Sitter och pratar med mig själv. Försöker övertala mig själv att hasa mig iväg på boxpasset. Pendlar mellan "Åh, vad roligt" och "Kan vara värt att knäcka smalbenet för att slippa".

Har inte tid att gagga med mig själv fram och tillbaka längre. Måste fatta beslut och lyfta telefonluren och säga om jag ska med. Ok. Åh, vad roligt får det väl bli då.

Kommer att både hinna ångra och förbanna det beslutet innan det är dags strax efter tolv, men nu finns ingen återvändo.