, nu måste jag ju bara va med eller?!
Sen backade hon, tvekade lite. Men henne fiskar jaglätt tillbaka in i garnet. Inga problem.
Jaha ja, där var den ja...
Ringde mig själv på hemtelefonen för att se om den ville ge sig till känna. Det ville den. I väskan. Men varför ska inte den ut på lite äventyr och se världen måste jag väl tänkt i morse?
Phu, den där längtan efter att få komma hem efter jobbet och städa försvann typ redan vid 10...
Lördagar brukar i normala fall vara rätt softa att jobba. Man hinner prata medtrevligt folk i godan ro utan att bli avbruten. Filosofera medans man svansar runt med golvmoppen i flera timmar. Sitta ner och äta frukost. Ta en kaffe.
Frukostens sammanlagda sittning blev väl typ 4 sekunder idag. Resten av frukosten intogs på språng mellan receptionen och personalrummet med en tugga då och då på mackan (och teet sattes dessutom i vrångstrupen två gånger i min iver att få i sig så mycket som möjligt på kortast möjliga tid).
Hur sa? Kaffe?!!! Hahahaha. Kul!
Men då behövde jag heller inte gå att kissa, vilket var tur, för just det momentet vet jag inte riktigt vart jag skulle klämt in.
Fick lite gratismotion av att bära sjutusen gamla uttjänta skivstångsvikter ut ur gruppträningssalen och bära nya dito in. Och, vilket bara mindre begåvade människor gör blev jag upplyst om, försökte jag ju lassa på så många vikter som möjligt i famnen och nästan knägående hasa mig ut till avstjälpningsplatsen för uttjänt material.
-- Är man smart går man två gånger istället, hörde jag diffust nånstans ifrån i mitt mjölksyrerus.
Nästa vända lastade jag, förstås, på dubbelt så många vikter. Bara för att liksom. En del av oss funkar så nämligen.
Man ska inte låta sig luras av en något mindre fashionabel layout
Ett liknande flygblad fick jag för ett par år sen i min brevlåda. I ett desperat behov av någon som klippte mina äppleträd så ringde jag upp och bokade en tid (tack och liv, sen var han fullbokad - mina träd fick sista lediga tid för säsongen). Oj, vad han var duktig. Ingen aning om det är samma kille (det kan för all del vara en tjej här) men visst är reklamflyern charmig.
Förmodligen kommer jag ångra mig
Nu så. Nu ska jag ta del av
det där som alla pratar om hit och dit med alla möjliga varumärkesnamn. Mellanmål här, mellanmål där och så lite lunch, middag och kvällsmat däremellan med uträknat kaloriintag. I en månad. (Valde februari för att göra pinan lite kortare - mycket smart val om jag får säga det själv.)
Den 1:e februari börjar jag. Träningen blir ju lätt som en plätt (tror jag, måste ju hålla mina klasser också - och gå på sånt jag tycker är roligt - det blir kanske tajt och lite träningsvärk och så, men det är ju bara "gött" och bara viljan finns så).
Det enda man, i princip, ska äta, vid en lätt översiktsscanning, är kvarg/kesella, keso, fil och yoghurt (kan inte ens stava till yoghurt med 100%-ig säkerhet). Plus bär och kött. (I lämplig kombo.)
(Jag avskyr kvarg/kesella, keso, fil och yoghurt. Glömmer aldrig den gången när jag tog fel kartong och hällde fil i morgonkaffet och tog en rejäl klunk. Då åt jag inget mer överhuvudtaget den dagen p g a illamående.)
Och man äter var tredje timme.
Jag undviker vanligtvis att äta om jag inte är hungrig, tack. (Inte ens en mediumstekt biff med potatisgratäng är gott om man inte är riktigt jäkla hungrig - och då börjar det ändå vattnas i munnen bara jag tänker på det.)
Man med fördel kan äta havregrynsgröt till frukost.
(Gröt är inte alls min påse. Möjligtvis skulle lite risgrynsgröt med massor av socker och kanel kunna slinka ner under pistolhot från nån italiensk maffiaboss.)
Kokta grönsaker är tydligen nåt gudomligt bra, speciellt broccoli och morötter.
(Kokta grönsaker?! Broccoli?! Morötter?! Tomat och gurka tycker jag är trevligt. Krispigt råa!)
