Ett barn som dött

Börja arbeta fem dagar efter sitt barns begravning. Det tycker inte försäkringskassan är för mycket begärt.
Det blev verklighet för Anneli. Eftersom depression inte kunde styrkas.
Hennes man, Johan, däremot blev fortsatt sjukskriven. Deras ärende behandlades i olika län.
Här kan du läsa artikeln i dagens Aftonbladet.

En sak att bli frustrerad över är att deras fall bedömdes olika av försäkringskassorna i de olika länen. Visst, varje fall ska behandlas som ett enskilt ärende, men det känns instinktivt fel att det bedöms så olika i detta fall.

Men det man blir mest förbannad över är ju att det inte visas mer empati och respekt för Anneli, som förlorat sitt barn, och hennes sorg.
Gossen Linus slutade sparka i magen, och kom aldrig hem till familjen. Vilket trauma.
Har man inte en smula "rätt till" att få del av den skattekaka de allra flesta bidrar till för att bearbeta sin sorg så länge man själv anser det nödvändigt?
Att Anneli tvingas tillbaka till ett arbete som konferensvärdinna (som säkert är krävande rent psykiskt - man ska va glad, ge service och se till att allt flyter), fem (5, FEM) dagar efter Linus begravning när Anneli själv inte känner sig redo är rent absurt och jag skäms över vårt så kallade välfärdssystem.
Vilket j-la välfärdssystem pratar vi om förresten? Vart har det tagit vägen?

Jag använder ett uttryck som börjar bli allt mer användbart i dagens samhälle:

Skäms!
Skäms försäkringskassan!

Jag beklagar djupt er sorg, Anneli och Johan.

Håller med, nja, kanske inte alls...
Morrat av Havsglimten

Vi har inget längre...Tyvärr!

Morrat av Åsa

H: Visst blir man besviken!

2008-04-25 @ 23:56:09
URL: http://vindvirvel.blogg.se

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0