En elefantstek skulle sitta bra nu...
En timme på Maddis kräkjobbiga cirkelpass följt av två timmar i spinningsalen. Om jag säger att jag är utsvulten och att det är den största underdriften sen vi grillade mammutar här i landet, då förstår ni min känsla just nu va?
Pust, suck, stön - nu tar det emot lite
Hade jag inte lovat Sara att komma förbi med core-musiken hade jag inte åkt och tränat idag. Och har man lovat så har man. Hopp i träningskläderna och iväg då!
(Alla ombedes hålla tummarna för att cd:n nu inte glöms på hallbordet där den ligger inskrivande stund...)
Snart fredag, raskt följt av en Stockholmslördag och söndag.
Läser. Och konstaterar att "det här ska jag nog härda ut".
Det där med att härda ut var förstås lite humor från min sida. Det kommer väl snarare att bli så att vaktmästaren får slita ur mig ur salongsstolen på Göta Lejon (flera timmar efter att föreställningen avslutats), ta tag om mina axlar och bryskt ruska om mig samtidigt som han skriker "-- Det blir ingenting mer nu! Föreställningen är slut! För tre timmar sen! Jag vill gå hem! Ola Salo har gått hem, alla har gått hem! Gå, människa, gå - du har inget mer att hämta här!"
Vi har biljetter till lördag, har jag riktig tur kanske jag hinner gå en extragång på söndagen innan vi åker hem så kanske vi kan slippa den där vaktmästarscenen.
Annars då? Jo, tack, träningsvärken från helvetet har precis landat. Som jag har väntat. (Vilket ännu en gång visar på den där störningen de flesta av oss träningsnördar besitter!) Man är riktigt lycklig när man måste lägga tandborsten på handfatskanten, böja sig framåt (väldigt långsamt, för det gör också ont) och sen försöka flina upp sig och gnida tänderna mot borsten genom att röra huvudet. Armarna använder jag INTE sörru. Inte idag, inte i morgon - på lördag kanske jag kan borsta håret om jag lutar huvudet väldigt långt ner mot axeln.
Som sagt - gött!
Det där tyder på en lätt (möjligtvis grav) störning
Eftersom jag hade en snygg, trevlig och välbyggd kille som drog el och monterade upp en ytterlampa åt undertecknad råkade jag komma iväg lite sent till gymmet och fick beskedet att passet var fullt!
Då går man igenom följande scenario av känslor:
Ilska: -- Men va fan, jag kom ju typ 3 sekunder sent liksom! TRE fucking sekunder!
Bitch: -- Jag slår ner nån jävel med passbiljett helt enkelt.
Sorg: -- Fattar ni inte att jag måste få va med på cirkelpasset? Det är det enda som betyder nåt i mitt liv just nu. Jag har liksom inte nåt annat att leva för. Inte vara med nästa vecka eller veckan därpå, jag måste vara med nu... snyft, snyft.
Martyr: -- Men skit i det då! Ska aldrig träna mer överhuvudtaget. Nu får det vara nog. Sånt här orkar jag inte med!
Desperation: -- Undrar om jag inte kan köpa en plats av nån av de lyckliga som fått en. Tusen spänn borde väl räcka? Eller ja, okej då, till femtonhundra kan jag utan problem sträcka mig. Nån borde väl nappa?
Idioti: -- Ku**n! (Ja, det var väl kanske överdrivet, jag vet, men nu blev det så...)
Nu löste det sig, tack och lov, till slut så att jag fick vara med (utan att muta någon), och trots alla dom där känsloyttringarna körde jag på bra. Sen toppade jag med en timmes spinning av bara farten.
Nu mår man finfint. Slutkörd träningskropp och dessutom begåvad med en ytterlampa (tack snälla, snälla Gardis).
Skriver god morgon
Man tycker alltid det är ett bra förslag just då när man slänger ur sig:
-- Jag kan ta ditt spinningpass på lördag morgon klockan 09.00. Inga problem.
Hade fel. Denna gången också. När klockan ringde i morses kändes hela grejen som ett enda stort oöverkomligt problem.
Försöker peppa mig med att det "känns ju så bra efteråt". Går så där.
Men nu är det dags att hoppa i träningskläderna och dra iväg. Gör det du med, vet ja!
-- Jag kan ta ditt spinningpass på lördag morgon klockan 09.00. Inga problem.
Hade fel. Denna gången också. När klockan ringde i morses kändes hela grejen som ett enda stort oöverkomligt problem.
