Inte konstigt att man känner sig stressad

Har levt nästan hela hösten utan mina skötebarn: Att-göra-listorna. Tyckte det skulle kännas skönt att spontant känna in på morgonen vad dagen skulle ge. Eller så där i stunden, lite kreativt, hitta på någon nödvändig syssla om det fanns en kvart över.

Absolut sämsta idén jag nånsin kommit på har jag upptäckt. Ingenting blir gjort när jag inte får pricka av.

Pricka av! Det är ju där tillfredsställelsen kommer. Att dammsuga utan avprickning är lika roligt som att åka på charter till Arktis. Tror jag. Har inte varit på Arktis, men jag föreställer mig känslan som inte alltför njutbar för en köldhatare.

Av min empiriska studie av att leva utan lista har jag lärt mig att allting blir lite, lite tråkigare att göra när det gäller måste-saker. Och när man nu har dom där 15 minuterna över, som man kunde fylla med något vettigt - då gör man absolut ingenting, för det tar cirka en kvart att komma på vad det är som behöver göras som tar en kvart om man inte kan fälla ut pekfingret, dra det nedför listan och snabbt hitta exakt det man söker .

Så välkomna tillbaka kära att-göra-listor. Det är uppenbarligen min grej för att upprätta nån form av effektivitet. Hela dagarna i höst har jag gått runt och varit urstressad av saker som hänger över mig, men ändå inte fått ett skit gjort utan de där avprickningarna. 

 Så nu, inför nypremiären, kommer listan vara sååå lång. 400 poster typ eftersom allt småjox (och tråkigt) totalt fallit mellan stolarna.

Välkommen tillbaka min fina anteckningsbok jag köpte förra året. Varmt välkommen!



Pricka, pricka! Jäklar vad jag ska pricka.



Håller med, nja, kanske inte alls...

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0