Alkohol är big no-no!
(Men ett glas rödtjut fredag och lördag kväll är väl ok? Det är väl... eeeeh... typ mellanmål?)
Ägg äter man genomgående i hela paketet. Konstant. Dygnet runt. Gå gärna upp mitt i natten och ta en omelett på sisådär sex-sju stycken om jag fattat det hela rätt. Inga problem. (Här piggnade jag helt plötsligt till. Ägg är ju trevligt i alla former. Läste på "kom-igång-inköps-listan" att ett flak ägg ska inköpas. Jag brukar kanske gå runt och på ett 6-pack i veckan i normalfall. Ibland kan nog ett flak öl ta slut fortare (i alla fall om man har gäster).
Men visst. Det ska gå, trots förutsättningarna här ovan. Man kan "byta ut" förstår ni. Byta ut hur man vill faktiskt, bara man håller sig till sina kcal/dag och antal måltider och mellanmål (fast dom där vinglasen kan jag tydligen inte byta in på nåt som helst sätt, där är det totalt kalla handen enligt spelreglerna).
Har raggat upp en rotelkamrat som är med på resan. Nu jobbar jag på några fler, sätter in en stöt här och där. Det är ju bättre om man kan peppa varandra. Jag peppar ju folk på mina träningspass, tänker jag, nu är det payback med pepp till mig.
Och du, du är också på va? Fine, anmäl dig och ge mig en hint så jag vet!
Jättelångt till 1:a februari. Vi hinner gott och väl ladda mentalt - jag har redan kommit en bit på väg.
Får byta till E-kupa
Nu försöker min hjärna tala om för mig att den alldeles för stor?! Eller vad är det frågan om?
Huvudvärk a la grande!
Vaknar jag inte pigg, nyter, nöjd och glad i morgon blir jag deprimerad på allvar.
Såna där pyttesmå detaljer är ju så lätta att missa...
Biter mig, tydligen, envist fast vid julen...
Hade alla förutsättningar att lyckas på dagens dansklass...
Fortfarande trött. Sur som ättika. Irriterad. Dåligt humör. Urless helt enkelt.
Vill ni ha en lista på vad som stör? Varför frågar jag förresten. Den kommer ju ändå, som alla med nån form av intelligens förstår.
1/ Snö i mängder.
2/ Kallt som satan.
3/ Har inget att ha på mig.
4/ Hittade inget att ha på mig trots ansträngning på stan i förmiddags.
5/ Ena vindrutetorkaren klarade inte av att man satte på maxhastigheten när den frusit fast, den delade på sig.
6/ Fanns ingen julmust kvar i affär'n.
7/ Har visserligen hår på huvudet, vilket jag tackar ödmjukast för, men det vore ju skoj med en frisyr också.
8/ Ont i ryggen.
9/ Ingen (läs jag) har skottat bort den där jävla snön utanför.
10/ Snön ligger förmodligen kvar i morgon. (Det är inte skottningen som är jobbig egentligen, det är att jag INTE GILLAR KYLA, och än har jag inte kommit på nån variant där jag kan skotta inifrån värmen.)
... och till sist...
11/ Din dumme idiot som uppenbarligen köpt ditt körkort på Biltema, en fråga till dig: Om jag ska köra rakt fram i korsningen vid ICA Norrmalm och du kommer från motsatt håll och ska göra en vänstersväng, vem kör först enligt din teoribok?
URSÄKTA mig om jag pekade finger efter att du stannade mitt i korsningen efter din vänstersväng, tittade på mig och skakade på huvudet och hötte med fingret efter att jag tvärnitat i snömodden och med nöd och näppe klarade av att inte dra rätt in i sidan på dig. Tur jag inte körde på dig, då hade vi ju behövt prata. Och då hade jag nitat dig innan vi ens börjat med hövlighetsfraserna.
Ja, med dom förutsättningarna kunde ju inte kvällens hip hop misslyckas.
Tänk attityd, tänk förbannad, tänk tuff, sa Johanna. (Och tänk "hela samhället suger i det stora hela", tänkte jag, för det är väl lite det som är själva hip hopgrejen va?.)
Jodå, attityd hade jag, det ska gudarna veta, det är bara det att jag fortfarande är lite stiff...
