Segrar för båda våra handbollsstoltheter i kvartsfinalen i kväll. Både tjejerna och killarna. Jubel och fanfarer!

Returerna går på söndag. Inte ens utstuckna ögon skulle få mig att missa denna nostalgitripp. Inte minst för att matcherna spelas i idrottshallen, vår gamla handbollsarenan. Man sitter skitobekvämt, det är trångt, taskig luft och det får ungefär bara plats en busslast folk i jämförelse med nya Arenan.

Men vilket tryck det varit i den där lilla hallen genom åren. Kan knappt bärga mig att uppleva fenomenet igen. Det där när man går ut efter matchen, vänder sig om, stirrar förvånat och tänker: -Hur fan kan byggnaden stå kvar efter den där dryg timslånga explosionen på läktaren?