Det här blogginlägget av Ketchupmamman är så bra. Hon är alltid bra förresten.

Finns väl ingen som inte har minnen av luciafirandena som passerat under åren.

Diskussionen om lucia över huvudtaget kan vara annat än blond var påtagliga under alla mina år som aktiv luciatågsdeltagare. Att nån mörkhyad tjej skulle vara lucia behövde vi inte fundera över då. Tyvärr. Det hade säkert berikat mitt liv om jag hade haft klass/skolkamrater med annan kultur än min egen.

Kommer ihåg att man lottade vem som skulle vara lucia i skolan. Men även varianten att bara de som var med i kören kom ifråga angående den åtråvärda ljusdrottningtiteln, och då den som sjöng bäst utifrån musiklärarens godtyckliga bedömande. Också röstning. Där åpna wanna be-ljusbärare näst intill mutade till sig röster från okända och kända skolkamrater.

Jag har varit lucia flera gånger. Tärna otaliga gånger. Tomte nån gång ibland. Pepparkaksgubbe en gång.

Det som satt djupast spår är:

-- Pepparkaksgubbhelvetet. Jag ville vara en söt liten tärna (lucia var uteslutet - jag hade inte den statusen då, bara innetjejerna blev lucia redan då - i sex-sjuårsåldern) och blev "beordrad" att vara en pepparkaksgubbe. Komma insläntrande sist av alla och se korkad ut. Så kände jag det - den känslan kan jag fortfarande ta på när jag tänker på det.

-- "Alla-som-vill-får-va-lucia!-spektaklet". På nåt sätt visste man redan då att man blev grundlurad. Det verkliga livet är inte så. Alla får inte va lucia med krona på huvuet! Nix. No way. Samhället ser inte ut så. Det finns alltid någon som måste vara pepparkaksgubbe.

-- Till sist... när man sakta men säkert jobbat sig upp från pepparkaksgubben och högtidligt blivit tillfrågad, eller faktiskt framröstad, att bli lucia är man överlycklig. Första gången. Sen sjunker intresset med åren. Gjort det, kan det och verserna som lucia läser är lite för långa att orka lära sig utantill. Till slut hoppas man att man inte blir tillfrågad, framröstad, att bära luciakronan. Man skulle nöja sig med att gå lite längre bak i ledet. Släntra in bland pepparkaksgubbarna och pigga upp den där gubbhögen längst bak med sitt eget race.

Nu är det inte aktuellt med luciatåg längre. Men skulle det bli det kan jag inte bestämma mig för vad jag skulle va. Förmodligen allt som finns att va. Byta om i nån versläsning från lucia till tomte vidare till pepparkaksgubbe och avsluta som en beige intetsägande tärna (som alla tror är beige alltså innan jag överraskar)...

PS. Glömde stjärngossen. Heder åt er som haft en stjärnstrut på huvudet. Där går gränsen för mig. Aldrig! DS