Vi har haft en ganska bra relation. Lite smärre konflikter, men i det stora hela rätt bra. Men nu vet å sjutton om det inte får räcka. Man tar inte vilken skit som helst. Känns som droppen kom förut. Jag är arg, sur och grinig och tycker inte alls jag var värd bemötandet i morse - är böjd att säga att vi faktiskt är ruskigt osams och att det mycket väl kan resultera i att vi nu går skilda vägar efter våra strävsamma år tillsammans.

Tycker det var extremt dålig stil av dig att braka samman och låta som en trasig bergborrmaskin samtidigt som det faktiskt osade bränt bara några 100 meter från huset. Inte blev det bättre av att jag stannade och sparkade på dig heller. Du slutade minsann inte, bara fortsatte låta och brände vidare hela vägen till jobbet. Gjorde inte en enda paus i föreställningen.

Lyckades få till en konsultation med J redan på förmiddagen, men han var inte mycket till hjälp. Han skakade på huvudet när han lyssnade på dig och försökte se om det fanns något att göra på plats. Men, näe, det var bara att börja inifrån liksom.

Har hunnit fundera lite sen jag lämnade av dig förut, och visst ska du få komma hem igen. En sista chans då.

Vill bara förvarna dig om att det kommer ta rätt lång tid innan jag förlåter dig. För resan genom hela stan med det där überhöga skrapandet, gnisslandet och knackandet var pinsamt - folk vände sig ju om och tittade. *)
 
Hoppas verkstaden fixar till dig. Så gör vi ett nytt försök. Det sista. Det allra minsta lilla motorstopp och du kan känna dig stensåld! Då blir det en ny kärra, vad som helst utan en Ford. Förstått?!

Eftersom jag nu är en så positiv människa så ser jag med glädje fram mot att gå fram och tillbaka till gymmet i kväll så man får lite frisk luft. Det är ju inte mer än sex minusgrader ute. Det kunde vara tjugo minus. Men det klart, med mitt vanliga flyt så hinner kanske temperaturen sjunka så det landar på dom där tjugo när det är dags för mig att knalla i väg.
Sen ska det visst bli snöstorm i morgon. Snuskigt bra! Då behöver jag inte ödsla tid på att göra i ordning håret innan jag går till jobbet i snöyran i morgonens beckmörker. Skönt.

Härligt! Livet leker. Verkligen.



*) Kan i och för sig ha berott på att jag hade volymen på bilstereon i botten för att jag själv inte skulle höra oljudet - och dessutom hade fönstret öppet för att inte kvävas av den där lukten av bränt gummi. 
Har nog fått tinnitus efter den där resan förresten, tycker det tjuer i öronen. Men det kanske bara är ilskan som tar sig uttryck så?