Läser. Och konstaterar att "det här ska jag nog härda ut".

 

 

Det där med att härda ut var förstås lite humor från min sida. Det kommer väl snarare att bli så att vaktmästaren får slita ur mig ur salongsstolen på Göta Lejon (flera timmar efter att föreställningen avslutats), ta tag om mina axlar och bryskt ruska om mig samtidigt som han skriker "-- Det blir ingenting mer nu! Föreställningen är slut! För tre timmar sen! Jag vill gå hem! Ola Salo har gått hem, alla har gått hem! Gå, människa, gå - du har inget mer att hämta här!" 

Vi har biljetter till lördag, har jag riktig tur kanske jag hinner gå en extragång på söndagen innan vi åker hem så kanske vi kan slippa den där vaktmästarscenen.

 

Annars då? Jo, tack, träningsvärken från helvetet har precis landat. Som jag har väntat. (Vilket ännu en gång visar på den där störningen de flesta av oss träningsnördar besitter!) Man är riktigt lycklig när man måste lägga tandborsten på handfatskanten, böja sig framåt (väldigt långsamt, för det gör också ont) och sen försöka flina upp sig och gnida tänderna mot borsten genom att röra huvudet. Armarna använder jag INTE sörru. Inte idag, inte i morgon - på lördag kanske jag kan borsta håret om jag lutar huvudet väldigt långt ner mot axeln.

Som sagt - gött!