Det går ju skitbra det här, har aldrig fattat det här med mellanmål (och den som använder "mellis" vill jag slå på käften, lika fasansfullt som "okidoki"...)

Äter nyttigt. Eller drar ner på energiintaget.. same same. Har skittråkigt. Rena helvetet. Ger det här inga himlastormande resultat på "invägningen" på fredag lägger jag av på stört (och i skrivande stund har jag hållit på med mitt "nya" liv i två dagar, spontant känns det som det inte riktigt är min påse).
Kycklingsallad två dagar i rad. (Jag avskyr "gamla" matlådor (även om dom är nygjorda dagen innan), det trökigaste som finns i mina ögon.) Från höjdarrestaurangen nära jobbet. Mätt när det beger sig, men hungrig igen efter ganska exakt 32 minuter. Empirisk studie.
 
Sen ska dessa jävla mellanmål in mellan frukost, lunch och middag. HATAR mellanmål. Verkligen! Man blir varken mätt eller tillfredsställd, jag vill moffa i mig tills jag blir mätt så till den milda grad att jag stupar. Ett mellanmål känns som man äter bara för ätandets skull liksom.
Just nu vill jag bara trycka på en panna köttfärssås och spagetti, lassa in och lägga mig ner och dö mätt-koma-döden. Men intalar mig att min tomatomelett uppspajsad med italiensk salladskrydda (egenodlade tomater, tack och lov, det hjälper åtminstone tillfredsställelsen lite på traven) gjorde susen i kistan och att jag är såååå nöjd.
Kan man gå upp vid tre i morgon? Frukosten lassar jag in i vanlig stil, vägrar ändra en pickometer på den. Fyra koppar kaffe hinner man med innan allt det övriga landat i kistan i takt med att sidorna i SLA lusläses. När man får hälla ut hälften av sista kaffekoppen p g a mättnad, då är man liksom hemma.
 
Semester-sunk-Åsa var minsann och tränade idag med. Har man bestämt sig så har man. (Tusen tack, Elina, som droppade meddelandet på fb som gjorde att jag kände mig tvingad att gå! Annars vete sjutton om jag hade dykt upp... och förlåt att jag var så trött att jag inte orkade peppa nånting knappt. Terriern som höll i passet tackar jag inte, henne hatar jag fortfarande. Men det är glömt i morgon, då får hon all cred i världen för träningsvärken som är garanterad. Bästa Hanna! Du får ditt tack i morgon!)
 
Golf i morr'n. Liten intern tävling. Den där kanelbullen jag brukar trycka i mig efter nio första är helt tabu. Men en macka kan man väl ta? Som mellis (där slog jag mig själv över käften) liksom. Gå in och kolla energiförbrukningen för en 18-håls golfrunda (utan bil, naturligtvis, tror ni jag är dum eller?) får du se. Jag blev glatt överraskad, det blir nog du också.
 
 
 
 
 
 
 
 

Håller med, nja, kanske inte alls...

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0