Vart är tändstickorna?
Den stora vintertröttheten slog mig i huvudet idag, med snö och isande kyla återigen. Skulle lätt kunna gå i idé och spatsera ut därifrån i slutet av april. Januari, februari och mars är det mest onödiga nån kommit på.
Jäkla vinter! Orkar inte ens åka och träna. Egentligen. Men tvingar mig. Man ska ju bli så jäkla pigg av motion sägs det.
Känner att mitt humör är påfrestat
Då har jag ändå inte fotat grenen som lossnade när jag, i vredesmod, drog bort en del av glittret.
Konstigt att man aldrig lär sig
Thermoleggings är perfekt om man är lite frusen. Som jag är.
Men INTE i ett köpcentra. Man svettas. Kopiöst. Det är inte optimalt när man står i en köjävel på Åhléns som inte rör sig framåt.
(Men den där gången på teatern var faktiskt värre, det varade ju flera timmar. Då blev dom annars så varma och sköna (vid -10 grader, utomhus) så där sticksiga också...)
Oh la la
Äntligen! Där gick den att dra hela vägen upp igen. Kan till och med sitta ner.
Sista kvällen med gänget
Fy va trist att slänga ut den lilla ljusspridaren. Ikväll sniffar vi in doften allt vad vi kan och först i morgon svär vi över dom där gröna vassa små jävlarna vi hittar fram tills dess det är dags för en ny.
Färger gillas, och nyttigt på köpet dessutom
Snygg färgkombo på dom frusna stackarna.
Nytt år, inget snask
Det här är absolut inget godis, det är protein- och energibars. Baaaars är nyttigt.
(Ungefär som att ta en kexchoklad, men det förstår jag inte just nu. Jag spelar korkad för att jag är godissugen helt enkelt. Punkt.)
Nu hade det varit helt ok att få vara kvar hemma
Trög morgon! Men det är bara att släpa sig iväg och riva av några klasser. Tre stycken närmare bestämt.
Det märks att det är nyårslöftenas tid. Fullbokade pass på en lördagmorgon.
Fast jag tänker att det beror på att det är mitt namn som drar. Förstås. Kan ju inte börja bli ödmjuk så här helt apropå utan anledning. Eller hur?
Inland blir ett fel bättre än det rätta
Dessa busar i trafiken.
God kväll...
... och god natt.
Det här kallar jag ett magnifikt blogginlägg. Skrivet med briljans. Det beskriver med otroligt detaljrikedom känslan i verkligheten. Här och nu.
Måndagar är ju ändå rätt sega...
Redan innan jag börjat hör jag hur kroppen skriker "Vad göööör du?" och tittar anklagande på mig med förskräckt blick.
Yoga!
Det här gillar jag inte alls...
En höjdarkväll hos Bettan. Tack!
Men nåt skrämde mig ikväll. Frågade Christer och Bittan när vi skildes åt i natten vid ett vägskäl:
-- Där kan jag väl gå utan nån större fara va?
Det tyckte vi allihop att jag kunde göra.
Och gjorde så. Med mobilen i handen. På helspänn.
Har förmodligen sett för många svenska kriminalserier. Kände mig inte alls bekväm.
Där överraskade jag mig själv
Efter ett kort men effektivt spinningpass på 30 minuter chockade jag kroppen med lika många minuter rörlighetsträning.
2013 ska gå i rörlighetens tecken, mjuk formlig och spänstig är ledorden.
Hade tyvärr oturen, även om det var trevligt, att hamna med en av dom här dansvana människorna i stretchhörnan.
-- Men shit vad jag har lagt av mig asså!!! Kolla!
Jodå, jag såg att du var riktigt så där äckligt stel, så som man bara drömmer mardrömmar om. Typ fyra cm kvar ner till golvet för att kalla det en klockren split!
Jag provade samma sak (ja, när Mikaela hade gått då). Det fattades typ 70 cm (avrundat till jämnt tiotal neråt). Med lite god vilja kan man på sin höjd beskriva mitt försök till split som att jag stod brett isär med benen.
