I år ville jag ge ett nyårslöfte.

Inte att börja träna - det gör jag redan i parti och minut.

Inte att gå ner i vikt - det behöver jag inte direkt göra.

Och inte nåt löjligt löfte som jag redan på förhand vet är dömt att misslyckas.

Nä. Ett positivt nyårslöfte var jag ute efter:  

Så här blev det:

Att jag ska göra minst två saker varje vecka som jag inte brukar göra till vardags. Saker som är kul, saker som jag någon gång tänkt vore kul att göra, saker som gör mig glad eller göra nya saker som jag av en händelse snubblar över.

Ja, hur har det gått med det? I början var jag väldigt på. (Det har till och med resulterat i att jag går en diktkurs. Visserligen med mediokert resultat, men ändå.) Sen har nyårslöftet ebbat ut mer och mer. Och nu är det totalt bortblåst.

Ska jobba upp mig igen. Det gick ju så bra i januari och februari.

Denna veckan är det i alla fall stort party på lördag.

(Fick tacka nej till en annan sak på grund av den. Tråkigt när de roliga sakerna konkurrerar med varandra.)

Måste alltså hitta på, snubbla över, bli inviterad till något mer denna vecka. Väntar på att nåt faller ner från himlen först och främst, sen får jag jobba för det.

För övrigt är min fot svullen. Tvättmaskinen gick sönder och jag sparkade till den allt vad jag kunde.

Nu måste jag ju köpa ny tvättmaskin.

Det är ju egentligen rätt kul, för denna gång ska det bli en turbomodell. Den ska helst hänga upp tvätten åt mig också.

Lite för dyrt bara för att jag ska kunna glädja mig helhjärtat.

Jag kan i nödfall kontera inköpet på nyårslöfteskontot och har då klarat kvoten kommande vecka.