Menar hon de fakto att vi som gärna pratar vitt och brett om att vi tränar tycker att vi är lite förmer än andra?

När jag för första gången skriver här alternativt uppdaterar facebookstatusen med nåt träningsrelaterat för att skryta eller möjligtvis, som skribenten antyder, trycka ner någon annan lovar jag att säga till.

 

Jag tror inte alls att det handlar om att springa Stockholm marathon på personbästa eller komma in bland de 200 bästa på Vasaloppet som är grejen egentligen. Det handlar om själva prestationen, att vara stolt över det som åstadkommits. 

 

Det kan lika gärna handla om att slå rekord i att fylla korgen med kantareller, se sina rosenbuskar blomstra som aldrig förr, vara tränare för ett knattelag och slå sig för bröstet när telningarna vinner, stå i snickerboa och lägga sista handen vid det egenhändigt ihopknåpade vitrinskåpet eller bestiga Billingen alternativt Kebnekajse beroende på ens förutsättningar.

 

Vi mår väl bra, oavsett kroppsomfång, om vi hittar lycka och glädje i det vi gör i vardagen? Det är väl det som är hälsa? Att trivas med sin tillvaro och göra det man tycker om?

Tycker jag inte är det är roligt att träna inför Göteborgsvarvet kommer jag förmodligen inte ens att orka till första vätskekontrollen likväl som om det skulle kännas som ett tvång att hyvla plankor till nya utemöbler så är det förmodligen kvitto på att jag får sitta på altangolvet vid grillen under säsongen (om jag inte svängt förbi och köpt nåt fabriksproducerat möblemang innan det är dags förstås.)

 

Fortsätt gärna ösa över mig vad just du presterat för jag imponeras i alla fall, på vilken arena det än har skett: Löparspåret, fotokursen, språkcirkeln, trädgården, garaget (inte för mycket av det där, för jag blir lätt grön av avund där, eftersom jag bara associerar sorg och vemod med all form av motorverksamhet  om man inte kör bil rakt fram, svänger höger eller vänster och möjligtvis backar lite emellanåt), gymmet, BB, musikstudion, skolan, teatern (på scen eller som publik) eller helt enkelt hemmavid framför tv:n med en påse chips (bara för att du är värd det helt enkelt).

 

Och det där med socker- och fettskatt och köttfria dagar från politiker. Hmmm, nyss kom väl Centern med ett minst lika obegåvat utspel på andra punkter. Politiker har ofta en tendens att sila mygg och svälja kameler.