Stackars människa. Ja ja ja, jag överreagerade väl lite. Ett uns åtminstone. Sett ur tjejen i spelbutikens perspektiv skulle kan det väl beskrivas som ett lätt neurotiskt beteende. Psykopat light till och med kanske.

Kommer ut till en igenfrusen bil som med nöd och näppe startade i kylan. Ut och skrapa. Det är man ju van vid nu för tiden, men med den isande vinden som svepte över Skövde-vidderna i dag körde man inte stora rörelser med isskrapan. Man skrapade upp minsta möjliga små gluggar som behövdes för att kunna ta sig ner till jobbet.

Fick dessutom springa in i huset igen, fipplandes med nycklarna för att låsa upp ytterdörr och innerdörr i snålblåsten, för att hämta måltipskupongen som jag skulle lämna in på vägen ner. Stelfrusen ända in till märgen.

Till slut kom jag i alla fall fram till spelbutiken och naturligtvis hinner spelfantasten Allan precis fram till kassan innan mig. Andelsspel hit, andelsspel dit och 37 gamla spelkuponger som skulle kollas eventuell vinstutdelning på. Och kallt drog det. Från ytterdörren.
Till sluuuuut får jag äntligen lämna fram min stående 5-veckors-måltips-kupong och med hackande tänder väsa fram: Förnya, tack! samtidigt som jag tar fram mitt bankkort.

-- Tyvärr kan du inte betala med kort just nu. Men bankomaten finns ju precis utanför dörren, säger kassa-tjejen glatt och börjar mata in kupongen i maskinen.

Jag reagerade instinktivt och hann precis rycka upp min måltipskupong innan den försvann ner i maskinen så jag slapp bli tvingad ut i snålblåsten för att ta ut kontanter...

Tjejens skräckslagna blick bakom tipsmaskinen, när mina fingrar kom farande framför näsan på henne och snappade åt sig kupongen, kommer jag inte att glömma i första taget. Fick slänga mig fram för att hinna med, om jag beskriver det i milda ordalag. Vältrade kan kanske vara en bättre beskrivning.

-- Nähä du. No way. Jag står inte och fryser ihjäl och tar ut kontanter. Sorry...! sa jag och försvann ut ur butiken med måltipslappen fladdrande i den iskalla vinden.

På nästa ställe gick det bättre, så där verkade jag nog fullständigt normal.