Försöker peppa mig med att det "känns ju så bra efteråt". Går så där.
Men nu är det dags att hoppa i träningskläderna och dra iväg. Gör det du med, vet ja!
Höll på att somna när jag laddade tvättmaskinen
Maddis pratade om någon utmaning idag på cirkelpasset. Lyssnade nog inte så noga. För det var väl inte en sån där Utmaning med stort U hon menade, jag är ju urtrött.
Min vanliga rotelkamrat på cirkeln är borta denna veckan så Johan får ta hennes plats. Han ska vara glad om jag klarar mig ifrån att somna mitt i en dips eller armhävning känns det som just nu.
Men det klart. En utmaning är ju alltid en utmaning förstås.
Behöver nån som kan sparka mig i baken just nu
Försöker tagga till för att köra cirkelpass med Elina om trekvart. Dagens andra omgång på gymmet. Försökte verkligen få till en WO till kvällens träning, vilket bara resulterade i att E frågade om jag var sjuk i huvudet.
Festade till på en Celsius nyss för att piggna till lite. Ja man får väl dricka den hur man vill eller?
Det var ju trevligt med lite miljöombyte
Vi har ju numera en systeranläggning till Actic Arenan som dom flesta säkert vet vid det här laget. City-anläggningen. Självklart ställer man upp för släkten så jag knatade förstås ner och rev av ett lunchpass i deras spinningsal eftersom det var akut kris idag.
+ Trevlig liten spinningsal. Instruktörscykeln står nära deltagarna - det gillar jag.
+ Positiva och glada deltagare (de få som var där, de sex behövde inte göra några tjurrusningar in för att få "bästa" cykelarna).
+ Speglar i salen! Lycka! Det saknar jag hos oss.
- Konstig musikanläggning. Knappar och reglage all over. Kände mig lite som en man när jag satt däruppe och försökte få ihop trampandet, pratandet, vridandet OCH samtidigt försöka komma ihåg vilken grej som var vilken. (Lite för många moment på en gång där, vilket bland (mycket) annat resulterade i "lite" högt ljud i headsetet - hoppas nån enstaka klarade sig ifrån tinnitus.)
- Speglar i salen. Man vill ju inte direkt rycka fram i-phonen och ta en ögonblicksbild när man ser sig i profil (ja, det var den vinkeln spegelbilden uppenbarade sig för mig, vill inte alls påstå att det var bättre fram- eller bakifrån, jag bara hoppas). (Ingen av deltagarna ryckte upp nån kamera heller till min besvikelse - vi kunde ju haft olika synintryck menar jag.)
(Försökte igår allt vad jag förmådde för att komma med på bild i lokalblaskan. Vill inte påstå att fotografen sprang åt motsatt håll när jag försökte positionera mig in i bild på dansklassen, men han sökte mig inte direkt med linsen om jag säger så. Ny chans i morgon. En stillastående klassvariant (inget glidande fram och tillbaka med svajande höfter inte). Jag ska stå på (kanske inte, men så nära så hon hör mina hårstrån röra sig mot varandra) Elina så fotografen inte har en chans att missa min fotogeniska uppenbarelse. Upplagan kommer att rusa i höjden.)
Nu tränar vi väl lite igen då. Spinning, core. Se så, ta på er träningskläderna och kom bort!
Dom skriker det ju mig om, och dom är mina!
Kan det bli morgon snart så jag kan använda dom! Gymmet öppnar 08.00 i morgon. Tur man har nyckel om man inte kan bärga sig tills dess.
Fråga från oinvigd novis
Varför har du alltid en massa kläder hängandes i duschen?
Eh, dom kanske måste torka innan dom läggs i tvättkorgen. Resten av badrummet är ju liksom knökat av mer svettiga träningskläder på tork.
Va då torka?
Eh, vi tar det en annan dag. Ok?
Om nån (typ Maddis) säger att man har tight ass, då bangar man ju inte...
Nu har jag klappat mig själv på axeln så den är helt sårig efter att ha släpat mig till gymmet (trots att hela kroppen skrek "rädda mig, rädda mig nån") och krossat allt motstånd i spinningsalen. Hade jag läst det här när kroppen gastade som mest om att slippa hade jag aldrig åkt dit, aldrig i helsike.
(Tack till Lars som hade en ovillig spinnare både på höger och vänster sida, men vi tog oss riktigt bra efter uppvärmningen. Han var nog nöjd till slut.)
Nu tar vi fredag då. Och förbereder morgondagens kräftskiva. (Just det, får inte glömma göra äppelpaj. Önskar sig kusinen det så får det bli så. Man får nämligen önska när man fyller år.)
