Jag har en ålderskris, helt klart. Kommit in i en 45-årssådan. Den enda krisen avseende ålder jag haft faktiskt. Är inte deppad och funderar på döden precis. Har mer en allvarlig träningskris, och det är tillräckligt illa när det gäller mig. Börjar fundera på hur länge man orkar hänga på ungdomarna.Jag hänger ofta inte  med nu för tiden om man ska vara riktigt ärlig, inte 100% hela vägen. Man uppskattar att "pyssla hemma" och då blir den fysiska statusen därefter. Ja ni hör ju - pyssla hemma?! Jag VILL inte pyssla, jag vill kräkas på gymmet och känna att inte en muskel skonats på gårdagens träning när jag vaknar på morgonen och känna att det här är guds gåva till mänskligheten när man håller kaffekoppen med båda händerna men ändå spiller ner hela tröjan med kaffe för träningsvärken gör att koppen inte riktigt orkar ända upp till läpparna.

 

I dag gjorde jag ett grymt spinningpass. Där var jag och kroppen. Och hjärnan.

-- Nu jäklar gör vi det här bättre än någonsin, Åsa, sa jag till mig själv. Det är inte kört. Än.

 

Hon den där satt intill mig i spinningsalen och inte nog med obetalbar pepp, hon beskriver hela grejen med alltihop helt suveränt.

 

Krisen är på övergående va? (Tror semestern med det dåliga vädret fullständigt mosade ner mig i tjockaste torven i kristräsket.) Kör ett styrkepass innan jobbet i morgon. Nu är det fit som gäller. I mitt fall är inte det viktigaste med fit hur man ser ut. Fit i mina ögon menas att man känner sig oövervinnlig och är en av de starkaste fysiskt (vilket drar med sig det där psykiska), så nu jobbar vi på att ta tillbaka det.

 

Krisjävel, du är död! 45 och still going fucking strong! (Jisses, där tog jag minsann i ända från tånaglarna...)

 

 

 

 

 

 

Nu får det vara slut med sommarfasonerna, d v s mycket lite träning och lite väl mycket softande dagarna i ända.

 

För att få lite pepp (som om det inte skulle räcka med alla atleter på tv:n de närmaste två veckorna, man känner ju för att konstant köra push ups alternativt burpy's under tiden man tittar liksom) bad jag Hanna köra en BIA-vägning. En sån där som visar fett- och muskelkompositionen i kroppen (vars resultat man ska ta med en stor nypa salt, men bra om man vill ha ett riktvärde att jämföra sig med) och konstaterar att vågen visar samma vad gäller totalvikt som innan semestern men några av alla mina fantastiskt många kilo muskler har droppat av! Illa.

 

Men min metaboliska ålder är ju fantastiskt trevlig läsning (vad gäller den siffran kan ni glömma den där nypan med salt, den raden är ren och skär fakta). Heja mig.

 

 

 

 

Kondition är uppenbarligen inte riktigt en sån färskvara så den är bortblåst på bara en vecka. Även om man (jag och andra lite småsjuka träningsnördar) får liten lätt ångest över att få lägga sex månader på riktigt hård och grinig träning för att "komma tillbaka" om man råkar "missa" träningen två dagar i rad.

 

Trots en veckas uppehåll från konditionsträning (ja, ja - jag har ju spelat golf, men det är ju inte alls träning på det sättet) ägde jag i spinningsalen i dag. Det gick lätt. Och jag var snygg. Då är man hemma liksom.

 

Nu funderar jag på vad vi ska hitta på att tugga i oss på lördag. Det är halv-åtta-hos-mig-dags igen. Det är nog sagt att det ska grillas om jag inte kommer ihåg fel, men i dessa tider måste man ha nåt som lätt kan styras om, en reservplan, till ugnen/spisen om himlen tänkt öppna sig.

 

Förslag mottages tacksamt. Tack på förhand. (När ni ändå är kreativa ger ni förslag på förrätt och efterrätt förutom den där lättomstyrda huvudrätten!)

 

 

Ska va med på Maddis spinning idag. Ångrar mig redan. Man kan alltid trycka på avboka-knappen... men då blir jag nog aldrig förlåten.

 

Men efter en dryg vecka utan blodsmak i munnen är det nog på tiden att kroppen får känna att den lever igen. Det får bära eller brista. Om dryga åtta timmar är det över.

 

 

 

 

Så ja. Pyntat och klart för en repris på förra årets Grekland. Check.

 

 

 

 

 

Ett powerpass följt av ett 75 minuters spinningpass har ingen dött av. Snarare tvärtom faktiskt, man blir lite pånyttfödd efteråt. Så tänker jag i alla fall nu, så här innan det är dax.