Det var då själva f-n att alla sorger och bedrövelser ska komma i klump.

Pratade tidigare i dag med en kompis för att bli lite piggare och muntrare i dag. Jaha, då går den människan med en nitroglycerindos i fickan. Bara uti-fall-att.

Och nu ska jag åka ut till akuten och hämta lilla mamma. Fick meddelande under tiden jag var på gymmet att hon fanns där ute. Lugn och fin, ingen panik. Det var absolut ingen fara. Men bara grejen med akuten, är för mig skitotäckt.

Är det nåt jag hatar att prata om och inte vill låtsas om att det finns så är det sjukdomar. En liten förkylning kan jag med ett uns av intresse ägna ett par minuter, men andra sjukdomar och skit låtsas jag bara inte om och vägrar kategoriskt prata eller "skvallra" om.

Ibland fungerar det dessvärre inte att vägra. Man måste.