Skulle bara köpa en sport-behå. Såna där butiker är livsfarliga.
Nu känns det som jag inte har nåt liv faktiskt.
Det bådar inte gott när Terrierns skall om att hon är taggad hörs över hela anläggningen
Usch, hade ingen känsla för träning alls i dag, men fick hasa mig dit ändå liksom eftersom jag bestämt med Elina och Johanna. Och nu så här i efterhand är man gött nöjd med en värkande kropp.
Jag vet, man är lite konstig när man tycker om när det gör ont. Men så är det när man nördat in på träning. Prova vet jag.
Men va då, det var ju utplockat så här sent på säsongen
Om nån (med största säkerhet efter dagens inköp ser jag nu vid närmare betraktelse) tilltalar mig på ryska på beachen i Grekland så har jag förståelse. Men fyrtio spänn liksom, kan ju använda dom som näsdukar istället om ryssarna börjar klänga besvärande på mig.
Yes!
Varför rubba rutinerna?
Bitch ekar i huvudet, skyll dig själv - det finns ju så många andra låtar
Man vet att man kör lite, lite bättre än alla andra (så tänker jag) när man funderar på om inte instruktören ska säga till om en motståndsökning snart. Men man vill ju inte förekomma Madde och råka ut för en dubbelhöjning liksom. Nu råkade jag liksom ändå. Råkade till och med ut för en trippel faktiskt. Mitt i den här, och då var jag inte riktigt så kaxig som innan. Smart att lägga den i slutet, när man vill gå fram och käftsmälla. Istället sjunger man med, högre och högre!
Bra start på denna söndagsmorgon på en i övrigt heltaskig helg.
(Stackars Hanna som jobbar eftermiddag, men hon spred budskapet att det inte är någon större idé att komma till gymmet från klockan 16 och framåt, servicen kommer inte att slå rekord om man säger så. Tills matchen är över. (Det kan i princip bli fram till stängning - i värsta, mest spännande, fall kan det ju bli förlängning!) Se så, inget rantande på gymmet i eftermiddag, nu visar vi lite sportsmannasolidaritet mot arbetarna.
Då kör vi då
Hoppas Madde kör lite längre än 55 minuter. Jag är taggad!
Då var man fit for fight igen!
Igår gjordes noll knop. Fredagseftermiddagen tog knäcken på mig, sov bort en hel lördag. I OS-soffan. Måste varit vaken lite emellanåt för gång ser lite korkat ut, landhockey är trist, Emma rev ut sig, Jamaica levererade, Brasilien gjorde bort sig, skön lirare från Trinidad i spjut, brittiska publiken exploderade vid 5000 meter och norska jenterna tog vår guldmedalj. Nu glömde jag visst basketen, mountainbiken och volleybollen va? Nu ska jag idrotta lite själv hade jag tänkt. Spinning med bästa Madde. Sen är det en enda lång väntan på guldmatchen (eller silver i näst bästa fall)!
Lite busy, försöker samla ihop fåren efter sommarens grönbete
Jag gör höstschema för gruppträningen på gymmet. Och "jagar" instruktörer. Jagar inte alls i negativ bemärkelse alltså, men måste bara pussla ihop det så det funkar för alla berörda, inklusive kunder vilka alla (många hundratals) har egna önskemål. (Vi kan aldrig uppfylla alla önskemål, det säger sig självt - då skulle vi få slå knut på oss själva och inte ens det skulle hjälpa). Många pass. Många tider. Många synpunkter. Alla instruktörer är spridda för vinden så här i sommartider, man springer inte på dom lite random på anläggningen och kan lösa issues i förbifarten, så där som på vintern. Man har inte hörts av på ett tag så det måste ju småpratas lite också, "to catch up" sen man sågs sist. Det tar sin lilla tid, men det är fantastiskt roligt.
Messat, mejlat, telefonerat mest hela dagen. Och jobbat som vanligt förstås, vilket inte inneburit större utrymme för schemaplanering.
Körde igång med jobb kl 07.00. Slutade 21.30. Max 2,5 timmes egentid totalt med små korta intervaller lite mittemellan så där. Nej, det är inte bara att slänga ut klasserna lite hipp som happ under höstveckorna, om ni trodde det. Och ja, nu är jag trött. Och har träningsvärk redan nu efter kvällens träning, men det gillas skarpt.
Tur som vanligt på väg till jobbet...
Det är åtminstone ingen traktor idag!
