En helt ny värl öppnade sig när jag tittade på Eurovision-finalen utan att ha Sverige som favorit. Malena är, i mitt tycke, urdålig. I schlagersammanhang, förstås - opera kan hon med råge.

Därför hade jag inga som helst förväntningar när jag tittade på spektaklet i dag. Annars sitter jag ju och letar fel på alla andra låtar i jämförelse med Sveriges bidrag. Nu behövde jag inte det. Sverige sög.
Vad kul det var med Eurovision då! Jag kunde gotta mig i allting. Kläder, etno-inslag, dansare med magmuskler, färggranna kläder!

Och sen går den lille norske gutten och vinner. På Norges nationaldag och allting. Ja, klockan hade passerat tolv ju. Och då fällde jag några tårar. Dax att skaffa mig ett liv kanske?

Stör mig inte, jag fyller i adoptionshandlingarna för Alexander. Skickar jag dom till honom direkt eller?

Nej, nej, nej! Inga adoptionshandlingar för Malena! No way. För det första är vi näst intill jämngamla och vem vill måna om någon som ställer upp i tävlingen i en vit klänning som inte syns bland kulissen, och därmed blir mer osynlig än låten. Definitivt inte jag i alla fall. Hoppas Sverige skickar en lika blek låt och artist nästa år - då får man ju utbyte av Eurovisionfinalen!

Fiol...

Years ago, when I was younger
I kind of liked a girl I knew
She was mine and we was sweathearts
that was then, but then is true

I´m in love
with a fairytale
even though it´s hurts.

Cause I don´t care
if I loose my mind...

Fiol...

Skriver vidare på adoptionshandlingarna....

Aftonbladet om Rybaks överlägsna seger.