Boost

Tror jag ska använda den här bloggen till att boosta mig själv. In absurdum.
Efter en riktigt motig dag på jobbet, där jag la all energi i hela universum på ett samtal, som varade i nästan en timme och jag fann mig själv dunkandes huvudet om och om igen i en betongvägg utan kompromisser.

Hade inte en positiv molekyl i hela kroppen efter det.

Hem som ett jehu. Fler jobb-problems. Inte ens en cell positivism kvar i kroppen...

Tillbaka för att köra pass... gick väl så där. Inga lysande föreställningar, men det är ju kul, man blir uppåt, man får de efterlängtade endorfinerna.

Och så, när pass nummer ett är klart... Då står den där lilla söta människan framför mig helt plötsligt. Hon går ju alltid på mina pass. Klart jag förstår att hon trivs med det.
Hon utbrister, med ett leende ända nerifrån tårna: Du är bäst, Åsa. Du är bara bäst!
Såg hon att jag behövde lite cred i dag, eller var det bara en helt osvensk spontan uppskattning? Jag skiter i vilket, jag uppskattade det såååå mycket i alla fall, just i dag av alla dagar! Jag neg faktiskt... ja, jag niger när jag blir övervädligad av glädje och inte riktigt vet vad jag ska säga mer än tack och skina med hela ansiktet.

Kommer ut efter pass nummer 2.

- Det var bara så bra i dag. Underbart pass!

Och till sist, när jag kollar mobilen på väg ut från gymmet:

Grymmaste passet, du är bäst!

Tusen, tusen miljarder tack. Ni är underbara som fyller på mina energidepåer. Alla deltagare på mina pass! Ni är fantastiska glädjespridare, det är jag som ska säga att ni är bäst! Ni är bara bäst.

Och sen hade jag gyminstruktion för en solstråle i dag också, som gör att man blir glad ända in i hjärtetrakten. 82 år bara, som han själv uttryckte det, och han hade "fått lite ont i ryggen på gamla dar".

Motionerar du något i övrigt?
-- Njae. Inte så mycket.
Nähä, ingenting? Men du ser spänstig ut.
-- Tja, jag är ute och går. Och åker skidor när tillfälle finns. Och bowlar... och...
Ok, ok, ok. Hur mycket går du, ett par gånger i veckan?
-- 5-6 km per dag.
Oj. Det tycker jag är mycket.
-- Näe, snålt. Jag åkte Vasaloppet när jag var 72, då var man på topp!

Stark var han också, farbrorn. Det finns hopp att man kan få hålla på länge om man har hälsan!


Håller med, nja, kanske inte alls...
Morrat av Petra

Klart du är bäst. Du blir ännu bättre om du fixar fram en rak skivstång.. :)

2010-11-18 @ 06:18:33
Morrat av Åsa

Petra: Tjööööööööööta. ;D

2010-11-27 @ 19:35:40

Shoot!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0