För närvarande har jag en alldeles utmärkt väckarklocka i form av hyresgästens trasiga avgassystem. Perfekt! För det är precis att jag hinner till jobbet om jag senast pallrar mig upp, efter att ha snoozat ut alarmet, när han drar igång kavalleriet utanför fönstret. Det blir ju inte direkt nåt mjukt uppvaknande precis, man står i stram givakt på en millisekund eftersom man tror det brutit ut ett inbördeskrig när han varvar igång Volvon.

I dag blev det ett sånt där hastigt uppvaknande eftersom jag lät klockan ringa om och om igen, tills den tröttnade. Sömndrucken hasade jag mig fram till kaffebryggaren och kastade ett trött öga ut genom fönstret. Och spärrade vilt upp ögonen. En halvmeter snö! Och hyresgästen hade chansat, tagit sats och backat rakt ut genom snön och det gick väl så där för han låg på alla fyra och grävde snö under däcken.

Såg ett skräckscenario framför mig, där det om dryga timmen var jag som låg därute och krafsade snö. Tanken att ringa till jobbet och säga att jag fått en släng av dubbelsidig lunginflammation, skjörbjugg och möjligtvis blindtarm föresvävade slog mig för en sekund så jag kunde krypa ner i sängen igen och ha kryat på mig runt midsommar. Men så gör man ju inte, så det var bara att pallra sig iväg. 

Jag kom fram till jobbet, efter snöskottning, snöborstande och manövrering av bilen mellan snöplogar och traktorer i parti och minut. Det kostade bara dryga miljonen svordomar och femton adrenalinpåslag.