Och där klockade man in på sjätte träningspasset på tre dagar
Nu är jag redo att köra igång igen. Att stå/sitta längst fram i salen efter alla helgutsvävningar. Det var ju flera eoner sen sist. Eller närmare bestämt två veckor. Precis exakt två idag. På tisdag är juluppehållet slut så ni får, om ni vill, redan börja klappa in mig på "scen" igen. Jag är, som sagt, redo!
Men än är inte julen över. En trettondagshelg återstår ju. Med trevligt sällskap, god mat och förmodligen dito dryck (kommer verkligen inte sitta och suga på en Ramlösa om nån skulle kommit upp med den helt absurda tanken). Både lördag och söndag. Toppar med en musikal på söndag kväll dessutom.
Nu tas det fredag här i stugan.
Byt bransch!
-- Käre konstruktör! Exakt hur full var du när du knåpade ihop den här? Kanon?
Den suger faktiskt... eh, eller hur blir det nu? Den går iallafall inte att styra, trots inkörningsperiod på sisådär fyra gånger.
Och hur har ni det? Har ni också nåt i-landsproblem att dela med oss andra stackare?
Ibland tar man det första bästa helt enkelt
Allt kan användas för very important notes. Inget konstigt.
Antingen skruvade jag på motståndet jäkligt bra på spinningen eller så har dom fullständigt rasat helt enkelt
Lutar jag överkroppen lite, lite framåt krampar magmusklerna. Synpunkter på det? Nä, tänkte väl det!
(Då hoppade jag ändå det tänkta styrkepasset där på slutet. Såg inte riktigt meningen att va med om jag ändå inte kan böja mig och lyfta upp stången. Skulle jag stått rak som en fura och viftat armmusklerna trötta? Skulle se jättekonstigt ut ju.)
Många nyårslöften kan konstateras efter den här dagen
Fullständigt kaos på jobbet idag. Människor all over the place. Märk väl att detta ändå var dagtid. Great! Nu går man på knäna januari ut.
Nu ska jag åka tillbaka och självträna. Tyvärr missar jag cirkelpasset med Terriern, men jag hade faktiskt lite kvar att greja med (av det där "efter-julhelgerna-köret" ni vet) så jag orkade inte stressa för att hinna. Nu hinner jag med en timmes hushållsnära tjänster åt mig själv innan det är dags att dressa upp för spinning med Alma. Och med Hans. Sen toppar vi väl med Johannas power. Nu ska man dra upp sig ur det totala jul- och nyårsförfallet (där känns det som jag resonerar exakt som dom där människorna som var all over the place som jag nämnde förut, va?).
Då ska vi se hur lång tid det tar innan man lär sig att skriva 2013 istället för 2012
God fortsättning på det nya året!
Jag vet inte vad ni roar er med just nu, själv håller jag på och sorterar in nyårslöftena i en bokstavsfliksförsedd (bra och naturligt ord där) pärm. Så man kan hålla ordning på dom och inte glömmer av nåt i brådrasket.
Nu rabblade jag väl inte upp en hel lista löften precis när klockan slog tolv på nyårsafton, det skulle nog ingen orkat lyssna på. Men är det inte så att man de sista månaderna på året liksom summerar för sig själv vad som hänt och, framför allt, vad som INTE hänt eller blivit gjort. Och förbannar sig själv för att man inte tog tag i det just då.
"Måste bara få tummen ur - asch, jag tar det nästa , vår, sommar, höst, år". Alternativt "... - asch, tar det efter julhelgerna". Och nu är vi i princip där. Efter julhelgerna (även om trettondagshelgen fortfarande inte är passerad, men det är lördag-söndag i år så den kan inte riktigt räknas in i julhelgerna den här gången tänker jag.)
Eller det kanske bara är jag som är sån här? Skjuter upp saker om jag kan. Tills det brinner i knutarna och det bara måste bli klart, eller att jag helt enkelt inser att "Ingen" kommer att göra det åt mig och är så irriterad på mig själv att jag kokar. (Till exempel: Målade ju om vardagsrummet. I början av december. Inte en enda tavla har hoppat upp och spikat i nåt att hänga sig på, alla står envist kvar, sporadiskt utställda utmed väggarna, och tittar surt på mig från golvet och undrar när det kommer att hända nåt i deras liv.)
Nu ska jag sätta fart. Har lite att göra. Sån't där som ska göras 2013. Så här efter julhelgerna.
