Förra fredagen, när det var sjukdomsläge ni vet, var det faktiskt en riktig nära-döden-upplevelse att fysa med aik-killarna. Hade dryga 39 graders feber när jag kom hem så det är inte så förvånande att jag önskade mig ett rep tre minuter in i uppvärmningen när pulsen redan då var uppe i 519.

Och efter den första armhävningen, när nummer två var på gång, tänkte jag att jag släpper bara, rasar ner med tänderna före i golvet - finns ju så bra lösgommar nu för tiden.

Trots feberyran kom jag igenom passet, fuskandes. En föreställning utan några större finesser, men ändå nöjda killar. Inte tillstymmelse till träningsvärk dagen efter. Inte hos mig, däremot var det stor klagan hos killarna på ömma muskler överallt.

I fredags var det en helt annan Åsa i laguppställningen. Kunde trycka på och dessutom lattja lite emellanåt. Nice!
Och i går fanns den där. Träningsvärken. I dag har den utvecklats. Till snuskig träningsvärk. Precis som det ska va.

Grabbarna är grymma. Fokuserade och extremt bra stämning. Ska så småningom bli mycket intressant att se om den här säsongen blir pricken över i med uppflyttning till superettan. Men än är det ett tag kvar till allvaret börjar.