Som det känns just nu håller den här bloggen på att bli en sån där äcklig feel good-blogg. Sån där som är så jäkla trist. Allt är så hääärligt, livet leeeeker och jag själv är aaaawesome.

Jag hittar inte riktigt lika mycket att häva ur mig när det flyter på bra och tillvaron är över ok-status, då tappar man spetsigheterna när man ska blogga.
Man bryr sig inte lika mycket om nån skulle köra på ens hälsena med kundvagnen på Maxi. Inte ens om vederbörande skulle köra på samma sena 15 gånger. Faktiskt. Man rycker lite på axlarna bara. Istället för att köra tillbaka en knäck på hälsenan som gör att den krullar upp sig till knävecket på idioten som började.

Urtrist bloggläge!

Tills vidare lever jag glatt vidare och gör inte nämnvärt mycket väsen av mig här inne. Tror det här är min rätta person. Lugn, tillbakadragen och timid.

Har ni märkt att det blir ljust tidigt och mörkt väldigt sent förresten? Det har jag.